Tisdagsträning - utan tränare

Lára fokuserar inför kvällens träningspass!

Idag skulle jag och Hamingja ha ridit lektion för Sylvia, men SMHI hade gjort en jättemiss och planerat in snöblandat regn... Sedan Sylvia provridit ridbanan med en av sina hästar och konstaterat att den var rejält hal kom vi gemensamt fram till att det var lika bra att ställa in lektionen. Hamingja är så oerhört känslig för halt underlag och blir jättespänd direkt - så det skulle antagligen ha varit ganska bortkastat... 

Istället fick det bli egen träning för henne och mig, ute längs vägen. För när det inte var några ridbanehörn eller volter som behövde "hanteras" gick det ju bra att rida, tack vare att hon har snösulor som hindrar henne från att få "styltor" även när det är blöt snö som idag. 

Min tanke med lektionen var att få hjälp att jobba med samlingen i tölten. Efter den första veckans igångsättning med träning av grundlydnad samt mycket galopp för att hon skulle få göra av med en massa överskottsenergi kändes det som att det var dags att börja tänka samling på allvar igen. Och även om det inte blev någon lektion för oss så kändes det lika befogat att ta tag i detta - jag fick helt enkelt göra så gott jag kunde på egen hand!

Vi red längs bilvägen och eftersom det både var dimmigt och snöade valde jag än en gång att rida mot Alviksträsk eftersom den sträckan är mycket rakare och dessutom utan backar, så risken att bli påkörd av någon p g a dålig sikt skulle vara mindre. Efter uppvärmning i tölt med lång hals chockade jag sedan stackars lilla Hamingja genom att be om samlad skritt. "INTE OK!!!" förklarade hon och blev ARG!!! Hon hade minsann haft vintersemester och ville fortsätta med det! 

Men jag kunde avbryta alla hennes försök att rusa iväg från arbetet - det går framåt m a o - och efter en stund accepterade hon att det nu var mer arbete som krävdes. När hon skrittade samlat men avslappnat smög vi över tölt - och det blev en tölt med betydligt mer samling än tidigare i veckan. 

För att bibehålla energi och samling petade jag efter en stund till lätt med pisken på vänster bak - och lilla fröken blev ARG igen och slog bakut! Men det åtföljande försöket att springa iväg från arbetet kunde jag snabbt avbryta och även nästa och nästa och nästa... Då gav hon upp och slutade både med sparkarna och flyktförsöken så att ett pet med pisken bara resulterade i det önskvärda: att hon tog i ännu bättre med bakbenen. 

Det blev inga galoppintervaller i djupsnön på ängen idag - jag ville använda hennes krafter till tölten istället. Vi tog en skrittpaus förbi korsningen i "världens ände" och fortsatte efter vägen längs med sjön för en ny omgång samlad skritt följt av igångsättning i tölt. Nu blev det inte alls lika dramatiskt, så ganska snart lät jag henne vända runt på vägen i tölt och fortsatte en bit hemåt med bibehållen samling. Utan några allvarligare flyktförsök trots att vi nu var på väg hemåt!

Duktiga tjejen fick en lååååång skrittpaus från korsningen och hemåt. Nu tyckte jag att det fick räcka med den samlade tölten - för man ska ju sluta medan det går bra! Men helt färdigtöltat var det inte, för jag ville rida lite övergångar från tölt till trav. Dessa har ju funkat så klockrent sedan vi börjat rida igen efter hennes vila och jag tänkte få fortsätta njuta av detta. 

MEN nu hade jag ju fått fröken att tända till ganska bra i tölten... och då visade det sig att hennes "travknapp" konverterats till "galoppknapp"... Mina fyra första försök att göra övergång till trav resulterade istället i galopp - fast det var en lugn galopp i alla fall, inget försök att springa hem i full karriär. Efter det fjärde (eller femte?) misslyckade försöket gjorde jag övergången från skritt istället - och nu blev den klockren! 

Dock krävdes det betydligt mer förhållningar m h a sätet än tidigare i veckan för att det inte skulle gå jättefort - samlingen i tölt får henne verkligen att "gå igång" på ett helt annat sätt än galoppintervaller t o m! Efter en ny lite längre skrittpaus gjorde jag nytt försök med övergång från tölt till trav och nu fungerade även detta!

Tillbaka i stallet blev det snabbt hästbyte - Lára var som alltid lika redo som en scout! Till skillnad från Hamingja har hon tyvärr inga snösulor - när hon skoddes senast var det för tidigt att sätta på sådana. Men om det är någon häst som verkligen behöver dem så är det Hamingja. Och om det är någon häst som klarar sig utan så är det Lára - eftersom hon är så suverän på att hela tiden anpassa steg och tempo efter underlaget!

Men för att undvika att styltor skulle bildas i hennes hovar gällde det förstås att undvika skritt - så det blev tölt direkt ut från gården. Nere på bilvägen jobbade vi sedan med bärigheten i tölten m h a sidförande undan för vänster skänkel med rak hals så att hon inte kunde fuska och skjuta ut högerbogen. Precis som senast gick det riktigt bra! Men det krävs endel drivning - för hon tycker det är JOBBIGT att ta i på detta sätt med både mag- och ryggmuskler!

Eftersom jag vet att detta är jobbigt för henne - f ö det enda i ridningen som hon tycker är jobbigt - ville jag inte rida så långt. Normalt rider jag intervaller med skrittpauser emellan men nu var det ju säkrast att undvika skritten... Därför vände vi hemåt ganska snart - tog en liiiten skrittpaus och sedan mer tölt med fortsatt fokus på bärigheten. 

Vi har ju brukat galoppera förbi sommarhagarna genom allén upp till kyrkan Lára och jag som en avslutning på våra träningspass. Men nu hade ingen ridit genom plogvallen där på länge och den var STOR... Fast skulle någon fixa den så var det ju Lára - som ju dessutom så väl visste vilka galoppmöjligheter som dolde sig där bakom! Jag behövde knappt styra mot plogvallen för att hon skulle plöja sig igenom - och belönades så med den efterlängtade och alltid lika uppskattade galoppen!

När jag lite senare körde hem från stallet såg jag plogbilen som uppenbarligen plogat ena sidan av grusvägen bort till korsningen vid sjön och nu höll på med andra sidan. M a o hade jag haft väldig tur som hunnit rida båda hästarna längs denna smala utan att behöva samsas om utrymmet med en plogbil... ja, jag var ganska nöjd med att jag inte behövde möta den med bilen heller utan bara se den i min backspegel!