Lindrande liniment och lycklig Lára!

Efter att ha funderat mer kring Hamingjas reaktioner igår då hon så ogärna ville korsa med vänster bak ringde jag och diskuterade saken med Sylvia idag. Vi kom fram till att jag ska ge henne en lite längre vila - för att se om det är någon som "läker ut". Förutom att hon de senaste månaderna tränats intensivt så har ju hennes bakdel dessutom "ränt iväg" rejält på höjden. Kan hästar kanske ha växtvärk?! Eller har det faktum att hon blivit så överbyggd påverkat hur hon belastar kroppen? 

Ja, vad det än beror på vill jag självklart inte ta några risker med denna pärla - så för säkerhets skull får hon alltså vila ett par veckor till. Och skulle hon fortsätta visa obehag vid ridningen efter det så får vi gå vidare - att ta ut Fysiopet-Tomas känns i så fall som ett ganska naturligt första steg! Han har ju undersökt henne tidigare, senaste gången var i slutet av november, så han vet ju hur hon brukar vara i kroppen. Och han är också MKT noga med att hänvisa vidare till veterinär när han bedömer att det behövs - något som borde vara självklart men tyvärr inte alltid är det bland hästmassörer och liknande...

Sylvia tyckte också att jag skulle massera Hamingja med värmande liniment på de delar av bakdelen där man kan förvänta sig att påfrestningarna varit störst. Jag gjorde så idag och det var ett område där hon reagerade tydligt, nämligen området just bakom sadelläget. Där visade hon först tydligt obehag när jag började gnugga med linimentet - hon "skönk ihop" och det såg ut som om hon försökte krypa undan från mina händer... Hon vände också på huvudet och buffade till mig en gång - som för att säga åt mig att sluta...

...men när jag masserat en stund förändrades hennes beteende och hon gav allt fler signaler om att hon uppskattade behandlingen! Och när jag var klar stod hon så här och vilade vänsterbenet och verkade oerhört avslappnad och tillfreds! För att linimentets värmande effekt skulle fortsätta verka fick hon stå kvar inne en stund. 

"Ska vi rida nu??!!!"

Under tiden red jag en sväng på Lára - en OERHÖRT uppskattad sådan! Hela tiden vi red i riktning bort från stallet frustade hon oavbrutet! Fast det blev en betydligt kortare ridtur än jag först hade tänkt... Dels blåste det så OERHÖRT kallt att jag frös... förutom några dagar i förra veckan har vi ju inte haft någon riktig vinterkyla så jag har uppenbarligen inte kommit ihåg att man måste klä sig ordentligt på vintern... Dessutom hade jag glömt knacka ur Láras skor och uppenbarligen hade hon lite "styltor" för hon halkade mycket, trots broddarna... Därför vände jag ganska snart tillbaka hemåt igen. Och jag ser verkligen fram emot nästa skotillfälle då Lára också ska få snösulor. Det nästan bästa med dem är ju att hästarna inte får styltor i hagen!

När Lára och jag kom tillbaka in på gården gjorde vi i alla fall Yr överlycklig! Ivrigt gnäggande kom hon utgalopperande från skogen och fram till grinden där hon sedan troget stod och väntade till dess jag släppte ut Lára i hagen igen. De har verkligen blivit ett radarpar de där två!!! Ett tag lät ju faktiskt Lára Yr vara den som bestämde - men nu har The Queen återtagit den ledarroll hon faktiskt haft i hela sitt liv. Och Yr, som alltid haft väldigt svårt att komma överens med andra hästar, accepterar alltså detta utan protester. Och hon gnäggar alltid lika lyckligt när hon får tillbaka sin Lára!

Tillbaka i stallet konstaterade jag att Hamingjas päls fortfarande kändes ganska blöt och kletig av linimentet... Jag försökte torka bort så mycket som möjligt med en handduk, särskilt just bakom sadelläget, men utan allt för stor framgång... Så tillslut bestämde jag mig för att lägga på henne ett täcke innan hon fick gå ut igen. Jag har ju nyligen lärt mig att täcken många gånger försämrar hästens skydd mot kyla... men med en päls som uppenbarligen var kletig ända ner i botten just på det område där hon antagligen har lite ont vågade jag inte ta risken att hon blev nerkyld.