Lycko-Lára väntar på sitt kraftfoder.
Ett lätt snöfall och -14 grader var perfekta förutsättningar för att rida mina två FINA hästar efter jobbet idag! Hamingja fick som oftast vara först ut och med henne blev det en repris av tisdagens galoppträning längs skogsvägen bakom vägbommen. Denna gång red vi bara en gång fram och tillbaka längs den vänstra, längre skogsvägen.
Istället red vi längs den högra skogsvägen också - där snön var helt otrampad och nådde henne upp till knäna. ÄNNU effektivare styrketräning alltså! Istället för galopp tränade vi nu trav - och nu var det tur att jag tränat så mycket på att hålla balansen i Hamingjas STOOORA trav... när hon nu trampade ifrån så ordentligt med bakbenen i den djupa snön kände jag ändå att jag behövde hålla mig i manen för säkerhets skull. För trots lättridningen kändes det nästan som att jag riskerade att studsa ur sadeln! :-O
Framme vid vändplan nr 2 vände vi och skrittade hemåt - och även detta blev ju rejäl styrketräning tack vare den djupa snön! Nu insåg jag plötsligt att jag helt glömt bort vår avtrubbningsträning... så jag tog snabbt tillfället att lägga pisken an mot hennes vänstra bakben. Den första reaktionen var som vanligt en flyktreaktion, men jag lyckades hålla mig avslappnad och efter bara några steg kunde Hami återgå till sin lugna skritt på hellång tygel. Resten av hemvägen blev det hårdträning: skritt på hellång tygel i djupsnön med omväxlande pet på höger resp vänster bakben med pisken. Och det gick hur bra som helst!!!
Men helt utan drama kunde förstås inte detta ridpass på min drama-queen vara... När vi kommit tillbaka till gården och bara skulle skritta sista biten fram till stallet kom plötsligt en riktigt katapultreaktion från min lilla dam - när "Mördar-Melker" (den ena av stallkatterna) kom rusande bakifrån och passerade oss i hög fart. Men modiga Hamingja återfick snart kontrollen över sina reaktioner, trots att det varit så oerhört nära att denna hästätande katt gått till anfall...
Sedan var det Láras tur och man kunde inte ta miste på hennes glädje när sadeln och träns kom fram! Med henne red jag istället längs bilvägen bort mot Alviksträsk. Dock ingen jättelång runda, eftersom min pannlampa lyste svagare och svagare... Det fick därför bli effektiv ridtid: först sidförande då jag precis som på Hamingja lät pisken nudda ena bakbenet - och på extremambitiösa Lára räckte en sådan "dutt" till att hon sedan nästan gick ner i spagat - fast tvärt om - både fram och bak!
Efter detta skröltade vi och jag använde böjning av halsen för att få henne att sträcka ut överlinjen. Hon vill ju väldigt gärna skjuta ut höger bog men jag mindes Atlis ord: "tyglarna kontrollerar bogarna och skänklarna bakbenen" och höll högerhanden över manken när jag böjde henne i högersidan och då kom bogen på plats. Använde även detta knep i tölten sedan.
När vi vände hemåt ville jag träna tölt med samling och förberedde detta genom att rida sluta med böjning i högersidan. Nu kom extremambitiösa Lára fram igen! Jag fick hålla emot med innerskänkeln för att hon inte skulle böja sig så extremt mycket i sidan att bakdelen faktiskt kom framför framdelen... Jag har aldrig varit i närheten av det problemet med någon annan häst!
Men efter denna "extremsluta" blev tölten riktigt trevlig! Som avslutning fick hon galoppera genom allén upp till kyrkan - och alla nöjda frustningar talade verkligen om att det var uppskattat!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar