Sylvialektion = blod, svett och... mjölksyra!

Så här VACKERT var det när jag körde till stallet efter jobbet idag - och då är det ju inte ens med en häst på bilden!!!

Men rubriken ljuger förstås - något blod resulterade inte dagens ridlektion i, men svett, svett och mjölksyra...! Jag tyckte ju att jag jobbat ganska mycket med att verkligen rida med benen - hålla om Hamingja med skänklarna och DRIVA - den senaste tiden... Men en av Sylvias första kommentarer var: "Men nu måste du börja DRIVA också!!!" Hm... Det går ju alltid SÅ mycket bättre att rida när man inte har någon instruktör som lägger sig i... ;-)

Vi fick jobba med tölten på volter och längs spåret och jag skulle få Hamingja att slappna av och länga halsen trots att jag krävde lite mer aktivitet från hennes bakben. Lilla fröken tyckte förstås det blev jobbigt och vi hamnade i en och annan dragkamp... "Du måste komma ihåg att slappna av själv också!" påminde Sylvia. Jag andades ut - och vips förvandlades min motspänstiga häst till en underbart följsam dito! 

Detta skulle sedan upprepa sig gång på gång under lektionen: Sylvia instruerade mig att hålla om med skänklarna och driva och driva och driva... "Men så slappnar du av igen!" och varje gång upprepade sig Hamingjas omedelbara förvandling! 

Vi fick jobba riktigt mycket i ett långsamt tempo tölt på volt. Då var det VIKTIGT med stödet på yttertygeln - för det var yttertygeln och ytterskänkeln som skulle hålla henne på volten. Innerskänkeln böjde och lätta kramningar på innertygeln höll henne mjuk i innersidan. Så snart jag fastnade i innerhanden försökte hon dra iväg bort från volten men så länge jag bara kramade där och DREV var hon mjuk. Och när hon slappnade av fick jag ge mer innertygel med bibehållet stöd på ytter och fortsatt drivning - då kom den lååååånånga halsen också!!!

En oerhört nyttig lärdom var att ju mer jag höll i innertygeln desto mer försökte hon dra iväg ut från volten. Och omvänt: ju lösare innertygel desto bättre slappnade hon av och höll volten när det bara var inramningen m h a ytterhjälperna som placerade henne där!

Längs spåret fick jag rida öppna, fast med nästan rak hals (f f a i höger varv) och hitta böjning m h a innerskänkeln samtidigt som små kramningar på innertygeln höll henne mjuk i innersidan. Red en bit innanför spåret och fick då och då flytta undan bakdelen några steg för högerskänkeln, krama loss så att hon åter sänkte sig, och sedan själv slappna av fast med bibehållet stöd på yttertygeln (för att inte få trav) så att hon längde överlinjen. 

Sedan var det dags för mer voltarbete i tölt. Men nu började Hamingja vara trött så hon ville gärna trava istället... Efter flera misslyckade försökt att göra övergång från skritt till tölt sa Sylvia: "Gör en igångsättning i grisepass!" Men då kunde jag faktiskt försvara med mig med att jag inte har en aning om hur man gör - för jag rider tölt istället! Dock kom jag på att det var en sluta i skritt som skulle aktivera Hamingjas bakdel tillräckligt för att hon skulle välja tölten före traven. Och detta knep använde jag mig sedan av för att underhålla tölten också - lät ytterskänkeln flytta in bakdelen ett par steg - när jag behövde fylla på mer energi.

Inte bara matte var jättesvettig efter lektionen - det var tigerhästen också!

Det är verkligen så SVÅRT att rida - men därmed också så ROLIGT!!! Hamingja är verkligen precis den stora utmaning som jag önskade mig - och de korta stunder när jag får det att fungera är så otroligt häftiga!!! I morgon ska vi få vila våra kroppar både Hamingja och jag - men redan på onsdag är det dags för ny lektion! Det ser jag verkligen fram emot!!!