Ett litet steg för mänskligheten - men ett STORT för Anna och Hamingja!!!

"Sorry matte, jag är upptagen... det är mycket nu!!!"

När hästarna släpptes på sommarbete slutade Hamingja komma när jag ropar och visslar på henne - och även om de nu är tillbaka i vinterhagarna verkar fröken inte ha någon plan på att börja om med att fjäska för matte på det sättet... Ofta står hon dessutom allra längst ner i stohagen och ser oerhört upptagen ut - i bästa fall kan hon vända sig om ifall hon står med rumpan mot mig men ännu har jag inte lyckats locka henne att ta ett enda steg åt mitt håll. 

Jag kan förstås inte låta bli att jämföra med Lára som verkligen skyndar sig till grinden så snart hon ser mig/hör min röst. Där ligger du verkligen i lä - Hami!!! Men jag kanske ska vara glad att hon inte försöker gå iväg i alla fall?! Och när grimman är på följer hon snällt med!

Idag ville jag förstås repetera alla suveräna instruktioner jag fick av Sylvia under vår "uteridningslektion" igår. Och för att jag skulle komma ihåg så mycket som möjligt av dem red jag samma väg som igår och försökte också göra övningarna på precis samma ställen längs vägen. Det STORA utropstecknet var definitivt att vi, efter några inledande protester, kunde tölta avslappnat med helt lös och ganska lång innertygel TROTS att pisken låg an mot hennes bakdel!!! Den känslan kommer jag att leva LÄNGE på!!!

Gjorde sedan ett stort antal travövergångar på rakt spår - och ALLA var klockrena! Men så kom jag också ihåg att tänka "sitt på rumpan!!!" i övergångarna vilket hindrade mig från att falla framåt och tappa sätet. Vi är visst bildbara både min häst och jag!!! 

I slutet av hemvägen hade vi en liten downperiod... Hamingja var trött och testade först att slänga sig ner i trav när jag bad om tölt. Och när jag sedan ville sidföra med pisken mot bakdelen bet hon tag i bettet och drog iväg... Inte det lättaste att låta bli att spänna sig, falla framåt och själv "fastna" i tyglarna i det läget... Men tillslut lyckades jag återfå kontrollen genom att "sitta bakåt", hålla om med skänklarna och bromsa med en rörlig hand. Och när Hamingja åter lugnat ner sig och töltade avslappnat på lös tygel lät det som om hon drog en suck av lättnad - och det gjorde jag också! 

För att ladda maximalt inför helgens Atlikurs blir det ridledigt för mig i morgon, men kanske inte för Hamingja för det kan hända att Sylvia rider henne igen för att "se vad jag hunnit ställa till med". Tack vare Malin behöver Lára varken vila idag eller i morgon - så jag behövde inte ha minsta dåligt samvete när jag bara pratade med henne en stund i hagen i kväll!