"Rimfrost - rattmuff på!!!"

"Rimfrost - rattmuff på!!!" 

När jag idag kom ut från Josefshallen, efter att ha bytt om till ridkläder, hade Lára redan förflyttat sig till grinden för att vara redo. Matte har ju den senaste tiden ÄNTLIGEN visat sig mer pålitlig igen när det gäller ridning och sådant måste ju självklart uppmuntras! 

I natt hade vi första rejäla frosten och när jag kom till stallet under sen eftermiddag idag hade temperaturen åter börjat sjunka ner mot 0-strecket. Bitvis var det redan frost på marken och jag såg även tunn is på några vattenpölar. Höst m a o - och för Láras del, som har så TJOCK päls redan, börjar det väl äntligen bli dräglig temperatur?!! 

I backen ner mot bäcken var det t o m lite halt på sina ställen - och som vanligt parerade Lára direkt genom att anpassa sina steg till underlaget. På det sättet har mina två islandsfödda hästar (Reykur resp Lára) verkligen varit HELT outstanding - de anpassar alltid steglängd och hastighet efter underlaget och behöver därför varken halka eller snubbla. Oj, vad Hamingja har mycket att lära på det området...!!! (Fast jag ska väl inte hoppas på allt för mycket... min erfarenhet är att svenskfödda hästar aldrig blir lika "stensäkra på foten" på samma sätt - i alla fall inte när det gäller halka...)

Längs bilvägen mot Avan värmde vi upp i skrölt med böjning för att få längd på överlinjen och Lára var riktigt, riktigt duktig både på att länga överlinjen och att hålla tempot så lågt att det faktiskt var skrölt! Så det blev uppvärmning kombinerad med nyttig muskelträning!

Överst i första lilla galoppbacken tog vi till höger och galopperade längs skogsvägen som går tillbaka mot Mariebäck/Alviksträsk ganska parallellt med bilvägen. När vi kommer fram till hygget ovanför Sylvias grannar brukar vi rida genom skogen tillbaka ner på bilvägen, men idag vände vi istället och galopperade tillbaka samma väg som vi kommit. Och eftersom Lára just nu föredrar vänster galopp när hon får bestämma själv så red vi mest höger galopp "som kompensation". 

Åter på bilvägen avslutade vi med att träna arbetstempo tölt. Skönt med en häst som är så lätt att samla även efter att man galopperat på i fri form i skogen! Förberedde med samlad skritt och några ryggningar och sedan red vi arbetstempo tölt hemåt - med böjning för att få längd på halsen. Det blev en ganska kort men intensiv sekvens då hon verkligen fick jobba med musklerna i överlinjen innan hon fick sträcka ut en stund i trav. Och jag tänkte än en gång (för vilken gång i ordningen?!): "Jag är verkligen INTE klok som tänker sälja den här hästen!!!" :-O

Sista biten - vilken vi som vanligt avverkade till ackompanjemang av Yrs välkomnande gnäggningar - blev Lára tillslut tvungen att göra något JÄTTESVÅRT: nämligen att skritta lugnt och avslappnat trots tygelkontakt!!! Jo, ni läste rätt, alltså det svåraste som finns (det enda som egentligen är svårt?!) i Láras värld! Men eftersom matte titt som tätt spårar ur totalt och vill träna just på detta HELT ONÖDIGA lyckades damen trots allt hålla masken och agera som om det faktiskt var något av det mest naturliga i världen! (Ibland är det faktiskt lika bra att göra som matte vill - även om det inte är rätt...!!!)

När Lára ätit sitt välförtjänta kraftfoder och återförenats med Yr i hagen gick jag till den andra stohagen för att snacka lite med Hamingja. Hon stod verkligen precis så långt ner det bara gick, i det allra bortersta hörnet, och hade inte alls någon plan på att komma matte till mötes ett enda steg... Men när jag väl kommit ända bort till henne hade hon i alla fall inget emot att snacka och gosa lite - och det hade ju inte jag heller!