ALLA borde få ha en Lára!!!

Idag stod ridningen av "The Queen" först på schemat - och jag kunde än en gång konstatera att hon verkligen är helt fantastisk! Med en signal från skänkeln ber man om tölt, trav eller galopp - och sedan håller hon den gångarten till dess man visslar att hon ska sakta ner. Så länge man inte ställer några högre krav på samling behöver man varken driva eller ta henne i munnen - bara sitta på ryggen och njuta!

Och om hon i vanliga fall alltid varit glad när det varit dags för ridning så är det ju ingenting emot hur lycklig hon är nu efter att ha behövt vila! Atli brukar ju alltid säga att man ska uppmana hästen att sänka huvudet så att den slappnar av och börjar frusta. Men just nu är Lára alldeles för upprymd över att få vara ute på ridtur - och t o m trava/tölta - så hon har inte alls tid att sänka något huvud... Så hon töltar/travar glatt med spetsade öron och huvudet högt - för att inte riskera att missa något av allt spännande som finns där ute i världen och bara väntar på henne... men frustar gör hon ändå - oavbrutet!!!

När en mycket belåten Lára var tillbaka i sin hage var det dags att förbereda Hamingja för dagens lektion. Men hon hade en HELT annan inställning till det här med arbete än vad Lára alltid har... Hon stod längst bort på betet och inte ens Sylvias visslande fick henne att komma upp till stallet. Uppenbarligen tyckte hon att gårdagens lektion mer än väl räckte som ansträngning i helgen! Men där var ju inte jag och Sylvia eniga med henne!

Jag fick inleda lektionen med att skritta på volt och använda ledande tygeltag för att få henne att verkligen böja innersidan. I höger varv gick det riktigt bra - hon kom uppenbarligen ihåg vad hon fick beröm för i slutet av lektionen igår! Men i vänstervarvet var det värre... Här gällde det att samtidigt hålla högerbogen på plats för att det ledande tygeltaget verkligen skulle innebära böjning i vänstersidan. Och varje gång jag höll på att lyckas med det blev Hamingja ARG och försökte dra iväg.

Dessutom red vi samtidigt som ett annat ekipage där ryttaren var tvungen att driva VÄLDIGT mycket - och därmed också smackade på sin häst då och då. Vilket varje gång fick Hamingja att kasta sig iväg i galopp - då hon såg det som en chans att komma undan det där JOBBIGA som matte och Sylvia tyckte att hon skulle göra...

Sylvia tipsade mig om att hantera Hamingjas protester genom att göra volten riktigt, riktigt liten. Samt att vända in även m h a yttertygeln när hon försöker dra iväg så där. Och som vanligt blir det ju bra när man gör som Sylvia säger - efter en stund accepterade Hamingja och bjöd både på böjning och låååång hals!

Jag fick övergå till att göra samma sak i tölt på volten och då upprepades Hamingjas protester - nu var det ju ÄNNU jobbigare! Men med liten volt samt MKT stöd på yttertygeln i vänstervarvet började hon även här söka sig nedåt och när jag erbjöd lite mer innertygel kom låååånga halsen fram igen!

När vi sedan skulle rida sluta längs spåret gjorde min superambitiösa häst det än en gång onödigt svårt för sig... Hon började nämligen genast samla sig och det tog en stund att övertyga henne om att hon faktiskt bara behövde skritta i en sluta längs spåret. I högervarvet flyttade hon dessutom in bakdelen så mycket att jag fick hålla emot lite med innerskänkeln! Men när hon "taggat ner" lite kom åter den långa halsen!

Vi fick göra samma sak i tölt också. Och sedan tölta på volt med låga händer, innerhanden lite ut från halsen och mycket drivning. (I vänstervarvet extra mkt stöd på yttertygeln för att inte högerbogen skulle skjuta ut.) När hon accepterade böjningen kom längden på halsen - men jag fick lägga till ännu mera drivning för att hon inte skulle hamna allt för djupt i formen. Efter att ha gjort samma sak längs spåret i båda varven fick jag börja rida serpentiner över ridbanan och byta varv ofta, för att få henne mer följsam samt bromsa upp henne med sätet och ha en rörlig innerhand i vändningarna för att bibehålla formen. Sedan fick jag även göra samma sak fast vända in med ytterhjälperna och då blev hon så oerhört mjuk och följsam att vi beslöt att avbryta för idag!

När jag skulle låta henne varva ner i trav på volt gick det som vanligt lite fort... Sylvia tipsade mig om att hålla henne böjd men bara göra små förhållningar genom att flytta min vikt bakåt - och att göra det ofta. Det var oerhört effektivt - och tack vare att jag bromsade upp henne med min kropp istället för med tyglarna så travade hon allt mer avslappnat i ett allt lugnare tempo!

Oj, oj, oj så mycket vi har att träna på Hamingja och jag...!!! Ridning blir verkligen bara svårare och svårare hela tiden... men det är ju därför det också blir roligare och roligare!!!