Ökat tempo skrölt - eller "småsakta"!

Det finns ju så mycket ROLIGT att titta på överallt!!!

Skrölt är en benämning på mellanläget mellan skritt och tölt, som när det rids med lååång hals och aktiverad överlinje är oerhört muskelbyggande (om än extremt oglamouröst...) På Island kallas det också "kasta toppi" som en beskrivning av det låga tempo man eftersträvar - från skritten ska man bara öka tempot precis så mycket att hästen börjar "kasta med pannluggen" (kasta toppi). M a o är förståss "ökat tempo skrölt" en omöjlighet... men säg det till Lára...!!! "Fröken mega-turbo" som skulle ta sig direkt in i världseliten om bara klassen "ökat tempo skänkelvikning" infördes! 

Nu när hon ÄNTLIGEN fått börja uppleva lite vanliga ridturer igen är hon dessutom verkligen "ute och ser sig omkring" - med huvudet högt, spetsade öron och en blick som hela tiden scannar av omgivningen för att inte missa någon minsta förändring i omvärlden som skulle ha kunnat inträffa under hennes vila i sommar. Det är inte jag som är ute och rider Lára - det är hon som är ute och ser sig omkring, med mig på ryggen!!! Och hela hon bara lääääängtar efter att få springa, så entusiasmen bara bolmar ur öronen på henne!

M a o är inte utgångsläget det bästa för låååångsam skrölt med lååååång hals (tänk om man skulle råka missa någon rolig nyansskillnad i omgivningen - hemska tanke!!!) Därför var jag ändå riktigt nöjd när jag i kväll kunde övertala damen att faktiskt börja länga halsen lite igen - i ett tempo  som i alla fall med god vilja skulle kunna kalla skrölt (i alla fall om man lägger till det där omöjliga förledet "ökat tempo".) För lite "småsakta" var det ju faktiskt ändå!

Älgjakten har dragit igång i veckan och trots att det var kväll var det folk inte bara vid jaktstugan utan även ute i skogen (vilket bl a märktes på att det skällde hundar på flera håll.) Några jägare resp hundar dök också upp vid vägen - vilket förståss gav Lára vatten på sin kvarn: "Jag har INTE tid att länga halsen - jag måste ju fokusera på allt roligt och spännande som händer överallt!!!" För säkerhets skull  höll vi oss bara ute längs vägen - det lär tyvärr inte bli möjlighet till mycket terrängridning resten av året...

Med Hamingja tränade jag åter ett pass på ridbanan - för att ytterligare försöka befästa den fina grund Sylvia lagt åt mig under veckan. Och nu vet jag inte om det var frånvaron av allseende instruktör som gjorde det, men jag tyckte faktiskt det kändes riktigt, riktigt bra även idag! Visst kommer det fortfarande protester i form av "kast med liten ryttare" när jag nuddar henne med pisken. Men bara som en första reaktion - låter jag pisken ligga kvar mot hennes bakdel accepterar hon den helt och fullt!

Hamingja är ju en "skvätträdd" häst - efter sin traumatiska "nära mördarsvanar-upplevelse" i början av inridningen. Men Sylvia har gjort mig uppmärksam att hon börjat använda detta till sin fördel genom att låtsas bli rädd och kastar sig iväg när jag ber henne om ansträngande saker, för att se om hon kanske kan komma undan lite arbete?! Eftersom hästarna är som starkast när de har halsen rak har Sylvia instruerat mig att jag när detta händer genast ska böja Hamingjas hals åt ena sidan för att jag ska ha större möjlighet att bromsa upp henne.

Att detta förstås också är något Sylvia har fått jobba med när hon ridit henne nu under veckan blev VÄLDIGT tydligt i kväll! Det hände något bakom henne som hon inte såg, vilket gjorde att hon faktiskt blev rädd på riktigt och flyktreflexen fick henne att först kasta sig iväg. Men sedan var det som om hon i nästa sekund kom ihåg: "Nej just det, så här får jag ju INTE göra!!!" och korrigerade sig själv genom att böja halsen i sidan och sakta av!!! Min HÄRLIGA häst!!!