Plötsligt händer det: markarbete!

Ett inte allt för lyckat försök att fotografera Hamingja samtidigt som jag longerade henne...! (Med efterföljande, inte heller det allt för lyckat, försök att dölja något av bildens dåliga kvalitet genom att göra den svartvit...)

Ja, idag stod det alltså markarbete på schemat - för första gången på många år i mitt fall... Egentligen tycker jag det är väldigt roligt, för man får en extra dimension när man får ett synintryck för det man känner i ridningen. Men då Lára verkligen INTE gillar markarbete - det är väl ett totalt slöseri på ridmöjlighet förstås - så har jag undvikit det med henne. Och därmed också känt mig så ringrostig på området att jag inte testat med Hamingja heller.

Men i väntan på massörens behandling ville jag nu se hur hon rörde sig i trav på volt. Och jag kunde konstatera att hon i höger varv såg hur fin ut som helst - verkligen svävade fram i traven! I vänster varv kunde jag se ett liiiiite annorlunda rörelsemönster - som jag knappast hade upptäckt om jag inte först känt det när jag red henne i fredags. 

Jag försökte verkligen se det Sylvia hade sett: att Hamingja i vänstervarvet inte riktigt sträckte ut höger bak ordentligt - men inte ens när jag hade "facit" lyckades jag uppfatta att det var exakt detta som hände. Jag fick bara känslan att det inte riktigt var samma flyt och "studs" i traven utan något "drog ner helhetsintrycket". 

Kände mig också för ringrostig på longerandet för att våga ge mig på att böja henne särskilt mycket, trots att jag med dubbla linor hade möjlighet till det, för jag ville inte riskera att provocera fram några protester som jag kanske inte skulle kunna hantera på ett bra sätt. 

Men i morgon tänker jag prova rida henne igen och då lite försiktigt lägga till mer böjning i vänstersidan än idag, utan att för den skull kräva lika mycket böjning som fick henne att protestera så kraftigt i fredags. Så får jag se om en "lite lagom" böjning i vänstersidan fortfarande bara ger känslan att "det saknas lite flyt" eller om det möjligen blir mer. För så länge det bara verkar vara en lätt stelhet känns det inte som att det borde vara någon nackdel att hon rör sig.

För Láras del ser det definitivt ut att ljusna längre fram i veckan: Sylvia har nämligen lovat att slå på en ny framsko istället för den hon lyckats trampa av sig någonstans i hagen. Kanske redan i morgon, men annars på torsdag, och just nu tyder allt på att det dessutom kan bli ridkurs för Lára i helgen! Så glad lilla arbetsmyran ska bli då!!!