Försöker "spela mina kort" så taktiskt som möjligt...!

Det är inte alltid tråkig att vara förståndig... men oftast...!

Jag hörde en så bra beskrivning från en person som också drabbats av fibromyalgi - om att det gäller att "spela sina kort" så taktiskt som möjligt. Ett av de största problemen med sjukdomen är att man är så överjordiskt trött - och det är dessutom en trötthet som inte går att vila bort. Dels lever jag och de flesta andra i min situation med en ständig "sömnskuld" som läkarna brukar beskriva det, d v s att man p g a smärtan endast får tillräckligt långa perioder av ihållande sömn som krävs för normal återhämtning.

Dessutom förstärks tröttheten av att hjärnan hela tiden "bombarderas" med så mycket smärtsignaler att den också blir uttröttad. För att maximera chanserna att hinna göra sådant som man behöver och vill göra, som att jobba, rehab-träna, o s v gäller det att planera - eller som den här personen så målande beskrev saken: "Med fibromyalgi har man bara tilldelats ett fåtal energikort - och det gäller därför att planera så att man spelar dessa kort så taktiskt som möjligt!"

Eftersom allt jag gör (och inte gör) idag påverkar mina möjligheter att orka saker i morgon och senare under veckan får man alltid försöka ha en strategi för detta. Det samma gäller smärtan - vad jag gör och inte gör idag kan ju också påverka mängden smärta jag upplever de kommande dagarna eller i värsta fall under längre period.

Nu har jag ju precis fått vara i ett varmt land vilket alltid gör att jag mår lite bättre - men då gäller det ju också att vara så taktisk som möjligt för att få behålla i alla fall endel av den förbättringen så länge som möjligt! Därför har jag försökt planera så klokt som möjligt inför helgens Atlikurs.

När vi red för honom senast, för en månad sedan ungefär, var jag tyvärr inte så taktisk... Jag blev så Hamingja-hög att jag inte kunde behärska mig utan satsade på intensiva träningspass med Lára också alla tre dagarna. För att sedan krascha totalt natten till måndagen - då smärtan blev så svår att jag inte ens klarade av att ha täcket över kroppen för det gjorde alldeles för ont... Det var länge sedan jag hade en sådan djup svacka och när det krävdes flera sjukdagar innan jag klarade av att gå till jobbet igen fick jag en rejäl tankeställare...

Johan har oroat sig lite inför hur jag ska klara helgens kurs, men jag har försökt lugna honom. Den här gången har jag nämligen bestämt att vara smartare än senast. Hur Hamingja-hög jag än blir ska jag INTE rida mer än lektionerna på henne. Lára får helt enkelt ursäkta! (Om vi inte har så tur att någon annan rider henne.) Och jag har dessutom laddat upp med att stå över ridning för att mest bara vila efter jobbet idag.

Hamingja har dock inte fått vila - utan det blev ny träningsdag med Sylvia som ville stämma av hur mycket jag lyckats förstöra under de två dagar jag ridit... Rapporten efteråt sa att jag fick godkänt för gångarterna och stödet på vänstertygeln - men att Hamingja åter börjat reagera häftigt när pisken nuddar henne...

Och ändå lyckades jag ju faktiskt rida ganska många töltsekvenser där hon var så avslappnad att jag kunde ge lösa tyglar, trots att pisken låg mot hennes bakdel... Men på slutet när hon var trött gjorde hon ju ett mer seriöst försök att komma undan genom att kasta sig iväg. Och tyvärr lyckades hon ju få en ofrivillig belöning av mig för sitt tilltag i o m att jag kom ur balans och då tappade drivningen med skänklar och säte för en stund...

Trots att vi tillslut hittade tillbaka till en avslappnad tölt med lösa tyglar trots pisk på bakdel så räckte det alltså för att hon skulle stöka betydligt mer med Sylvia igen idag... Men jag får väl vara glad att jag inte hann sabotera allt jobb Sylvia lagt ner de senaste veckorna på dessa två ridtillfällen...! Malin har dessutom ridit Lára även idag, så The Queen har - ännu - inte behövt lida för att matte laddar inför helgens kurs.