Glad Lára-nyhet!

Inte undra på att Lára ser så glad ut - hon har fått en ny delfodervärd/medryttare!!!

Fr o m nu kommer en mkt trevlig tjej som heter Malin M att rida Lára några gånger per vecka! Malin har haft tregångshäst tidigare men nu kommit till insikt och vill lära sig rida riktiga hästar! ;-) När Malin provred i lördags "klickade" hon och Lára direkt - och hon kunde utan problem rida övergångar till tölt trots att det är en ny gångart för henne. 

Malin ser nu fram emot att börja rida lektioner för Sylvia och jag (är väl visserligen inte helt opartisk... men) har verkligen svårt att tänka mig en mer lämplig häst för detta! Själv började jag med islandshäst redan i början av 80-talet, men när jag köpte Lára för fyra år sedan kändes det som att det var först då jag verkligen började lära mig rida på allvar! Med en häst som har så lätt för alla gångarter och där man inte alls behöver "traggla" med takten har man så mycket större möjlighet att fokusera på sin egen ridning och utveckla sig som ryttare! 

Nu har jag ju stränga order om att BARA rida Hamingja på ridbanan för att träna på övningarna från helgens kurs, för att "förstöra" minimalt innan det är dags för Sylvia att återuppta Hamis träning. Alltså kunde jag inte följa med när Malin och Lára i kväll skulle ut på sin första ridtur "på riktigt". Men Sylvia skulle rida ut en kort sväng med Hector "bakom vägbommen" så de fick en kortare sväng med sällskap i alla fall och sedan fortsatte Malin och Lára på ridbanan. 

Då hade redan Hamingja och jag hunnit med vårt träningspass på banan. Det var minusgrader i kväll så marken var hårdfrusen, men på ridbanan var underlaget ändå överraskande bra! Sylvia och Hremsa tränade på banan samtidigt som vi och idag lyckades Sylvia undvika att smacka så Hamingja kunde hålla sig riktigt lugn och fin! I uppvärmningstraven kändes hon så lugn att jag snart lämnade volten och travade längs spåret - med bibehållet lugn! "Nu travar ni ju riktigt lugnt och fint!!!" berömde Sylvia!

När det var dags för samlad skritt och övergångar till tölt började jag i vänster varv och det funkade ganska bra. I högervarvet var hon först mer spänd och började spjärna emot bettet, men jag lyckades avhålla mig från att "spjärna tillbaka" utan kunde behålla en rörlig hand samt den viktiga DRIVNINGEN. Jag nöjde mig med bara lite samling och lät henne rulla på så i tölt en liten stund för att avdramatisera det hela. Upprepade igångsättningarna några gånger och när hon slappnade av ordentligt red jag bara ett varv så innan hon fick gå in på volt för att sträcka ut och varva ner i trav. 

Var riktigt nöjd med oss båda efter detta! Vi hade hållit oss riktigt lugna och till största delen avspända - och det som lätt hade kunnat bli en dragkamp som jag (förstås) förlorat kunde istället avslutas med avslappnad tölt även i högervarvet!