Hamingja har MKT bestämda åsikter...och numera en hel del kraft att lägga bakom dem..!!!
Dessa åsikter råkar dessutom gå helt på tvärs med mina och Sylvias just nu... I två dagar har Sylvia därför tagit över ridningen (eller egentligen tre - det blev ju till största delen Sylvia som red i tisdags också, när jag skulle ha ridit lektion för henne.) Och hon har haft en hel del att jobba med...
"Det märks att Hamingja blivit betydligt starkare under sommaren - hon orkar väldigt mycket mer nu!" sa Sylvia när jag pratade med henne i eftermiddag. Och det var ju roligt att höra att all vår terrängridning har haft önskad effekt! Fast det fanns ju en baksida på det hela också... i o m att hon är så mycket starkare orkar hon också protestera mycket mer om hon sätter den sidan till.... Vilket hon verkligen gjort det senare dagarna...
"Nu är det bara att fixa till lite små detaljer igen, som att hon ska acceptera att korsa bak!" sa Sylvia på sitt alltid lika positiva sätt. De där "små detaljerna" har dock gjort Hamingja ARG - eller rättare sagt JÄTTEARG!!! Men det har hon ju inte mycket för när det är Sylvia som sitter i sadeln... oavsett vilka knep Hamingja tar till så sitter Sylvia där med oförändrad sits och fortsätter envist be Hamingja om samma sak - till dess lilla fröken inser att dumheter inte lönar sig och istället gör det Sylvia ber om.
Med matte i sadeln har hennes knep tyvärr varit alldeles för effektiva... även om jag numera kan parera dem snabbare så blir det fortfarande en liten paus för henne då hon lyckas komma undan från min inverkan, innan jag åter fått koll på mig själv tillräckligt för att börja försöka återta kontrollen över hästen. Och eftersom dumheterna lönar sig så fortsätter hon ju... Fast nu har det alltså varit Sylvia i sadeln och därmed ingen som helst framgång med något sådant!
Men redan i tisdags, när jag red en liten kort stund efter att Sylvia jobbat ORDENTLIGT med Hamingja, hade jag STOR hjälp av att Sylvia kunnat parera Hamingjas dumheter så bra. Långa stunder hade Sylvia låtit pisken ligga an mot inner bak för att Hamingja skulle lära sig att acceptera det utan att kasta sig iväg - vilket hon också gjorde efter en stund. När det var min tur testade Hami visserligen att åter reagera på pisken, men en BETYDLIGT lindrigare reaktion som jag kunde parera ganska enkelt. Och sedan accepterade hon även när jag lät pisken ligga an mot hennes bakben! Det var närmast en overklig känsla!!!
På onsdag hade Hamingja åter varit JÄTTEARG! "Mattes lilla ängel"... eller INTE!!! Sylvia inledde med att bara be henne rygga ett par steg, vilket tydligen var tillräckligt för att lilla fröken skulle snedtända totalt... Och sedan hade hon åter testat om inte något av alla de där knepen som är så effektiva på matte också kunde fungera på Sylvia?! Men det gjorde de inte förståss... I slutet av ridpasset hade de i alla fall varit ganska överens om hur saker och ting skulle fungera.
Och igår verkade Hamingja åter ha accepterat sin överkvinna och Sylvia kunde fokusera på att få henne att slappna av i samlingen. Nu kommer Sylvia att hålla kurs på annan ort under några dagar, så jag "får tillbaka" min häst igen - i alla fall på prov. Förhoppningsvis håller den här effekten i sig så att Hami får behålla uppfattningen att det inte är lönt med dessa dumheter, inte ens när matte sitter i sadeln!
Jag har också fått instruktionen att rida mycket öppna åt höger. Samt att vara mycket uppmärksam i all ridning rakt fram, då Hamingja tydligen helst går vänsterställd ifall man inte passar henne. "Hon vill inte alls ta stöd på bettet på vänstersidan just nu - så du får försöka "trigga" henne att göra det genom att själv "hänga" lite i vänstersidan. Normalt säger jag ju att du t ex ska göra halt främst med sätet, men nu får du under en period faktiskt "hålla lite" i vänstertygeln så att hon får något att "gå emot" där!" förklarade Sylvia.
Sedan upprepade hon igen att Hamingja fått välbehövlig styrka under sommaren. Men att tölt rakt fram i högre tempo inte varit så lyckat... "Det är få som lyckas rida hästarna så med bibehållen bärighet - i alla fall väldigt få svenskar... För de flesta av oss resulterar det möjligen i att hästarna blir snabba, men när de inte riktigt har bakdelen med sig blir de korta både i steget och överlinjen..." Precis som Hamingja gjort i sommar alltså... så jag hör uppenbarligen till den stora skaran som INTE klarar denna typ av ridning... Men nu tar vi tag i det problemet. Jag LÄNGTAR till i morgon när jag får rida Hamingja igen!!!
Med matte i sadeln har hennes knep tyvärr varit alldeles för effektiva... även om jag numera kan parera dem snabbare så blir det fortfarande en liten paus för henne då hon lyckas komma undan från min inverkan, innan jag åter fått koll på mig själv tillräckligt för att börja försöka återta kontrollen över hästen. Och eftersom dumheterna lönar sig så fortsätter hon ju... Fast nu har det alltså varit Sylvia i sadeln och därmed ingen som helst framgång med något sådant!
Men redan i tisdags, när jag red en liten kort stund efter att Sylvia jobbat ORDENTLIGT med Hamingja, hade jag STOR hjälp av att Sylvia kunnat parera Hamingjas dumheter så bra. Långa stunder hade Sylvia låtit pisken ligga an mot inner bak för att Hamingja skulle lära sig att acceptera det utan att kasta sig iväg - vilket hon också gjorde efter en stund. När det var min tur testade Hami visserligen att åter reagera på pisken, men en BETYDLIGT lindrigare reaktion som jag kunde parera ganska enkelt. Och sedan accepterade hon även när jag lät pisken ligga an mot hennes bakben! Det var närmast en overklig känsla!!!
På onsdag hade Hamingja åter varit JÄTTEARG! "Mattes lilla ängel"... eller INTE!!! Sylvia inledde med att bara be henne rygga ett par steg, vilket tydligen var tillräckligt för att lilla fröken skulle snedtända totalt... Och sedan hade hon åter testat om inte något av alla de där knepen som är så effektiva på matte också kunde fungera på Sylvia?! Men det gjorde de inte förståss... I slutet av ridpasset hade de i alla fall varit ganska överens om hur saker och ting skulle fungera.
Och igår verkade Hamingja åter ha accepterat sin överkvinna och Sylvia kunde fokusera på att få henne att slappna av i samlingen. Nu kommer Sylvia att hålla kurs på annan ort under några dagar, så jag "får tillbaka" min häst igen - i alla fall på prov. Förhoppningsvis håller den här effekten i sig så att Hami får behålla uppfattningen att det inte är lönt med dessa dumheter, inte ens när matte sitter i sadeln!
Jag har också fått instruktionen att rida mycket öppna åt höger. Samt att vara mycket uppmärksam i all ridning rakt fram, då Hamingja tydligen helst går vänsterställd ifall man inte passar henne. "Hon vill inte alls ta stöd på bettet på vänstersidan just nu - så du får försöka "trigga" henne att göra det genom att själv "hänga" lite i vänstersidan. Normalt säger jag ju att du t ex ska göra halt främst med sätet, men nu får du under en period faktiskt "hålla lite" i vänstertygeln så att hon får något att "gå emot" där!" förklarade Sylvia.
Sedan upprepade hon igen att Hamingja fått välbehövlig styrka under sommaren. Men att tölt rakt fram i högre tempo inte varit så lyckat... "Det är få som lyckas rida hästarna så med bibehållen bärighet - i alla fall väldigt få svenskar... För de flesta av oss resulterar det möjligen i att hästarna blir snabba, men när de inte riktigt har bakdelen med sig blir de korta både i steget och överlinjen..." Precis som Hamingja gjort i sommar alltså... så jag hör uppenbarligen till den stora skaran som INTE klarar denna typ av ridning... Men nu tar vi tag i det problemet. Jag LÄNGTAR till i morgon när jag får rida Hamingja igen!!!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar