Mera ljusterapi och Feykir-dito!

Förra gången vi var i USA - för 10 år sedan - tog det mig tre veckor innan jag lyckades sova ordentligt på nätterna igen. Det var ändå innan jag blev sjuk, på den tiden då jag brukade sova bra. Därför har jag faktiskt varit ganska tveksam till att åka tillbaka... Men, peppar, peppar, det verkar gå bättre att ställa om den här gången! I natt har jag verkligen sovit hela natten! Förra natten vaknade jag redan vid 03 och sedan blev det inte mycket sömn... Men i natt gick det alltså riktigt bra att sova! Efter bassängträningen igår försökte jag lyssna på ljudbok ("Sista vintern" av Åke Edvardsson) och trots att boken är jättebra somnade jag flera gånger! Kl 21 kröp jag till sängs och tror inte det dröjde många minuter innan jag sov djupt! I morse vaknade jag strax innan min underbara "Wake up-ligt" succesivt började tändas. Det visade sig dessutom vara en underbar dag - strålande sol och ett par minusgrader! Perfekt med solsken när jag nu skulle åka till Feykir på morgonen - naturlig ljusterapi är den bästa hjälpen för kroppens "klocka" att ställa sig rätt igen!



Det var lite halt när jag körde till stallet på morgonen, så jag var väldigt glad åt att jag fått vinterdäcken monterade i går innan bassängen! Undrade dock hur det skulle gå att rida på halk- och snubbelhästen med supernötta sommarskor...?! (Feykir får sina "dubbdäck" först i kväll.) Det visade sig dock gå utmärkt - det var bara en gång, när vi red där det låg löv på marken, som han halkade. På grusvägen var det nämligen inte halt alls.



Idag hade Feykir visst insett att det inte är Sylvia som rider honom längre... så vi fick ha en hel del "diskussioner"... bl a om huruvida man SKA lyssna på vänsterskänkeln, eller om det är något man gör ifall man råkar känna för det... Jag försökte sidföra längs dikeskanten och det kände han uppenbarligen inte för... så jag fick hålla på länge innan jag var nöjd med responsen.



När vi började tölta ville jag variera mig så istället för att lösgöra med sidförande red jag serpentiner fram och tillbaka över vägen, med ledande tygeltag för att få honom att "släppa". Han rullade på bra! När jag sedan började kräva lite mer samling tyckte han det blev lite för jobbigt och testade att blanda in passtakt... "Matte är väl inte så noga..." Men en liten dutt med pisken i rumpan fick honom att skärpa sig. Vi red mot Alviksträsk och längs sjön. Solen glittrade så vackert i vattnet!

När vi vände hemåt blev det en ny omgång sidförande för vänster skänkel. Nu hade vi en helt annan framåtbjudning - hemväg är ju alltid hemväg - så det gick betydligt bättre! Sedan red vi lite tempoväxlingar i tölt och jag lyckades hyfsat med halvhalterna den här gången så det blev inte alldeles tokigt i alla fall. Det blir väldigt intressant att rida lektion för Sylvia i morgon, för att se hur det är att rida min "nya" häst med hennes hjälp!