Lára friskförklarad!!!

Min FINA Lára friskförklarades idag!!!

När vi tog prover efter genomförd medicinering var alla värden utom ett återställda igen. Detta värde togs om i torsdags och idag fick jag det glädjande beskedet från veterinären: Lára är nu helt återställt och jag fick därmed klartecken att börja sätta igång henne "på riktigt" - d v s inte bara skritta!!!

Oj, så LYCKLIG Lára blev när hon äntligen fick både tölta och trava - kolla in hennes öron!!! Vi red upp bakom bommen och den vänstra vägen upp till vändplanen och hon hade t o m överseende med att matte bara lät henne tölta och trava låååångsamt. I o m att fröken inte ens kan stava till "trött" var det ju på mitt ansvar att hon tog det lite lugnt så här i början, så jag red korta intervaller tölt/trav.

Vid vändplanen tog vi till vänster in i skogen för att även få trava lite på skogsstigar innan vi vände hemåt igen. Under varje skrittpaus passade Lára på att titta sig NOGA omkring och lyssna mycket uppmärksamt - uppenbarligen hoppades hon hitta något som hon kunde låtsas bli rädd för så att hon hade en ursäkt att springa FORT! Men i det fallet blev ridturen en besvikelse - inte ett enda monster lyckades hon "uppfinna"...

"SYLVIA VISSLAR PÅ MIG - MEN JAG SITTER FAST!!!"

Lilla Hamingja hade en jobbig upplevelse idag... När Sylvia visslade för att hästarna skulle komma upp från betet stod Hami fastbunden i stallet och kunde inte komma till Sylvia... det var nästan så att hon kröp ur skinnet i sina försök...!!!

Jag tränade Hamingja på ridbanan idag - med fokus på böjning av halsen i sidled (hon vill ju gärna sänka halsen riktigt mycket, men ha den lite för rak för att överlinjen ska aktiveras maximalt...) Precis som Atli lärt mig började jag fokusera på detta redan under uppvärmningen. 

Sedan tränade vi samlad skritt och arbetstempo tölt. Hamingja upplevde sin matte MKT obalanserad - när hon SMACKADE flera gånger och detta förståss HELT oprovocerat...!!! Men varje gång Hami - med nöd och näppe - överlevt ett sådant smackningstrauma bjöd hon på riktigt trevlig bärighet i tölten!

Avslutningsvis ville jag höja nivån ett "snäpp" till så jag vände in på en liten volt i vänster varv, så att hon behövde böja ordentligt i innersidan samtidigt som min yttertygel hindrade henne från att fuska genom att skjuta ut högerbogen. Och uppenbarligen lyckades jag riktigt bra - för Hamingja blev JÄTTEARG!!! Men jag bara fortsatte rida på, precis som Sylvia sagt att jag ska. Och ett antal vredesutbrott senare accepterade Hamingja att hon verkligen skulle ta i så där ordentligt och töltade mkt samlat och helt avslappnat på volten!

När hon som belöning fick hellånga tyglar sträckte hon verkligen ut och frustade så belåtet! Och efter en stunds nedvarvningstölt kunde hon även trava med långa tyglar utan att få bråttom - alldeles avslappnat!

Till helgen ska vi rida lektioner för Sylvia - det ser jag verkligen fram emot! Det är länge sedan sist... Hamingjas ilska idag visar att det är alldeles för länge sedan! Och det lär ju bli endel ilska i helgen också. Men där var Atli och Reynir helt överens: Det är en stor fördel att hon kan "tända till" så ordentligt, för när man kan kanalisera denna reaktion åt rätt håll kan det bli riktigt, riktigt häftigt!!!