Hamingja = happiness!!!

Hamingja betyder ju lycka - och vilket passande namn hon har min pärla!!!

Igår blev det vilodag för Hamingja - efter en första arbetsdag efter semestern och kvarvarande trötthet efter hemresan (samt viss tidsomställning) hade matte inte ork att rida... Men Lára behövde inte vila i alla fall - för hon bjöd Malin på en ridtur. 

Och idag kände jag mig piggare - så nu kunde jag helt enkelt inte låta bli att åka till stallet efter jobbet! Man märker redan att det börjat bli mycket ljusare tider - och att Hamingja och jag hann rida ut innan det var helt mörkt var förstås en extra bonus!!!

I o m att hon kändes så oerhört laddad efter den långa vilan, när jag red henne i söndags, ville jag låta henne "bränna ur systemet" ordentligt med galopp längs skogsvägen bakom vägbommen idag. Nu när vi med Sylvias hjälp fått ordning på galoppen igen (jag hade ju ställt till det så att hon börjat få en lite flack "femgångsgalopp" istället för sina runda, fina galoppsprång) vill jag förstås att hon fortsätter att jobba rätt i galoppen. Vilket innebär att jag normalt rider med tygelkontakt som i kombination med ett drivande säte ska hålla samling och därmed också höjd i sprången. 

Men eftersom hon tidigare haft tendenser att bita tag i bettet och sticka iväg med mig i galoppen ville jag idag minimera tygelkontakten. För jag ville verkligen att hon skulle känna att hon fick hålla fri fart och att det därmed inte fanns någon anledning att bita tag i bettet - trots all överskottsenergi. Här blev ridunderlaget en fantastisk hjälp: det var precis lagom djup snö längs skogsvägen för att hon skulle behöva trampa ifrån ordentligt och galoppera med runda, fina språng! Trots att tygelkontakten i princip inskränkte sig till att jag då och då kramade lite försiktigt höger-vänster en gång för att stämma av att hon var fortsatt avslappnad i nacke och mun. 

Riktigt fina galoppsprång alltså!!! Och riktigt bra (=jobbig) styrketräning - så vi fick dela upp sträckan bort till vändplanen i ett par intervaller med skrittpauser mellan. Även skrittpauserna blev ju riktiga träningspass i o m att hon behövde lyfta så ordentligt på fötterna - som att skritta över cavaletti hela tiden fast mycket roligare!!!

Jag kunde dessutom till min glädje konstatera att våra (nästan helt) konsekventa skrittpauser på lång tygel efter galoppintervallerna längs ängen vid "världens ände" har haft oerhört god inverkan på lilla fröken! Så god att den inövade "off-knappen" efter varje galoppintervall fungerade lika bra även nu när vi var på annan plats - och t o m på hemvägen! Det var bara att ge henne hellånga tyglar så slappnade hon av och sträckte ut sig hur fint som helt!

Det var t o m så att jag vågade mig på att lägga an pisken mot vänster bak trots att jag bara höll längst ut i tyglarna med ena handen! Och visst kom det ett slags "panikhopp" men det var bara ett mycket litet sådant och sedan skrittade hon lika lugnt vidare. Nya, lätta "pet" med pisken utlöste ingen panikreaktion ö h t. Efter att jag bytt spöhand kom en liten reaktion igen - men mer som att det gick en ryckning genom hennes kropp. Och efterföljande "pet" blev helt odramatiska igen. Så bra att hon inte glömt all vår "avtrubbningsträning" under viloperioden!

Som vanligt prioriterade vi vänster galopp eftersom det är denna hon behöver träna mest på. Men när vi var nästan tillbaka vid bommen igen vände jag tillbaka och red en lite längre intervall höger galopp (dock inte hela vägen upp till vändplanen denna gång) innan vi avslutade med att skritta hela vägen hem. Sammantaget blev det faktisk ovanligt mycket skritt under detta ridpass - trots att det innehöll så mycket (eller ska man kanske säga så effektiv) galoppträning! Och tack vare att hon behövde lyfta så ordentligt på "fötterna" även i skritten - som dessutom är den gångart där hästen använder allra flest muskler - måste detta ha varit ett riktigt muskelbyggarpass! 

Tillbaka i stallet fick min bodybuilder äta sitt välförtjänta kraftfoder medan jag hämtade in Lára för att pyssla om henne också. Tog mig än en gång ett noggrann titt på huvudets vänstra sida där hon strax ovanför mulen skavt av endel päls. Sylvia och jag upptäckte det i söndags, när Olivia skulle rida Lára. Inte heller nu kunde jag se någon anledning till att hon skulle ha kliat bort pälsen just där. Huden under var så slät och fin - helt utan tecken på irritationer. Så Sylvias teori, att Lára och Yr gnabbats i hagen och Yr helt enkelt bitit bort lite päls, verkar mest trolig. Fast utan att skada huden under - för det fanns inte heller några revor eller sår. Lára verkar i alla fall inte minsta besvärad av detta - och det är ju huvudsaken!

I o m att hon ridits två dagar i rad - av Olivia resp Malin - fick det bli vilodag för Lára. Först hade jag tänkt rida henne också - när jag Hamingja-hög återvände till stallet och kände mig hur inspirerad och energisk som helst! Men det gäller ju att försöka ta vara på den förbättring min kropp fått av vistelsen i värmen genom att bara anstränga mig "lagom" - så för en gångs skull lyckades jag faktiskt vara lite förståndig och låta det räcka med ridning av en häst. (Och några kameler såg jag ju f ö inte till så jag behövde aldrig ens fundera var jag hade mina kamelridkläder...!)