Borta bra men hemma HÄST!!!

Den yngre generationen tar över: idag lånade Olivia Lára och red ut tillsammans med Sylvia och Démantur! Det gick - förstås - jättebra! "Lára var PIGG!", sa Olivia. "Och så GLAD när hon fick springa att hon hade öronen framåt precis hela tiden!!!" Det var första gången Olivia red Lára och eftersom de dessutom red längs bilvägen hade de för säkerhets skull hållit sig till tölt och skritt. 

Själv fick jag rida den här fina hästen!!! Hamingja verkade tycka det var roligt att jag kommit hem från resan för hon kom till grinden innan jag ens hunnit ropa på henne. Och när vi sedan red var hon oerhört PIGG!!! (Hon har ju haft fyra veckors "vinterlov" inte bara de två veckor vi varit utomlands - så hon har ju haft gott om tid att samla både energi och motivation!)

Humör har hon ju också lilla fröken och det visade sig i dag genom att hon sparkade efter pisken nästan hela tiden och ett par gånger i tölt slog hon bakut ganska ordentligt. Själv hade jag som främsta fokus att vi skulle rida tölt lugnt och avslappnat och att jag skulle kunna lägga pisken mot något av bakbenen utan att hon kastade sig iväg. Nu blev det alltså spark mot pisken så snart den nuddade henne - men när jag lät den ligga kvar accepterade hon och slappnade av direkt så jag var ändå ganska nöjd. 

Att Hami var lite "rostig" visade sig också i att hon tyckte det var JOBBIGT att korsa bakbenen - så jag fick verkligen "lirka" när jag ville flytta undan för skänkeln vilket vi ju brukar inleda varje ridpass med. För att mjuka upp henne lite successivt bytte jag sida ofta och krävde inte heller jättemycket tvärning.

Till skillnad mot en människa så tappar inte en frisk häst muskler eller kondition ens av många veckors vila. Däremot kan de bli lite "rostiga" i signalsystemet - så när man börjar rida igen är det detta man i första hand behöver fokusera på för att återställa igen. Men även matte var ju lite "rostig" i systemet så jag fick tänka EXTRA mycket på att hålla upp blicken så att jag inte faller framåt samt slappna av i mina knän och hålla om henne ordentligt med skänklarna, ge de STORA eftergifterna så snart jag tagit i tyglarna o s v, o s v, o s v...

Jag red till korsningen vid sjön och hoppades att vi skulle kunna rida galoppintervaller längs kanten på ängen där som vi brukar. Det hade kört skotrar på ängen, men inte längs kanten där jag brukar rida, så det blev inget problem. Men det har hunnit komma lite mer snö medan vi varit bortresta och ingen verkade ha ridit där under tiden, så Hamingja fick ta i lite extra i galoppen. Men det var ju bara bra!

Trots att Hami var så oerhört pigg fungerade hennes "off-knapp" perfekt efter galoppen: när vi vände tillbaka ner mot bilvägen igen kunde jag ge henne hellånga tyglar och hon skrittade så avslappnat med halsen ordentligt utsträckt framåt-nedåt. Duktig!!! Eftersom snön var så pass djup red vi bara två intervaller galopp idag innan vi vände hemåt. 

Under hemvägen var det först lite svårt att få henne att skritta avslappnat som inledning. När vi sedan övergick till tölt gick det bra till att börja med. Men när hon hörde ett ljud i skogen gick hon över i galopp och det tog en bra stund innan jag kunde få henne att sakta av igen. Dock lyckades jag undvika både att bli spänd själ och att "fastna" i handen, så jag triggade henne i alla fall inte att hela tiden springa fortare och fortare utan det kändes ändå nästan kontrollerat förutom den lilla detaljen att jag inte kunde få henne att stanna direkt...

När hon tillslut saktade av försökte jag fortsätta tölta - men redan efter en kort stund testade hon än en gång att börja galoppera. Nu kunde jag bromsa henne lite snabbare och insåg att det behövdes en tydligare markering om vad som är OK och inte. "Om du struntar i min broms så blir det JÄTTEJOBBIGT!!!" skulle vara mitt budskap, så jag red en lång sträcka sidförande i skritt - med mycket, mycket tvärning. Efter detta gjorde jag ett nytt försök med tölten och nu accepterade Hamingja att hålla ett lugnt tempo (och också bibehålla tölten) även om jag gav lite längre tyglar. 

Men Hamingja skulle nog må bra av att "bränna ur systemet" ordentligt med några rejäla galopper - så nästa gång jag rider blir det nog längs skogsvägen bakom vägbommen - så att jag kan låta henne hålla helt fri fart och inte behöver fundera på att det kan dyka upp mötande bilar.