En bild från förra Atli-kursen för ca en månad sedan. Här tränar vi samlad skritt.
Idag var det dags igen: ny Atlikurs! Det kändes lite egendomligt att knappt ha suttit på Hamingja sedan förra kursen... men med all Sylvias träning skulle i alla fall en av oss vara i bättre form den här gången! Själv hade jag det lite stökigt på jobbet idag, skulle man kunna säga, och sedan fick jag ila från jobbet för att hinna till min ridlektion... inte optimal uppladdning förstås...
Superkänsliga Hamingja kände förstås att matte inte direkt hunnit slappna av när det var dags för ridlektion... Atli uppmanade mig att skritta henne längs spåret lite böjd mot staketet, för att hon skulle få ro att slappna av. Hami tog dock snabbt saken i egna händer och hann med ett "frivarv" runt halva ridbanan i full fart innan matte hade återfått kontrollen... "Du fastnade i handen och då triggar du henne att fortsätta springa, sa Atli. Du måste alltid ha en RÖRLIG hand - en stum han är ingen signal!!!"
Vi gjorde ett nytt försök att skritta böjda ut mot staketet, i början kändes det som att Hamingja åter skulle dra iväg när som helst men Atli upprepade hela tiden: "Rörlig hand!!! Rörlig hand!!!" och när jag lyckades hålla handen rörlig trots att Hamingja vid några tillfällen laddade för en ny "utbrytning" kunde jag behålla kontrollen och successivt började hon istället slappna av allt mer. Allt medan Atli ropade: "BRA - nu lösare tygel! ...och ännu lösare tygel....och ännu lösare tygel!" Tillslut kunde jag faktiskt ge henne hellånga tyglar och räta upp henne längs spåret utan att hon började stressa igen!
Medan vi red längs spåret i vänster varv hade jag fått föra händerna över till höger sida för att kontrollera vänsterbogen och samtidigt flytta undan henne för höger skänkel. Då och då fick jag göra volt tillbaka för att göra samma sak i andra varvet. I början började hon stressa på igen vid varje varvbyte, men efter en stund bibehöll hon sin avslappning.
Sedan fick jag sidföra in längs ena diagonalen för att mitt på ridbanan lägga till innerskänkeln för att rida rakt fram ut på spåret. När vi även gjort detta några gånger var det dags för skänkelvikning längs hela diagonalerna innan Atli tyckte att vi var mogna för tölt. Då fick jag åter rida längs spåret och så snart hon fick för bråttom skulle jag åter böja utåt och sidföra längs staketet för att låta henne räta ut sig med lösa tyglar så snart hon var tillbaka i ett lugnt tempo.
När vi även gjort detta i trav - samt att jag själv hade fått jobba med rulla resp dra ner axlarna, skritta utan stigbyglar och röra på fotleder och ben m m för att även slappna av bättre själv - tyckte Atli att vi lagt en bra grund inför helgen kommande lektioner. För som alltid gäller att en häst måste vara avslappnad för att kunna lära sig något. Och för en avslappnad häst krävs en avslappnad ryttare!
Innan jag åkte hem från stallet hade jag först skruvat i traktbroddar runt om på Hamingjas skor. Och lilla fröken hade hunnit trampa av den gängtapp Sylvia varit bussig att låna ut...:-O När broddarna TILLSLUT satt på plats blev det även en omgång med klippmaskinen. Jag hade tänkt klippa halsen och bogarna igen, så hon inte behöver bli lika jättesvettig när vi rider. Men nere på bogarna och mellan frambenen var pälsen fortfarande svettig och alldeles "fetklibbig" så jag fick lämna den till i morgon.
I kväll har jag sedan satsat på VARMT bad och vila - så än så länge går det faktiskt ganska bra för mig att vara taktisk och "spara på krutet" så mycket det går inför resten av helgen (och nästa vecka)! Vi får väl hoppas att det fortsätter på samma sätt under helgen! Fast då förstås att lilla Hamingja och jag kan vara betydligt mer avslappnade och mottagliga för inlärning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar