"VERY experienced rider!!!"

Johan har fotat Årets bild redan i januari!!!

Det är så OTROLIGT vackert i öknen vid soluppgången!!! Och när våra vackra hästar kom emot oss genom dimman - en Geisli och en Reykur - kändes det verkligen som att vara med i en film!!! Den som skulle bli Evas häst kom farandes på tvären och ryttaren hade en hel del problem att kontrollera honom.... Så Eva fick flera gånger försäkra att hon ridit tidigare innan hon fick sitta upp. 

Nästan en Geisli!

Och ökenvarianten av Reykur!!!

Min vackre, vite springare gav ett betydligt lugnare intryck - och när jag dessutom fått en sten att kliva på tog jag mig upp i sadeln utan problem. Trots att hästens ägare längt stiglädren åt mig var de väldigt korta... men jag tänkte att det fick gå ändå för de verkade väldigt krångliga att justera. 

Till vår förvåning hade de bara kommit med två hästar - vi skulle uppenbarligen få ge oss av helt på egen hand! Vi skrittade runt lite inom synhåll för hästägarna/skötarna för att visa att vi hade läget under kontroll och sedan begav vi oss ut i öknen.

Det var verkligen helt MAGISKT - att på hästryggen få rida rakt ut i detta vackra "sagolandskap" där den uppgående solen fick den röda sanden att skimra så otroligt!!! Vi hade inte fått några instruktioner om var vi skulle rida - bara några svepande rörelser ut mot öknen - så vi valde bara en "random" riktning bort över sanddynerna. Evas häst hade lugnat ner sig betydligt nu och min visade en härligt positiv attityd där den med ivrigt spetsade öron skrittade fram medan den intresserat spanade in omgivningarna.

Vi bestämde oss för att det var dags att testa en galopp. "Får vi inte stopp på dem på annat sätt borde det väl bara vara att styra uppför den brantaste sanddyn man ser?!" tyckte jag lite kaxigt. Evas häst fattade galopp och allt verkade så lugnt och städat. Själv hade jag lite problem att få galoppen - min häst travade först bara fortare och fortare... Dessutom med en enorm lyftkraft i steget och jag som redan satt så "ovanpå" i o m de korta stiglädren kände mig inte allt för stadig i sadeln... När vi hittade galoppen visade det sig att det även här var en otrolig lyftkraft - det kändes som att jag lättade ur sadeln en halvmeter i varje galoppsprång!

Till att börja med galopperade min häst ganska lugnt - men sedan bestämde han sig för att springa ikapp och om de andra - och då gick det undan! Evas häst hakade på och hon ropade att vi borde avbryta. Vi hade en brant sanddyn till vänster - men då låg hon precis till vänster om mig så jag kunde inte direkt svänga ditåt. Dessutom visade det sig att styrningen på min häst för tillfället inte var den bästa... Min häst fortsatte istället rakt fram, nerför en liten sanddyn - då det verkligen kändes som att jag skulle flyga ur sadeln när som helst... Nere på plan mark igen behövde jag inte längre lägga allt fokus på att hålla mig fast, utan kunde börja bromsa. Men det var först när vi saktat av till skritt igen som min häst insåg att vi lämnat de andra bakom oss och han blev lite uppstressad till dess vi åter hade Eva och kompishästen inom synhåll.

Resten av ridturen höll vi oss till skritt för säkerhets skull - för nu var Evas häst REJÄLT uppjagad och hon konstaterade att hon skulle behöva lämna tillbaka honom riktigt svettig, f f a för att han stressade upp sig så. Min häst återgick dock genast till att skritta med lugna, långa kliv, öronen var ständigt lika ivrigt spetsade och han verkade njuta av de vackra omgivningarna nästan lika mycket som jag och Eva. För det var verkligen bedövande vackert när morgonljuset och skuggorna det skapade fick sanddynerna att skimra i alla varianter av rött!!! Jag plockade fram den medhavda kompaktkameran, men det kom bara upp ett felmeddelande när jag startade den, så det blev till att fokusera på att försöka "lagra" allt det vackra i hjärnan istället!

Det kändes verkligen magiskt att skritta runt på en vacker häst i den tysta öknen, med allt detta vackra inför sina ögon och dessutom få dela det med Eva!!! "Efter att ha fått uppleva det här skulle jag nästan kunna dö!" skojade jag. När vi tillslut började dra oss tillbaka mot ökenresorten igen såg vi två oroliga hästägare avteckna sig som mörka siluetter uppe på en hög sanddyn. De undrade väl om de någonsin skulle få se sina hästar igen..! Men vi konstaterade att de i alla fall inte kunde ha sett vårt okontrollerade galopperade tidigare, för då hade det varit högre sanddyner som skymt sikten åt vårt håll.

Jag hade ju inte kunnat fota någon under denna magiska ridtur... Men Johan hade som tur var stigit upp med oss för att få uppleva soluppgången utan häst - så han kunde fotodokumentera både när vi red iväg och när vi kom tillbaka. Och i MYCKET hård konkurrens har jag redan utsett den översta bilden i detta inlägg till Årets bild!!! Någon som inte håller med...? Nej, jag tänkte väl det!!!

Efter dessa upplevelser smakade det alldeles förträffligt med hotellfrukost!!! Och man kan misstänka att personalen i frukostrestaurangen framöver kommer att referera till oss som "de som tömde frukostbuffén"...! Sedan fick vi skjuts med golfbil tillbaka från huvudbyggnaden ner till Heritage village där väntade kamelerna på oss. Då hade Johan fått tillbaka sina byxor och jag hade tagit på mig Evas byxor istället.

Även denna gång var det bara två sadlade djur som väntade på oss - så vi skojade om att vi kanske skulle bli utsläppta i öknen "vind för våg" även nu! Visserligen hade vi ridit kamel en gång redan, för två dagar sedan... men kunde vi verkligen räkna oss som "experienced kamel-riders"??! Det skulle dock visa sig att det inte var lika lösa boliner här - utan min kamel knöts fast i Johans kamel som kamelskötaren sedan ledde en lång runda ute i öknen.

Det är verkligen en härlig känsla att rida kamel också! Med sina mjuka klövar "smyger" de fram som i tofflor så det är alldeles tyst även när de går på hårdare ytor. Och med sitt majestätiska uttryck "skrider" de liksom fram! När jag inte ens behövde (försöka) styra eller bromsa kunde jag dessutom fokusera på de vackra omgivningarna till 100 %!

Min kamel verkade, precis som min häst tidigare, oerhört intresserad av omvärlden. Hon (?) såg sig intresserat omkring  och när Eva, som till att börja med gick med för att fotografera oss, sedan hamnade på efterkälken vände sig min kamel flera gånger om och spanade oroligt efter henne!

 Vår vän kamelskötaren gick en riktigt lång runda med oss ute i öknen innan vi vände tillbaka igen. Och när vi åter närmade oss ökenresorten var det inte oroliga hästägare utan Eva vi såg avteckna sig uppe på en hög sanddyn där hon satt sig för att vänta på att vi skulle komma tillbaka. Då hade vi även hunnit passera den damm där resorten erbjöd den i öknen så otippade aktiviteten fiske!

När kamelerna lagt sig ner så att vi kunde kliva av passade jag på att "bonda" lite - för det var väldigt sociala och trevliga djur! Precis som där vi red kamel förra gången verkade djuren här mycket välskötta - och det är ju sådan verksamhet man gärna vill stödja! 

Efter två ridturer ute i sandhavet var det sedan SKÖNT med en dusch!!! Men både Eva och jag konstaterade att vi hunnit tillbringa alldeles för lite tid i våra respektive badrum - där redan den inglasade duschen var större än hela vårt badrum hemma. Och de generösa badkaren hade vi inte hunnit nyttja alls... Skulle vi ha stannat en natt till hade det nu varit läge att slå sig ner på altanen till vår "villa" (som med två sovrum med egna badrum samt ett gemensamt vardagsrum med sina 120 kvm var en bra bit större än vårt hus hemma!) Men tyvärr var det hög tid för oss att dra vidare - för vi hade ju många fler upplevelser på dagens schema!

Eva styrde bilen vidare i riktning mot Abu Dhabi, för att vi skulle besöka Watba Wetland resereve. Där finns en mindre population rosa flamingos året runt men så här under vintertid ökar de till runt 4000 stycken.

Det fanns två olika vandringsleder, varav vi valde den längre eftersom man då skulle se allra flest flamingos. Leden har den i emiratiska ögon oerhörda längden av 3.5 km! Det vill till att man är tuff om man ska klara en sådan långpromenad!!!

När vi gått genom våtmarken på en stig som slingrade sig fram genom vassruggar som bitvis var 3-4 meter höga kom vi till vandringsledens bortersta utpost - där det fanns ett gömsle från vilket vi kunde betrakta och fotografera en ENORM mängd flamingos. De har verkligen en elegant siluett - särskilt när de står med halsarna böjda på sitt karaktäristiska sätt och dessutom vilar ena benet i luften!

Vi kom tillbaka till parkeringen igen precis i tid till att de skulle stänga för dagen (de stängde redan kl 14 så det var därför vi inte hade haft tid att stanna så länge i öknen på morgonen.) Men vi hade berättat för den trevlige vakten att vi tänkte gå den lååååånga vandringsleden och då lovade han att inte stänga förrän vi var tillbaka igen. Men det kändes ju ändå bra att han inte skulle behöva vänta på oss! Fullmatade med naturupplevelser fortsatte vi in till Abu Dhabi för mer "fotvandring" - men denna gång i en shoppingmall.

 Hur man uppför sig i en shoppingmall i UAE.

Men innan shoppingen behövde vi lite lunch - och som de lokalpatrioter vi är valde vi Max! Uppenbarligen vet också emiratierna att skilja agnarna från vetet - för medan Mc Donalds fanns under "fastfood" på informationstavlorna så återfanns Max naturligtvis under "restaurants"!!! Jag fick dessutom tillfälle att testa något helt nytt: Grand de Luxe med svampstuvning istället för dressing - riktigt, riktigt gott!!!

Styrkta av detta blev det sedan lite shopping innan vi åkte hemåt mot Al Ain igen. Men på hemvägen hann vi även med en tur förbi en "heritage village" i Evas bostadsområde, med bl a fredagssouk och traditionella uppträdanden. Fredag är ju den stora helgdagen i UAE - jfr vår lördag.

På kvällens schema stod grillmiddag och hockeykväll hos Stix (Luleå-Karlskrona, en match som vi kunde se på TV tack vare en VDN-tunnel.) Stix och Eva är ju Mellanösterns största Luleå-supporters! I hockeyns periodpauser visade vi bilder från våra upplevelser i öknen resp wetlands för Stix, som jobbat både igår och idag och därför inte kunnat följa med på denna utfärd. Och för oss andra blev det "favoriter i repris" - f f a bilderna från ökenridningen kunde Eva och jag se hur många gånger som helst!!!

När Luleå besegrat Karlskrona (TROTS att Johan sett matchen - han brukar annars föra otur med sig...) hade klockan passerat midnatt här nere och det var hög tid att börja fundera på morgondagen. Då blir det först utfärd med nya naturupplevelser hela dagen och på kvällen lämnar Eva och Stix av oss i Dubai varifrån vi ska flyga vidare i morgon bitti. Även denna kväll somnade vi ovaggade - så fullmatade med fantastiska intryck!!!