Hamingja och Lára tränar med (tung) skivstång!

Oj, så snöig jag är...!!!

Idag har vi snöstorm - men inte kan väl en klass 1-varning hindra mig från att rida mina FINA hästar?! Särskilt som jag inte haft möjlighet att rida de två senaste dagarna! Men eftersom bilvägen inte var plogad och den minst dm-djupa snön på den gjorde det både halt och spårigt förutom dålig sikt valde jag att rida längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen. För att inte riskera att vi skulle bli påkörda i någon kurva.

Hamingja fick som vanligt vara först ut - och hon fick verkligen ta i ordentligt... Där snön var MINST djup gick den ändå över hennes knän och på övriga ställen nästan upp till magen. Större delen av sträckan upp till vändplanen skrittade vi, eftersom det var helt ospårat. Hon fick ju ändå riktigt tuff muskelträning av att gå i den djupa snön - men skrittade ändå på hur energiskt som helst! Härliga, härliga häst!!!

När jag gjorde ett försök att fatta galopp ur halt, som vi ju brukar, blev det inte oväntat för jobbigt i den djupa snön så istället travade hon. Och VILKEN TRAV!!! Det var nog bara tack vare att jag hann hugga tag i manen med båda händerna som jag undgick att flyga av - och det kändes som att jag då skulle ha flugit fram över huvudet på henne... så rejält tryckte hon ifrån med sina "Mökkurbakben" ur den djupa snön!

Men jag lyckades alltså rädda mig kvar på hennes rygg och när jag en stund senare provade en ny galoppfattning - fast nu ur trav - gick det lättare för henne. Jag lät henne dessutom ta höger galopp - som hon har lättare för - eftersom underlaget var så extremt "tungjobbat". Större delen av sträckan bort från stallet skrittade vi dock - det kändes som att det var tillräckligt hårt jobb för henne ändå. 

Innan min kropp blev allt för klen brukade jag träna "Bodypump" (gruppträning med skivstång och andra vikter). Det var jättekul - men jag hade en riktig "skräckövning" - nämligen det som kallas utfall. När man skulle sätta ena foten långt framför sig och sedan böja på sina knän så att kroppen sänktes rakt ner (och detta då med en skivstång med vikter på axlarna). I Bodypump har man visserligen inte jättetunga vikter, men istället upprepar man övningarna VÄLDIGT många gånger - och i denna övning brukade jag få en fruktansvärd mjölksyra i princip direkt... 

Nu efteråt vet jag att det snabba mjölksyrapåslaget är en följd av min sjukdom - så den var väl på gång redan då - men då trodde jag bara att jag var klenast i världen... för det blev nämligen aldrig mindre hemskt med denna övning trots att jag ändå tränade några år. Och jag tänkte mig att redan skritt i dagens djupa snö kunde ge rejäl mjölksyra i Hamingjas muskler - även om jag förstås inte ville tro att det blev så illa som för mig när jag försökte göra utfall. Därför var det ju skönt att känna att hon hela tiden skrittade på med sådan energi och ett rejält driv framåt - för då kunde det ju inte vara så illa!

När vi vände hemåt igen och kunde följa det nu lätt upptrampade spåret föreslog jag ny galopp. Och Hamingja var direkt med på noterna! Just med tanke på mjölksyran bestämde jag mig för att bara åka med, helt utan drivning, så att hon själv fick bestämma när hon ville sakta av. Hon ju verkligen inte den mest säkra på foten - där är hon och Lára verkligen ytterligheter - och risken att hon ska snubbla och gå om kull ökar ju om hon dessutom är trött... 

Men nu var det ju både lite upptrampat och f f a hemväg - så Hamingja galopperade på nästan hela vägen hem! När vi skrittat sista biten genom djupsnön och kom ut på plogad väg igen frustade hon så oerhört belåtet, gång på gång. Hon var uppenbarligen nöjd med att ha fått vara ute och röra på sig ordentligt! Det var nästan så att hon lät som Lára när hon får jobba ordentligt i galoppen!

Och jobba ordentligt i galoppen skulle Lára få denna dag! Jag red henne samma vända som jag ridit Hamingja. Nu var ju snön lite upptrampad i alla fall - men eftersom Lára inte har riktigt lika långa ben som Hamingja var det nog lika jobbigt för henne ändå. Därför gjorde jag på samma sätt: red "powerskritt" nästan hela vägen till vändplanen, bara en kortare sträcka galopp. Men sedan fick även hon galoppera på hemvägen - och då kan jag tala om att det frustades och frustades och frustades!!!

Vädret var ju verkligen inte det mysigaste idag... och när Lára och jag stretade på i en motvind som fick snökristallerna att riva som nålar i ansiktet hör jag plötsligt en melodislinga som vinden måste fört med sig ända från Avan: Glassbilen! Det kändes VÄLDIGT avlägset att någon ö h t skulle vara sugen på glass denna dag... men en tebil hade förstås varit något HELT annat!!!