Morgonfodringsstund har guld i mund!

"INTE bus - vi vill ha GODIS!!!" Lára och Yr i höstsolen!

Hästarna ser alltid till att man känner sig oerhört välkommen när man dyker upp på morgonen - och idag hade jag dessutom trevligt (och oerhört hjälpsamt) sällskap av Malin M som "pryade" för att kunna ta egna fordringar framöver. Och vi började förstås med det allra, allra viktigaste: att ge Lára mat FÖRST. "The Queen" gav därmed introduktionen betyget "Väl godkänt"! 

När hästarna var utfodrade samt Sóleys box mockad tog vi fikapaus i Josefshallen. Grundplanen hade varit att Malin skulle rida Lára sedan, men i o m att hovsprickan nu närmat sig den enda söm som fortfarande sitter kvar på utsidan av skon vågade vi inte ta risken... För det vore ju onödigt om något hände så att skon lossnade och hoven skadades mer. Nackdelen med att hovsprickan går "på tvären" är ju att den påverkat flera av sömmarna. Men en fördel är ju att den förhoppningsvis kan verkas bort när hovslagaren kommer i morgon kväll. Hade den istället varit på andra ledden hade vi antagligen behövt dras med den en skoperiod till.

Så Lára fick fortsätta "solbada" med sin ständiga vapendragare Yr, men Hamingja fick arbeta. I o m att det åter är plusgrader och ridbanan åter mjuk även längs spåret kunde jag åter rida en hel "Atlilektion". Hamingja var avslappnad och fin i uppvärmningen så vi kunde ganska snart gå över till "själva arbetet" - d v s halt-rygga-samlad skritt resp halt-rygga-samlad tölt. Vi började i vänster varv och inledningsvis kändes vi lite ringrostiga... Men tillslut hittade jag tillbaka till lite av Atlikurs-känslan i halvhalterna och då blev den samlade tölten successivt bättre!

Det största problemet med min kropp när det kommer till ridningen är inte smärtan utan att jag så lätt får spänningar i musklerna. Och när benmusklerna blir spända så att knäna låser sig är det nästan omöjligt att slappna av igen... Men nyligen kom jag på ett knep: om jag i det läget vinklar ut knäna lite från sadeln så kan låsningen släppa och jag kan åter hålla skänklarna om hästen! Detta knep kom mycket till användning under dagens töltträning - och det hjälpte!

I högervarvet brukar Hamingja stressa upp sig och bli överambitiös så snart det handlar om samling, men effekten av all skritträning under senaste träningspasset verkade sitta i - och när det inte genast började "ryka ur öronen" på henne var det betydligt lättare att få henne att börja slappna av i samlad tölt. När sedan knä-knepet fick matte mer avslappnad blev det ännu bättre! Hamingja kom upp med bogarna och fick en helt annan ryggverksamhet - definitivt dagens bästa samlade tölt trots att det var i det varv som vi haft lite svårare för! 

Som belöning för detta fick duktiga hästen sträcka ut i trav på volt, och var så lugn och fin att hon nästan direkt fick övergå till att trava längs spåret! Hoppas vi kan upprepa detta i morgon igen - särskilt som det blir sista gemensamma träningspasset för oss på ett tag. Sylvia ska fortsätta träna Hami en period till, men som tur var har jag ju fina Lára som jag kan fortsätta träna mina halvhalter på!

I kväll ska jag gå på humorgruppen Klungans föreställning "Till häst genom Västerbotten" - frågan är om jag ska behålla ridkläderna på?! ;-)