Vanlig, härlig ridning!

Förra veckan slog vi personligt rekord Feykir och jag: SJU ridlektioner på samma vecka!!! Red nämligen dels två lektioner på ridskolan och sedan Atlikursen. Igår fick Feykir välförtjänt vilodag - och egentligen skulle han ha kunnat få ledigt idag också. Men redan i morgon är det ju dags för veckans ridlektion - och jag ville att han skulle hinna få se något utanför ridbanan innan dess!

Åkte till stallet på morgonen, som jag brukar på tisdagarna. Det är så vackert ute nu när vi ÄNTLIGEN har fått snö!!! Visserligen bara 1 dm, men det räcker ju faktiskt ganska långt! Gårdagens hårda blåst hade mojnat också, så det kändes som ganska perfekt ridväder med -4 grader och bara några enstaka flingor som singlade genom luften. Var helt enkelt väldigt nöjd när jag skrittade iväg från gården, utan stigbyglar och med långa tyglar. Jag brukar sällan skritta på lång tygel, för att jag i regel behöver ha lite mer koll och "närmare till bromsen". Men Feykir började så lugnt och avslappnat idag och jag tänkte att jag ser ju hur lång stund det funkar. Det skulle visa sig funka överraskande länge! Allt arbete framåt-nedåt har tydligen lärt Feykir hur skönt det är att sträcka ut överlinjen, för han gjorde verkligen det och skrittade på avslappnat men energiskt!

Så här såg det ut när jag värmde upp utan stigbyglar på Atli-kursen. Foto Jonna Eliasson.

När vi definitivt slagit personligt rekord i skritt på lång tygel - i alla fall så här helt ensamma ute i vida världen - började det ändå bli dags att tölta. Han kändes ganska stel i början och takten hade inte fått Atli att hurra direkt... Ville verkligen att han skulle få en paus från allt sidförande vi tragglat på slutet. Men Atli sa ju: "Du får göra hur du vill, bara du rör om i de stela musklerna!" så jag red istället tempoväxlingar i korta sekvenser: gasa på ordentligt, bromsa, stor eftergift, gasa på igen o s v och succesivt blev Feykir mjukare.

Vi passerade en plats där vi ibland vänder hemåt igen och nu blev Feykir ganska "vinglig" - och kollade flera gånger om vi varken skulle vända runt åt höger eller åt vänster för att gå hem... Men när jag tydligt visat att vi skulle fortsätta framåt verkade varje tanke på stallet som bortblåst. Med spetsade öron skrittade han energiskt framåt - verkade riktigt förväntansfull inför fortsättningen! Åhhh, vad jag gillar min häst!!!

När vi sedan vände hemåt red vi först samlad trav och sedan vänster galopp uppför en backe. Jag var väldigt noga med att hålla ihop honom ordentligt på yttertygeln i galoppfattningen och det blev riktigt fin galopp! Mitt i backen hade han blivit lite hög i formen igen, men jag behövde bara krama lite på tyglarna och driva lite mer för att få tillbaka den runda formen. Uppe på backkrönet började han slarva lite med bakbenen, men genom att hålla ihop honom och driva mer kunde jag än en gång få tillbaka bra galopp. DUKTIG kille! Saktade av till trav och väldigt snabbt slappnade han av och sökte sig nedåt i traven. DUKTIG kille igen!!! Förut har han alltid varit lite spänd efter vänstergaloppen och det har varit svårt att ö h t få trav. Jättekul om det vi tragglat på ridbanan även kan börja fungera när vi rider ut!

Red mer tölt på hemvägen och efter galoppen var han ännu mjukare. Ville inte sätta så mycket press, idag var det ju mest en "ha roligt"-ridtur, men när jag först red fram i lite högre tempo, gjorde en snabb inbromsning och sedan släppte fram honom med ganska lösa tyglar fick han ändå med sig rumpan rätt bra och då blev takten helt ok.

Vi hann även med en högergalopp - och den var faktiskt riktigt, riktigt bra! Runda "uppåt"-galoppsprång! Sedan avslutade vi med trav i lång, låg form för att fortsätta bygga musklerna i överlinjen. Eftersom vi var ute på vägen var det absolut inget problem att hålla tillräcklig energi i traven, snarare tvärt om... Men när det började gå lite för fort provade jag att bara böja halsen och då lugnade han ner sig, utan att bli spänd.

Vi var tillbaka i stallet igen efter bara 40 minuter, men då hade vi alltså hunnit med personligt rekord i skritt på lång tygel, lite kravlös och relativt avslappnad tölt, bra vänstergalopp och riktigt bra högergalopp samt överlinjebyggande trav som avslutning. Och jag tror att vi hade haft riktigt roligt båda två!

I morse var jag så fräck att jag hämtade Feykir innan allt frukosthö var uppätet. Så när han nu fått stå inne en stund med fleecetäcke och äta kraftfoder fick han gå ut i konvalecenthagen med en ganska rejäl tuss hö. Sylvia var i stan men skulle komma hem till lunch och då hade hon lovat att släppa honom till flocken igen. Han såg rätt nöjd ut när jag åkte, när han mumsade på sitt EGET hö och samtidigt kunde hålla koll på flocken på andra sidan staketet.