Förmiddagens lektion red jag och Hamingja tillsammans med Sylvia och Hektor. Det var alltså rena släktträffen på ridbanan och dessutom snyggt koordinerat eftersom hästarna är så väldigt lika varandra! Jag fick precis som igår börja uppvärmningen med att sidföra i skritt på volt. Hamingja var avslappnad och fin men det gick lite segt... då påminde Atli mig om att oftare berömma genom att låta henne skritta på "rakt fram" på volten - och genast blev det en helt annan energi!
Efter fortsatt uppvärmning i trav och tölt började vi åter med halt-rygga-samlad skritt vilket man enligt Atli också skulle kunna kalla "halvhaltsträning" för det är ju dessa komponenter halvhalten består i. Det är ett utmärkt sätt att inför töltarbetet stämma av att hästen verkligen tar förhållningarna med sätet - och för mig också ett utmärkt tillfälle att träna på de signaler jag sedan även ska använda för att bibehålla energi och samling i tölten.
Till att börja med fungerade också tölten riktigt bra idag! Hamingja var liiiite stel i nacken, men när Atli tipsade om att jag främst skulle lösa problemet med att krama på vänstertygeln (innertygeln) så löste det sig snabbt. Vi hade startat i vänster varv och efter en stund tyckte Atli att vi varit så duktiga att Hami skulle få en längre skrittpaus.
Under tiden fick Sylvia börja jobba Hektor från marken för att träna samling. Och det skulle visa sig att detta även skulle påverka min häst... Efter vår paus var slut började vi med halt-rygga-samlad skritt i höger varv och Hamingja samlade sig riktigt fint och kom verkligen upp med bogarna! Övergången till tölt gick också bra, men sedan råkade Sylvia använda "fjärrkontrollen" - d v s hon smackade några gånger på Hektor och Hamingja reagerade direkt genom att hoppa iväg och börja rusa...
Jag fick henne att lugna ner sig men då smackade Sylvia igen och sedan var lilla fröken alldeles för stressad för att klara någon samling i tölten... Atli uppmanade mig att fokusera på att låta henne varva ner och slappna av istället - först i tölt och sedan i trav. Och jag konstaterade att ifall jag och Sylvia framöver kommer att rida i samma finaler på tävling så har hon alla möjligheter att verkligen sabotera för mig... allt hon behöver göra är att smacka resp vissla vid rätt tillfällen så kommer det att gå totalt åt skogen för mig... "Jag måste visserligen ge hästen jag rider själv dubbla signaler i så fall, men det skulle funka för det är ingen av mina som reagerar så kraftigt som Hamingja på min "fjärrkontroll"! skrattade Sylvia.
När vi kom ut från ridbanan hade Karin Åberg anlänt med bilen full av hästutrustning - och lite shopping är ju aldrig fel!!! Jag hade dessutom på morgonen blivit kontaktad av en tjej som ville köpa ett begagnat träns jag annonserat ut - så jag "behövde" ju fylla tomrummet! ;-) Efter grundligt botaniserande bland allt fint Karin hade med sig hittade jag ett jättefint träns med anatomiskt nackstycke till Hamingja!
Efter fortsatt uppvärmning i trav och tölt började vi åter med halt-rygga-samlad skritt vilket man enligt Atli också skulle kunna kalla "halvhaltsträning" för det är ju dessa komponenter halvhalten består i. Det är ett utmärkt sätt att inför töltarbetet stämma av att hästen verkligen tar förhållningarna med sätet - och för mig också ett utmärkt tillfälle att träna på de signaler jag sedan även ska använda för att bibehålla energi och samling i tölten.
Till att börja med fungerade också tölten riktigt bra idag! Hamingja var liiiite stel i nacken, men när Atli tipsade om att jag främst skulle lösa problemet med att krama på vänstertygeln (innertygeln) så löste det sig snabbt. Vi hade startat i vänster varv och efter en stund tyckte Atli att vi varit så duktiga att Hami skulle få en längre skrittpaus.
Under tiden fick Sylvia börja jobba Hektor från marken för att träna samling. Och det skulle visa sig att detta även skulle påverka min häst... Efter vår paus var slut började vi med halt-rygga-samlad skritt i höger varv och Hamingja samlade sig riktigt fint och kom verkligen upp med bogarna! Övergången till tölt gick också bra, men sedan råkade Sylvia använda "fjärrkontrollen" - d v s hon smackade några gånger på Hektor och Hamingja reagerade direkt genom att hoppa iväg och börja rusa...
Jag fick henne att lugna ner sig men då smackade Sylvia igen och sedan var lilla fröken alldeles för stressad för att klara någon samling i tölten... Atli uppmanade mig att fokusera på att låta henne varva ner och slappna av istället - först i tölt och sedan i trav. Och jag konstaterade att ifall jag och Sylvia framöver kommer att rida i samma finaler på tävling så har hon alla möjligheter att verkligen sabotera för mig... allt hon behöver göra är att smacka resp vissla vid rätt tillfällen så kommer det att gå totalt åt skogen för mig... "Jag måste visserligen ge hästen jag rider själv dubbla signaler i så fall, men det skulle funka för det är ingen av mina som reagerar så kraftigt som Hamingja på min "fjärrkontroll"! skrattade Sylvia.
När vi kom ut från ridbanan hade Karin Åberg anlänt med bilen full av hästutrustning - och lite shopping är ju aldrig fel!!! Jag hade dessutom på morgonen blivit kontaktad av en tjej som ville köpa ett begagnat träns jag annonserat ut - så jag "behövde" ju fylla tomrummet! ;-) Efter grundligt botaniserande bland allt fint Karin hade med sig hittade jag ett jättefint träns med anatomiskt nackstycke till Hamingja!
Så här fin blev Hamingja i sitt nya träns - med smala, lackade läderflätor på pannband och nosgrimma!
Och när hon var så här snyggt ekiperad gick förstås kursens sista lektion som en dans! :-D När vi red in på ridbanan sa Atli: "Nu vill jag bara att du gör precis som du gjorde igår: rider efter samma upplägg som då, håller henne lugn och avslappnad och samlar henne lite lagom. Och låt henne tala om hur mycket uppvärmning resp nedvarvning hon behöver!" Som vanligt tänkte han låta mig rida så självständigt som möjligt under denna lektion och bara ingripa "i nödfall". "För i morgon är jag ju inte här så då måste du klara dig själv!"
Det visade sig att Hamingja inte behövde särskilt mycket uppvärmning denna gång, vare sig i skritt, trav eller tölt. "Jättefint! Hon har varit mjuk som smör hela vägen och du har avpassat uppvärmningen mycket bra!" sa Atli när jag började förbereda för halt-rygga-samlad skritt följt av halt-rygga-samlad tölt.
Precis som på förmiddagen började jag arbeta henne i vänster varv. För att inte riskera att pressa henne för mycket höll jag dels nivån på samlingen på vad jag hoppades var "lagom" nivå och såg dessutom till att ta en skrittpaus på längre tyglar mellan varje sekvens tölt. Jag lyckades hyfsat med halvhalterna (genom att tänka: halt-rygga-släppa fram) och kunde hålla henne avslappnad trots samlingen.
När jag gav henne en lite längre skrittpaus innan vi skulle övergå till samling i höger varv sa Atli: "Det har sett jättefint ut så här långt!" och det var ju skönt att få bekräftelse på vad jag tyckte mig ha känt också!
I högervarvet började hon dock spänna sig lite mer... Redan i samlade skritten kändes det som att hon blev överambitiös och skulle samla sig jätte, jätte mycket samtidigt som hon kortade upp halsen. För att inte pressa henne ytterligare gjorde jag övergången till tölt redan efter ett par steg samlad skritt, även om det innebar att vi fick den korta halsen med oss över i tölten. Genom att ställa henne fram och tillbaka lite från sida till sida försökte jag få henne att slappna av, innan jag gjorde halt och började om.
I den tredje (eller var det fjärde?!) töltövergången kändes hon äntligen avslappnad igen! Dock ville hon bli väldigt låg i formen så jag fick göra uppresande tygeltag ibland för att korrigera det. Vet inte om det berodde på att vi red i höger varv eller att hon började vara trött. Men för att inte riskera att trötthet skulle få henne att åter börja spänna sig och stressa nöjde jag mig med ett varv samlad tölt innan jag styrde in på volt och lät henne börja sträcka ut och varva ner.
Efteråt sa Atli att han tyckte det varit ett mycket bra ridpass - att jag hade läst Hamingja bra och anpassat ridningen till vad hon "sa" till mig. "Halvhalterna i skritt börjar du göra riktigt bra nu! I tölten blir de inte riktigt lika bra ännu, men det är på väg och det är bara att fortsätta på samma sätt!"
"Men tänk också på att samlingen i tölten innebär en statisk belastning av musklerna. Skillnaden mellan detta och att tölta lång och låg motsvarar skillnaden mellan att lyfta riktigt tungt jämfört med att jogga. De krävs en helt ny typ av styrka hos hästen för detta som man måste träna upp successivt. I början bara kortare sekvenser till dess hästen efter en tid börjar orka lite längre stunder. Går man för fort fram riskerar man att istället skapa spänningar i hästen. Men om du rider många, många ridpass som detta så kommer din häst att bli allt starkare och orka bära upp sig allt bättre. Samtidigt som du kommer att bli allt bättre på att göra riktigt bra halvhalter även i tölten!"
Med dessa kloka ord ringande i öronen lämnade jag ridbanan - rejält Hamingja-hög! Det är så ROLIGT att rida - så ROLIGT att träna!!! Sylvia och jag har kommit överens om att vi tar en liten paus i hennes tränande av Hamingja så att jag under kommande vecka kan rida ett antal "Atli-ridpass". Sedan återupptar hon träningen en period till medan jag får fortsätta att träna halvhalter i skritt och tölt med Lára.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar