Atlikurs - igen! Vi får beröm för traven!

Som TUR var mår jag mycket bättre idag! Jobbade på fm och sedan åkte jag till Mariebäck för att rida kurs. Innan första lektionen frågade Atli mig hur det gått sedan sist. Jag berättade att jag gjort precis som jag blivit tillsagd: travat och travat och travat på böjda spår. Och att det nu går riktigt bra - i högervarvet slappnar han av snabbt, i vänstervarvet får man jobba lite mer men sedan slappnar han av även där. Atli sa att jag skulle börja med att värma upp i trav på böjda spår.

"Det ser jättebra ut - han länger sig fint och tuggar på bettet!" sa Atli.

Sedan skulle jag sidföra i skritt på volt och förbereda tölt. Efter förra lördagens järnspettupplevelse när jag skulle tölta hade jag inga som helst förväntningar... men det gick faktiskt förvånansvärt bra! Han var inte alls lika jättestel idag! Däremot blev det förståss en "Feykir-rusning" i vänster varv... han bet tag i bettet och drog iväg, först i hysterisk tölt och sedan galopp. Jag försökte lägga en volt i galopp - både för att på så sätt få ner tempot och för att han skulle få göra något riktigt jobbigt (det var nämligen vänster galopp och vänstergalopp på volt är nog det absolut svåraste han vet) men han hade som sagt bitit tag i bettet så styrningen fungerade inte som den skulle... När han galopperade mot staketet trodde jag att han ändå skulle bli tvungen att svänga vänster - för vi kom lite snett från höger - men istället kastade han sig tvärt åt höger. Ett galoppombyte hann hästeländet med av bara farten! Men i höger varv var det mycket lättare att ta in honom på en volt och sedan fungerade tillslut bromsen. Atli påpekade att jag måste luta mig bakåt när Feykir drar iväg så där - och bromsa med sätet och kroppen. Jag känner ju själv att jag istället ramlar framåt...

Återgick till vår volt och fortsatt töltarbete. I fortsättningen höll sig Feykir i alla fall i skinnet. Fick växla tölt och skritt först och sedan rida tölt och byta varv väldigt ofta. Han kändes så oerhört mycket mjukare än förra lördagen! Det hade jag verkligen inte vågat hoppas på! Fick avsluta med att låta honom sträcka ut framåt, nedåt i trav på böjda spår.

Efteråt sa Atli att Feykir sett jättefin ut i traven - avslappnad och trevlig! Nu gäller det att jobba för att det ska bli på samma sätt i tölten. (En MYCKET bra sak med superpedagogiska Atli är att han börjar varje lektion med att kort gå igenom vad man ska göra - och varför. Samt avslutar varje lektion med att sammanfatta vad man gjort - och hur man sedan ska gå vidare.)

Efter bara två timmar var det dags för vår andra lektion. (Eftersom jag jobbade på förmiddagen blev mina lektioner ganska tätt ihop.) Atli sa att jag skulle börja med att värma upp honom i trav som tidigare och sedan skulle han rida Feykir en stund. Traven kändes riktigt bra nu också - han trivs verkligen med att slappna av i trav numera!

När Atli sedan satt upp och började ställa lite krav stressade Feykir upp sig och försökte dra iväg i en "tjurrusning" - men med Atli i sadeln var det ju inte lika lätt som med mig förståss! Atli kunde böja honom i vänstersidan och petade till lite med pisken så att han MÅSTE flytta undan rumpan och böja sig mer i sidan. Feykir fortsatte stressa, men gjorde inget ytterligare försök att dra iväg utan töltade runt på volten. Atli kommenterade att Feykir å ena sidan kan vara okänslig och försöka ignorera hjälperna när det blir jobbigt. Men när man då inverkar lite kraftigare så är han VÄLDIGT känslig och stressar upp sig ordentligt. "Men då är det bara att rida på lugnt så lugnar även han ner sig efter en stund.

Hittills har vi fått fokusera väldigt mycket på innertygeln - att med ledande tygeltag i kombination med innerskänkeln få honom att ö h t böja sig i sidan. Men nu bedömde Atli att vi var mogna att gå vidare. För att komma ännu längre med lösgjordhet och samling är det nu istället de diagonala hjälperna - innerskänkel och yttertygel - som jag ska fokusera på. Atli visade hur han fick Feykir att bli eftergiven genom att göra en förhållning på yttertygeln och samtidigt m h a ytterskänkeln få honom att korsa med inner bak. Sedan satt han ganska passiv, med lös tygelkontakt på volten. Först när Feykir tappade eftergiften inverkade han igen med yttertygel-innerskänkel.

Sedan var det min tur att försöka mig på samma sak: yttertygel och innerskänkel för eftergift och sedan bara vara mjuk och följa med runt på volten till dess jag behövde inverka igen. Och om vi säger så här: det kändes att en av världens absolut skickligaste ryttare precis ridit min häst en stund! Det kändes väldigt bra att så långa stunder inte behöva inverka alls, medan Feykir kändes riktigt mjuk i tölten. Då blev det ju så tydligt för Feykir att han gjorde rätt! "Nu är ni på rätt väg! sa Atli. "Ibland tuggar han t o m lite på bettet även nu i tölten!"

När vi avslutat med att sträcka ut framåt-nedåt i trav sammanfattade Atli lektionen: Jag ska nu jobba med de diagonala hjälperna: förhållning på yttertygeln när vi flyttar ut bakdelen, för då korsar Feykir bak och blir lösgjord. Och när jag vill bromsa honom MÅSTE jag sitta BAKÅT för annars säger jag "spring fortare!" med kroppen. "Traven är verkligen mycket bra!"