Tandemgrimma och tjuvträning!

Hamingja poserar gärna för en bild!

Stoflocken stod allra längst ner i hagen när jag skulle hämta in Hamingja idag - och mina rop och visslingar fick henne visserligen att lyfta på huvudet och titta åt mitt håll... men att komma till matte fanns inte på världskartan... Ett ögonblick såg det ändå ut som att hon trots allt tänkte följa efter när Litlamin - lämnade de andra och ivrigt skyndade mot mig för att erbjuda sina tjänster. Men den tanken gick uppenbarligen över lika snabbt som den kommit...

Litla mötte mig halvvägs ner i hagen och "gick fot" tillbaka till de andra medan hon gjorde flera försök att stoppa in huvudet i Hamingjas grimma, som jag bar i ena handen.  Ibland gör hon t o m sådana försök sedan jag hunnit sätta grimman på Hamis huvud - hoppas visst att det ska vara en "tandemgrimma"!

När Hamingja och jag började gå upp mot grinden kom Litlamin galopperande förbi oss upp mot stallet allt medan hon gjorde små krumsprång! Sylvias hästar har vintervila ännu, men Litlamin visar allt tydligare signaler om att hon vill komma igång och börja jobba igen! När Sylvia betäckte Lára med Démantur hoppades hon att Lára bl a skulle nedärva sin exeptionella arbetsglädje - och så här långt verkar det ju absolut lovande!

Jag hade fått klura en hel del när jag planerade dagens träningspass för Hamingja. Efter riktigt ansträngande ridpass två dagar i rad funderade jag först på att låta henne vila. Men det kändes så viktigt att få en möjlighet att (förhoppningsvis) befästa gårdagens framsteg i tölten, när jag nu lyckats återta "förlorad mark" på det området. 

Det optimala vore därför ett kort pass med fokus på tölten - så att hon fick känna att när hon är duktig behöver det inte bli jättejobbigt. Men med två tuffare träningspass "i bagaget" skulle hon antagligen behöva en riktigt ordentlig uppvärmning först - särskilt med tanke på hur stel hon kändes i början av ridturen igår. För det vore verkligen onödigt att trigga igång onödiga protester i tölten p g a att hon var stel i musklerna... Så hur skulle jag kombinera detta på bästa sätt?!

Först funderade jag på att inleda med galoppintervaller bakom vägbommen ovanför stallet - eftersom galopp är så lösgörande - för att sedan rida ner på bilvägen och träna tölt. Men då fanns ju en risk att jag triggade igång protester om hon trodde att vi var på väg hem men att jag bara passerade gården på väg ner till bilvägen...

Lösningen blev att rida direkt ner på bilvägen och där värma upp i tölt med massor av skänkel-vikningar fram och tillbaka över vägen. Och sedan prova en ny plats för våra galoppintervaller, nämligen första delen av vägen in till den gamla soptippen, innan vi skulle fortsätta bilvägen bort en sträcka till och "känna på" den samlade tölten. Då kunde jag ju också avpassa sträckan längs bilvägen efter hur det fungerade. Ju mindre protester i tölten desto tidigare kunde vi vända hemåt igen. 

Hami kändes inte heller lika stel som igår när vi som vanligt lämnade gården i skänkelvikning med pisken mot vänster bak. Och det var ju lovande inför fortsättningen! Den långa galoppsträcka som avslutade gårdagens träningspass hade uppenbarligen haft önskad stetchingeffekt på hennes muskler! 

Vi har ju verkligen HUR mycket som helst att träna på Hamingja och jag - vilket just är vad jag tycker är så KUL med att rida henne! Sedan är det ju ingen nackdel att man ibland kan träna många saker på en gång! Våra galoppintervaller är verkligen en sådan möjlighet till "multiträning"! Det Hamingja och jag främst behöver träna på där är bärighet och lösgjordhet - d v s jag måste SITTA i sadeln (INTE lätt sits - som jag annars väljer automatiskt) och hålla drivningen (trots att jag inte vill att det ska gå fortare) medan jag försiktigt "leker" lite med tyglarna ifall hon börjar stumna i högersidan. 

Och ju mer vi tränar på detta desto bättre går det att få de höga, runda galoppsprången och undvika att hon styvnar och biter fast i högersidan. Kvaliteten på galoppsprången är också något som förstärks av att vi rider just intervaller och därmed gör många galoppfattningar. Man brukar säga att galoppen stärker hästen och det är då f f a det första galoppsprånget som är rena styrketräningen.  (Särskilt när man fattar galoppen från halt som vi gör! Medan galoppfattning från skritt förstås är mer stärkande än från trav.) För bästa effekt ska man alltså inte galoppera så länga sträckor utan istället rida så många första galoppsprång som möjligt under ett träningspass. Vilket det ju blir när man rider galoppintervaller.

Något som också är oerhört viktigt, särskilt på en så explosiv häst som Hamingja, är att etablera och underhålla en "off-knapp" så att man kan få hästen att slappna av mellan de ansträngande momenten under träningspasset. Annars hamnar man tillslut i en ond cirkel när ansträngning leder till att hästen successivt blir mer och mer spänd. Detta är förstås allra, allra mest avgörande när det handlar om den ultimata urladdningen: flygande pass. Och där vet jag att många använder sig av en hink med mat som hästen får äta ur så snart den stannat igen. 

Med Hamingja har jag bl a "smygtränat" på detta med "off-knappen när vi galopptränat på ängen vid "världens ände" genom att jag låtit henne skritta tillbaka ner till vägen igen. I början var hon så uppe i varv att det krävdes specialknepet med pisken mot bakdelen för att hon skulle lugna ner sig tillräckligt för att skritta. Men nu är "off-knappen" så väl etablerad i detta moment att jag t o m kan ge henne hellånga tyglar så snart vi vänder tillbaka ner mot vägen och hon skrittar då tryggt med nosen mot backen! 

Den senaste tiden har jag t o m testat att ibland även galoppera tillbaka ner till vägen och ändå har "off-knappen" fungerat lika bra nästa gång! Idag undrade jag lite hur den skulle fungera när vi red våra galoppintervaller på ett helt annat ställe än tidigare - men till min glädje visade sig knappen inte alls vara platsberoende utan fungerade lika bra ändå! Redan här var jag därför JÄTTENÖJD med min häst - och då hade jag inte ens börjat med töltträningen...!

När vi kom tillbaka ner på bilvägen och jag vände bort mot "världens ände" istället för direkt hemåt var hon aningen tveksam till en början och "frågade" några gånger om vi ändå inte skulle vända hemåt...?! Men när jag började jobba med halter, ryggningar och samlad skritt blev protesterna ändå inte större än att de kunde hanteras. Och i samlade tölten kom inga protester alls! SKÖNT att framstegen från gårdagen "satt kvar"!!! 

Eftersom allt flöt på så fint vände jag hemåt vid "världens ände" och inledde hemvägen med en lååååång skrittpaus. Även nu fungerade off-knappen helt klockrent!!! Trots hemvägen slappnade hon av tillräckligt för att sträcka halsen maximalt ner och fram, skritta med långa, lugna kliv och avspänt spelande öron när jag gav hellånga tyglar! Och när hon nu var så duktig lät jag skriftpausen bli ännu lite längre än jag först hade tänkt - så hon verkligen skulle ha ork att ta i när det var dags för samlad tölt igen.

Ork att "ta i" innebär ju tyvärr också mer ork att protestera... så det var ju en liten chansning från min sida... När jag åter började samla henne i skritten kom också endel protester och hon gjorde några försök att rusa hemåt. Men varje gång lyckades jag behålla min sits och kunde också ganska lätt återta kontrollen. Och när vi väl haft dessa diskussioner och gjort en mjuk och fin övergång till arbetstempo tölt så verkade också de värsta diskussionerna vara över! 

Jag t o m testade att flera gånger ta undan pisken en stund för att sedan lägga tillbaka den mot vänster bak utan att det blev någon större reaktion - inte någon av gångerna! Jag hade verkligen lyckats återta förlorad mark i den samlade tölten!!! I o m att det flöt på så bra blev det ytterligare en lite längre skrittpaus innan hon fick avsluta med att sträcka ut ordentligt i stretching-galopp genom allén upp till kyrkan. 

Efter detta kanske det t o m blir vilodag imorgon för min DUKTIGA häst. Om jag kan låta bli att rida vill säga - när jag nu skriver detta vill jag åka tillbaka till stallet och rida mer redan idag!!! Men vi kanske tar en sväng i skogen i morgon - utan så mycket krävande tölt - så får hon stretcha ut musklerna ytterligare. För i övermorgon, måndag vet jag att det måste bli vilodag i alla fall.