När två hästar (nästan) är för lite...!

Både igår och idag har Yrs matte Carro ridit Lára - och jag vet en dam i svart som varit MYCKET nöjd!!! (Lika nöjd har väl inte hennes hagkompis varit, Yr som blir ensammast i hela världen och gnäggar så efter Lára när hon blir ensam i hagen...) Carro har rapporterat att Lára verkat så nöjd t o m att bli borstad och jag har också noterat den förändringen hos henne. Sedan jag började ge henne det magnesiumtillskott som fått henne att sluta klia svansen så verkar hon inte alls så irriterad av borstningen. Och magnesiumbrist kan visst visa sig både genom klåda och genom ett obehag vid beröring. Hon kanske inte BARA varit kittlig, utan att det dessutom förvärrats av att hon svettats ut för mycket magnesium?!

Det är verkligen suveränt att få lite hjälp med ridningen, för två hästar är ju mer än vad min skröpliga kropp egentligen klarar av...! Fast de senaste dagarna har jag ju i praktiken varit "hästlös" - för Hamingja tränas ju av Sylvia f n. Även om det är bra för min kropp med "lagom mycket" rörelse så är det ibland också bra med vila - och nu är ett lämpligt tillfälle för det senare, det känner jag ju allt för väl... Fast jag behöver bara titta på några bilder av mina fina hästar för att börja längta efter dem och plötsligt känns två hästar nästan för lite... Jag vill ju också rida!!!

Men redan i morgon är det min tur att sitta i sadeln på lycko-Lára igen! Jag hade hoppats på att vi skulle våga oss ut en sväng i terrängen - ifall inga älgjägarbilar syns till i närheten och jag dessutom laddar med reflexväst. Men nu varnar SMHI för kulingvindar vid Norrbottenskusten i morgon och då kanske vi riskerar att få ett nedfallande träd över oss... Ja, vi får se hur det utvecklar sig - men rida vill jag!!!

I morgon ska jag också höra efter hur Sylvia tycker det går med Hamingja - är förstås MKT nyfiken! Men jag har inte träffat Sylvia när jag varit i stallet i veckan och därför tänkt att jag ska ge dem några dagar innan jag börjar "lägga mig i" - och hittills har jag faktiskt (nätt och jämnt) lyckats behärska mig! Men träffar jag inte Sylvia i morgon MÅSTE jag ringa och intervjua henne för det finns en gräns även för mitt ENORMA tålamod! (Hm... jag brukar citera framlidne Piteåkomikern Lasse Erikssons klassiska: "Gode Gud ge mig bättre tålamod - men gör det FORT!!!")