"Ett så´na här ganska perfekt ridpass!"

Rätt häst!!!

Hamingja och jag fick till "Ett så´na här ganska perfekt ridpass" idag - för att låna ett uttryck av Atli. Ja, hela upplägget av ridpasset var förstås också "lånat" av honom! Hami var avslappnad och fin redan från start så under den sedvanliga uppvärmningen kunde vi ganska snart lämna volten och rida längs spåret (i både trav resp tölt) med bibehållet lugn och rejäl längd på halsen. Uppvärmningsfasen behövde inte heller vara lika lång som när hon behöver lugnas ner.

"Själva arbetet" började vi precis som senast i höger varv - eftersom det då fungerade bättre att göra så. (Under Atlikursen gjorde vi däremot tvärt om.) Hamingja bibehöll avslappningen i nacken fint i både halter och ryggningar idag. Och jag såg till att rygga lite längre sträckor eftersom Atli tipsade om att bra ryggningar lär hästen att vinkla bakbenen på det sätt man vill att de ska vinklas i samlingen.

När vi sedan gjorde övergångar till tölt använde jag några steg öppna här och där för att bibehålla bärigheten. Eftersom hon gärna fuskar lite med vänster bak och därför skjuter ut högerbogen är öppna ett bra sätt att lösa problemet i höger varv och framdelsvändningar i hörnen (med tydligt stöd på yttertygeln) har motsvarande effekt i vänster varv. Det är så ROLIGT när jag börjar kunna vara lite mer aktiv och verkligen RIDA i tölten - inte bara vara stilla och hålla andan av rädsla att förstöra..!

Efter att ha jobbat med arbetstempot i båda varven började jag vända in henne m h a ytterhjälperna "lite kors och tvärs" och efter det kom dagens bästa tölt - i vänster varv. Härlig bärighet med bibehållen längd på halsen - ME LIKE!!! Man ska ju avsluta när det går som bäst och först tänkte jag nästan avbryta direkt - var så rädd att vi skulle "tappa" den härliga känslan... Men bestämde mig för att fortsätta rida lite till - och försöka göra det ÄNNU bättre - för att jag skulle hinna känna bättre vad jag ska sträva efter och Hamingja skulle hinna jobba lite mer med rätt muskler.

Och när jag ett varv senare lät Hamingja gå in på volt för att börja varva ner som belöning, hade vi faktiskt lyckats bibehålla den härliga känslan "hela vägen". Det var verkligen inte någon lång stund - men för mig var det definitivt ett steg framåt! På volten slappnade Hamingja av och gick direkt över i trav - duktig! En stund senare var det dags för nedvarvningstölt och då var hon så lugn att vi utan problem kunde gå ut på spåret och fortsätta med nästan hellånga tyglar utan att hon fick bråttom! Verkligen PRECIS den "sinnesstämning" hos henne som Atli säger att hon alltid bör ha när vi avslutar ett träningspass.

Sammanfattningsvis blev det "Ett så´na här ganska perfekt ridpass" alltså!!! Som en karamell för mig att "suga på" den närmaste veckan, när Sylvia åter kommer att träna Hamingja åt mig. P g a Atlikursen samt att Sylvia och Olivia tävlade uppe i Kiruna i helgen, så har hon bara hunnit göra några "punktinsatser" tidigare. Men nu blir det i alla fall sammanhängade träning i en vecka och sedan ska vi utvärdera och bestämma om fortsättningen.

TUR att jag har Lára att rida under tiden - så jag behöver ju inte få så allvarlig ridabstinens. Jag minns när jag hade lämnat Feykir på träning hos Sylvia och första kvällen sa till Johan att det var riktigt skönt att bara åka direkt hem efter jobbet. "Jag ger dig två dagar till - sedan kommer du att klättra på väggarna!!!" sa min käre make. Och naturligtvis fick han rätt - han känner ju mig så väl!

Idag red Malin Lára och de hade tränat på att länga överlinjen i tölt. Idag var det några grader svalare ute så Lára hade inte behövt bli så jättesvettig. Men jag ska definitivt klippa hennes hals och bogar någon av de närmaste dagarna för hon har så oerhört mycket päls igen. Sedan hoppas jag vi kan ta oss en lite längre tur ute i terrängen - om inga älgjägare syns till och jag dessutom utrustar mig med reflexväst m m.

Edit: Insåg just att för den som inte kom till blogginlägget via Facebook kanske undrar över rubriken över bilden... Bakgrunden är denna: förra veckan trodde jag för en sekund att jag satt på fel häst, när jag upptäckte att Hremsa gick i hagen ovanför ridbanan tillsammans med den häst jag trodde var Hector (deras lillebror som är väldigt lik Hamingja.) Sylvia brukar nämligen ALDRIG blanda ston och valacker så när Hremsa gick där tillsammans med en mörkbrun häst måste den mörkbruna jag satt på vara Hector... :-O

Till min lättnad insåg jag sedan att det ändå var Hector i hagen med Hremsa. Inför tävlingen i Kiruna kommande helg ville Sylvia testa om de kunde gå i samma hage, så därför hade hon för första gången gjort en liten "blandflock". MEN när jag så kom till stallet idag började jag verkligen undra över vilka baktankar Sylvia kunde ha... För nu hade hon "gömt" Hamingja tillsammans med Hremsa i just den hagen... ville hon egentligen att jag skulle råka rida Hector istället?! Om det var tur eller skicklighet må vara osagt - men även denna gång lyckades jag välja rätt häst!