Man ska öppna stenhårt - och sedan bara öka!

Feykir och jag rivstartade veckan med att rida lektion för Sylvia! (Passade på att rida igen en av lektionerna jag missade när vi var i USA.) En av min pappas MÅNGA bevingade uttryck är "Man ska öppna stenhårt - och sedan bara öka!" Och det skulle kunna vara mitt och Feykirs tema för den här veckan. Eller vad säger ni om: måndag - extra ridlektion, onsdag - ordinarie ridlektion, fre-sö - Atlikurs med två lektioner/dag?!

Efter igångskrittning började dagens lektion - igen - med trav på små volter. Jag "tog Feykir vid hornen" och började med vänster varv. JOBBIGT tyckte han! Efter en stund gjorde han ett försök att komma undan arbetet genom att bli stel som ett järnspett göra en av sina "tjurrusningar" i hysteriskt passtölt. Jag släppte yttertygeln och tog med båda händerna i innertygeln för att orka böja honom inåt - får han vara rak är han definitivt för stark för att jag ska ha en chans! Han sprang en stund rakt fram fast med böjd hals, men efter ett halvt varv runt ridbanan fick jag in honom på en volt som blev mindre och mindre till dess han stannade. När vi sedan fortsatte trava på volt gjorde han ett försökt till att "rymma" - men nu var jag mer beredd och lyckades böja halsen på honom innan han fått upp farten - så det var ganska snabbt åtgärdat. Och sedan skötte han sig resten av lektionen - mycket bra dessutom!

Vi fick skritta hästarna i lång låg form längs spåret och sedan vända snett igenom i skänkelvikning och bibehållen eftergift. Det var betydligt lättare att flytta Feykir för höger skänkel! Men tillslut kom jag på knepet som gjorde att det funkade lika bra att flytta för vänster skänkel: direkt när vi vänt in från spåret och jag gjort en förhållning på högertygeln så petade jag till honom lite med pisken i rumpan. Efter denna "påminnelse" i det första sidförande steget gick det sedan alldeles utmärkt att gå skänkelvikning över hela diagonalen även för vänster skänkel! Det är verkligen de små detaljerna som gör underverken - nästan alltid!

När vi jobbat hästarna i trav på små volter i båda varven fick vi gå ut på spåret i höger varv men fortsätta rida hästarna högerställda samtidigt som de skulle trava långsamt i en lång, låg form. Ibland blev Feykir lite "hackig" i traven men då fick jag bara böja halsen lite mer inåt och driva, så att han slappnade av i sidan. Och genast blev traven bättre! När vi gjorde samma sak i vänster varv fick jag böja halsen ännu mer inåt och DRIVA för att han skulle behålla formen och verkligen ta i med vänster bak. Tillslut var vi faktiskt så duktiga att Sylvia tyckte jag kunde rida honom i liiite högre form "tänk mot tävlingsform och DRIV honom fram emot bettet". Kändes riktigt bra! Lite tempoväxlingar i trav hann vi också med och då fick jag instruktionen: "Sträck på dig och tänk frammåt!"

Som avslutning på lektionen fick vi galoppera. Vi fick börja i höger varv och det var jag tacksam för - det gör så mycket att först få den "i kroppen" innan jag ska rida vänster galopp! Fattade galopp ur samlad trav längs spåret och Feykir var riktigt, riktigt duktig! Han galopperade lugnt och bärigt med runda, härliga språng! Jag kunde hålla igång galoppen i flera varv utan att få problem med samlingen.

När vi bytte till vänster varv kom jag ihåg knepet från förra veckan: att starta ur samlad trav på volt, så att jag verkligen hade vänster bak med redan i fattningen. Den första fattningen gick riktigt bra och jag kunde behålla formen även om det blev lite för lite energi bakifrån efter en stund. Saktade av till trav, lösgjorde på volt och gjorde ny fattning. Tror det hände något med hästen bakom som skrämde Feykir lite, för han satte av i världens fart! Men jag lyckades krama ner honom i en låg form och nu var ju bakbenen verkligen med så det blev RIKTIGT bra galopp!!! Efter nästan ett varv bröt jag av till trav, lösgjorde på volt och ny fattning. "BRA fattning!!! skrek Sylvia. Och det kände jag verkligen - han var eftergiven, helt i balans och tog verkligen i bak! Hann bara med en galoppfattning till, men den blev inte dum den heller. Sedan satt jag av och promenerade runt ridbanan så att min duktiga häst fick pusta ut.

"Galoppen var bättre än förra veckan! sa Sylvia. (Och då tyckte vi ändå att det var ett STORT steg framåt redan då!)

Jag märker att all trav på volt är väldigt bra för galoppen! Och när jag får honom lösgjord i traven har jag med mig det in i galoppen. Tidigare har det alltid varit så att han blivit spänd av vänstergaloppen. I första fattningen kan han kännas OK, men när vi galopperat längs första långsidan och kommer till första kurvan har han spänt sig i vänstersidan och gått utåtställd genom kurvorna för att sedan tappa galoppen... Efter det nästan varit omöjligt att få honom riktigt lösgjord igen. Förra veckan kände jag fortfarande av det -när vi hade ridit första sträckan vänster galopp hade han monterat järnspettet i vänstersidan och det krävdes flera varv på liten volt i trav för att få honom att slappna av igen. Men succesivt krävdes det färre och färre varv på volten för att få honom lösgjord. Och idag räckte det med ett varv! Och när vi galopperade genom kurvorna böjde han innersidan istället!

Feykir var RIKTIGT svettig efter lektionen! När jag drog med en svettskrapa längs hals och bogar skvätte det faktiskt! Han och de andra fick stå kvar inne och torka - Sylvia skulle släppa ut dem igen till kvällsfodringen. Jag hade lite äpplen som Feykir fick mumsa på, eftersom han fått kraftfodret redan innan lektionen.

I morgon får han ledigt, för matte ska träna i varmvattenbassängen och streeeeetcha. Men på onsdag är det alltså dags för lektion igen! Oj, oj, oj - nu är jag så där "Feykir-hög" igen - och veckan har bara börjat!