Dag två på Atlikursen - och det har verkligen varit en SUPERBRA dag!!! Till att börja med har vi haft uppehållsväder och bitvis även sol - vilket var extra uppskattat efter gårdagens REJÄLA rotblöta...!!! Och sedan har jag (äntligen) börjat förstå något om hur man rider tölt!!!
Jag brukar hävda att Atli är lika pedagogisk som ett helt universitet - och har aldrig sett någon anledning att revidera den uppfattningen. Och definitivt inte nu - när t o m jag efter bara 35 år (eller är det lite mer?!) i sadeln plötsligt började begripa ett och annat! (I o f s har jag inte ägnat riktigt alla de där 35+ åren åt att försöka rida just tölt, men de senaste 20 i alla fall...!)
Under gårdagens lektion fick jag ju en mycket bra repetition av det som egentligen är grunden till (bra) töltridning: nämligen att göra halt, rygga och rida fram bara m h a sätet. Dagens första ridpass ägnades åt repetition av vad som är händernas/tyglarnas/bettets uppgift: att hålla hästen lös och avslappnad i nacken, att påminna om att halsen ska vara lååång ifall hästen kortar upp sig och att i övrigt ge lösa tyglar och lämna hästen så mycket ifred som bara möjligt.
Hamingja kändes verkligen avslappnad och fin under lektionen och jobbade i en trevlig form i alla de tre gångarter vi använde (skritt, tölt och trav). Dessutom imponerade hon genom att göra övergångar till trav på rakt spår bara jag inte gjorde det från tölt utan saktade av till skritt först. Och faktiskt börjar hon vara så duktig på travövergångarna att jag nu måste tänka till och verkligen RIDA övergångarna från skritt till tölt.
På en tregångare är ju övergången från skritt till trav helt okomplicerad: man bara ökar drivningen så går hästen över i trav - för den har ju ingen alternativ gångart. Medan islandshästarna med sina fyra eller fem gångarter (och dessutom alla kombinationer av dessa) kan behöva träna mycket på att göra en travövergång - eller en töltövergång för den delen. Och Hamingja har varit som en tregångshäst fast tvärt om - i o m att hon haft svårt för travövergången har jag bara behövt öka drivningen lite för att hon ska ta tölt (t o m på hellånga tyglar).
Men nu när hon fixar övergången till båda gångarterna så bra måste jag alltså skärpa mig och först samla henne lite för att tala om att det är tölt jag vill ha. Samtidigt som jag alltså inte alltid måste göra en volt för att få trav. Atli var riktigt nöjd med oss efter denna lektion: att Hamingja varit så lösgjord och fin innebar ett mycket bra utgångsläge inför den fortsatta träningen, konstaterade han. Och matte var förstås supernöjd med sin FINA häst!!!
Nu är det ju dessutom så att jag inte bara har en utan faktiskt TVÅ fantastiska ridhästar (nej, det är verkligen inte rättvist - men vem har sagt att livet ska vara det?!) Och fortfarande hög efter lektionen på Hamingja fick jag rida ut i det härliga höstvädret med lycko-Lára! Hittills under igångsättningen har hon varit så euforisk och fullt upptagen med att ivrigt frustande ta in omgivningen med alla sina sinnen när hon ÄNTLIGEN fått "komma ut i världen" igen. Och jag har till största delen låtit henne hållas - förutom att be henne om lite olika gångarter har jag lämnat henne ifred att återupptäcka världen.
Men nu verkade det faktiskt som att hon hade "taggat ner" en aaaaning - och hon hade tid att ägna lite uppmärksamhet även åt matte. Så när vi idag red längs bilvägen bort till Avan var det längd på halsen som var fokus under alla våra töltintervaller. Till stor del en repris av lektionen med Hamingja alltså! P g a älgjakten vågade jag inte ge mig ut i terrängen - trots att jag insåg att jag hade en ganska bra "älgjaktsoutfit" nämligen både röd tröja och röda ridbyxor. Och älgjakten märktes faktiskt en hel del även på bilvägen... Det var nämligen OVANLIGT mycket trafik idag - och i nästan alla bilar satt män i kamouflagekläder. Och som om inte det var nog blev vi tillslut även omkörda av en bil med släp där det låg en nyskjuten älg på släpet.
När vi vände hemåt fick Lára börja med att galoppera = lycka!!! Just nu föredrar hon vänster galopp och när jag efter en längre skrittpaus även bad om höger galopp krävdes viss diskussion innan vi kunde enas om att även detta kunde vara en bra idé. Det är verkligen skönt med en häst som inte bara är så oerhört framåt utan samtidigt har en så fantastisk "broms"! Jag behöver ju bara vissla för att hon ska sakta ner - och detta gäller ÄVEN i en situation som idag när jag flera gånger "förstörde allt det roliga" genom att avbryta när hon valt vänster galopp trots att jag bad om höger.
För varje gång jag saboterade för henne på detta sätt blev hon allt mer frustrerad även om denna frustration inte på något sätt påverkade hennes "broms" i negativ riktning. Men däremot tror jag det f f a var denna frustration som gjorde att hon var så rejält svettig när vi kom tillbaka efter avslutat ridpass. Men då hade vi först hunnit enas om höger galopp och sedan för säkerhets skull lagt till ytterligare en sträcka höger galopp innan vi skrittade resten av vägen hem.
Yr gnäggade så välkomnande när Lára kom tillbaka till deras hage - det är verkligen härligt att de verkar ha blivit sådana vänner! Hörde föresten av en kompis att ett av hennes ston, som normalt är en riktig argbigga i flocken, alltid förvandlas till världens snällaste så snart hon blir dräktig. Även om jag förstås hoppas att Yrs förvandling inte bara är tillfällig så vore det ju roligt om den är ett tidigt tecken på att hon är dräktig också!!!
Efter lunchfodring av hästarna och egen lunch var det dags för min och Hamingjas andra lektion för dagen. Och det var då det hände: det var då Anna Niklasson faktiskt förstod något om att rida tölt!!! Det märktes direkt att förmiddagens ridpass hade lagt en bra grund för Hamingja - hon kändes direkt mycket avslappnad och lösgjord. Det var t o m så att jag kunde trava längs spåret utan att det blev "Solvalla nästa" - bara jag var noga med att göra några tydliga förhållningar med sätet i början av varje långsida. Atli tipsade också om att det är bra att ställa henne utåt mot staketet när hon får bråttom eftersom det har en mjukt inbromsande effekt.
Snart fick jag övergå till att rida samlad skritt och jag lyckades riktigt bra med att "tänka halt och rygga" m h a sätet utan att samtidigt spänna axlar, armar och händer. Och därmed "störde" jag inte Hamingja i munnen annat än när jag ibland påminde om att hon skulle vara avslappnad i nacken. Gjorde en övergång till tölt men var inte nöjd med hur min ridning då förändrades d v s försämrades. Så jag återgick till samlade skritten där jag "fick ordning på mig själv igen" och i nästa övergång till tölt kunde jag behålla samma känsla!
Jag har lyckats med övergångar till tölt förr, men då brukar jag alltid bli som paralyserad... Livrädd för att förstöra något gör jag ingenting alls - vilket jag ju egentligen förstår innebär att jag garanterat kommer att förstöra... men att förstå något i teorin och att kunna göra något åt det i praktiken är ju tyvärr två HELT olika saker...
Men det var alltså nu jag plötsligt "kom till insikt"!!! Plötsligt kunde jag börja ta in hur Hamingja rörde sig under mig, känna att hon började skjuta ut rumpan lite åt något håll eller att en bog "var på väg ut på vift" och därmed också göra något åt detta - och detta INNAN allt hade gått åt skogen! Här satt alltså Anna Niklasson och kunde inte bara uppnå utan sedan även BIBEHÅLLA en riktig fin tölt utan att någon annan varje sekund talade om vad jag skulle göra. Jag kunde verkligen RIDA tölt - och inverka på min häst på rätt sätt!!!
Efter många "JÄTTEFIN tölt!!!" från Atli tyckte han att vi varit så duktiga att jag skulle låta Hamingja gå över i trav och varva ner. Och nu lyckades jag ÄNNU bättre än i början på ridpasset hålla traven lugn och avslappnad hela tiden. Det kändes oerhört bra att hon verkligen fick avsluta detta med en allt igenom skön känsla i kropp och själ!!! Matte däremot, var "hög som ett hus"! Vilken GRYMT bra känsla att efter alla dessa år i sadeln äntligen börjar förstå något!!!
När det sedan visade sig att det faktiskt fanns en lektion ledig i slutet av dagen ångrade jag att jag redan ridit Lára idag - annars hade det definitivt varit läge för en "nära Atli-upplevelse" även för henne och en tredje lektion för mig! Men å andra sidan ska skröpliga kroppen helst orka med morgondagen också - när jag förhoppningsvis fortfarande förstår ett och annat - så det kanske ändå var lika bra så här.
Jag brukar hävda att Atli är lika pedagogisk som ett helt universitet - och har aldrig sett någon anledning att revidera den uppfattningen. Och definitivt inte nu - när t o m jag efter bara 35 år (eller är det lite mer?!) i sadeln plötsligt började begripa ett och annat! (I o f s har jag inte ägnat riktigt alla de där 35+ åren åt att försöka rida just tölt, men de senaste 20 i alla fall...!)
Under gårdagens lektion fick jag ju en mycket bra repetition av det som egentligen är grunden till (bra) töltridning: nämligen att göra halt, rygga och rida fram bara m h a sätet. Dagens första ridpass ägnades åt repetition av vad som är händernas/tyglarnas/bettets uppgift: att hålla hästen lös och avslappnad i nacken, att påminna om att halsen ska vara lååång ifall hästen kortar upp sig och att i övrigt ge lösa tyglar och lämna hästen så mycket ifred som bara möjligt.
Hamingja kändes verkligen avslappnad och fin under lektionen och jobbade i en trevlig form i alla de tre gångarter vi använde (skritt, tölt och trav). Dessutom imponerade hon genom att göra övergångar till trav på rakt spår bara jag inte gjorde det från tölt utan saktade av till skritt först. Och faktiskt börjar hon vara så duktig på travövergångarna att jag nu måste tänka till och verkligen RIDA övergångarna från skritt till tölt.
På en tregångare är ju övergången från skritt till trav helt okomplicerad: man bara ökar drivningen så går hästen över i trav - för den har ju ingen alternativ gångart. Medan islandshästarna med sina fyra eller fem gångarter (och dessutom alla kombinationer av dessa) kan behöva träna mycket på att göra en travövergång - eller en töltövergång för den delen. Och Hamingja har varit som en tregångshäst fast tvärt om - i o m att hon haft svårt för travövergången har jag bara behövt öka drivningen lite för att hon ska ta tölt (t o m på hellånga tyglar).
Men nu när hon fixar övergången till båda gångarterna så bra måste jag alltså skärpa mig och först samla henne lite för att tala om att det är tölt jag vill ha. Samtidigt som jag alltså inte alltid måste göra en volt för att få trav. Atli var riktigt nöjd med oss efter denna lektion: att Hamingja varit så lösgjord och fin innebar ett mycket bra utgångsläge inför den fortsatta träningen, konstaterade han. Och matte var förstås supernöjd med sin FINA häst!!!
Nu är det ju dessutom så att jag inte bara har en utan faktiskt TVÅ fantastiska ridhästar (nej, det är verkligen inte rättvist - men vem har sagt att livet ska vara det?!) Och fortfarande hög efter lektionen på Hamingja fick jag rida ut i det härliga höstvädret med lycko-Lára! Hittills under igångsättningen har hon varit så euforisk och fullt upptagen med att ivrigt frustande ta in omgivningen med alla sina sinnen när hon ÄNTLIGEN fått "komma ut i världen" igen. Och jag har till största delen låtit henne hållas - förutom att be henne om lite olika gångarter har jag lämnat henne ifred att återupptäcka världen.
Men nu verkade det faktiskt som att hon hade "taggat ner" en aaaaning - och hon hade tid att ägna lite uppmärksamhet även åt matte. Så när vi idag red längs bilvägen bort till Avan var det längd på halsen som var fokus under alla våra töltintervaller. Till stor del en repris av lektionen med Hamingja alltså! P g a älgjakten vågade jag inte ge mig ut i terrängen - trots att jag insåg att jag hade en ganska bra "älgjaktsoutfit" nämligen både röd tröja och röda ridbyxor. Och älgjakten märktes faktiskt en hel del även på bilvägen... Det var nämligen OVANLIGT mycket trafik idag - och i nästan alla bilar satt män i kamouflagekläder. Och som om inte det var nog blev vi tillslut även omkörda av en bil med släp där det låg en nyskjuten älg på släpet.
När vi vände hemåt fick Lára börja med att galoppera = lycka!!! Just nu föredrar hon vänster galopp och när jag efter en längre skrittpaus även bad om höger galopp krävdes viss diskussion innan vi kunde enas om att även detta kunde vara en bra idé. Det är verkligen skönt med en häst som inte bara är så oerhört framåt utan samtidigt har en så fantastisk "broms"! Jag behöver ju bara vissla för att hon ska sakta ner - och detta gäller ÄVEN i en situation som idag när jag flera gånger "förstörde allt det roliga" genom att avbryta när hon valt vänster galopp trots att jag bad om höger.
För varje gång jag saboterade för henne på detta sätt blev hon allt mer frustrerad även om denna frustration inte på något sätt påverkade hennes "broms" i negativ riktning. Men däremot tror jag det f f a var denna frustration som gjorde att hon var så rejält svettig när vi kom tillbaka efter avslutat ridpass. Men då hade vi först hunnit enas om höger galopp och sedan för säkerhets skull lagt till ytterligare en sträcka höger galopp innan vi skrittade resten av vägen hem.
Yr gnäggade så välkomnande när Lára kom tillbaka till deras hage - det är verkligen härligt att de verkar ha blivit sådana vänner! Hörde föresten av en kompis att ett av hennes ston, som normalt är en riktig argbigga i flocken, alltid förvandlas till världens snällaste så snart hon blir dräktig. Även om jag förstås hoppas att Yrs förvandling inte bara är tillfällig så vore det ju roligt om den är ett tidigt tecken på att hon är dräktig också!!!
Efter lunchfodring av hästarna och egen lunch var det dags för min och Hamingjas andra lektion för dagen. Och det var då det hände: det var då Anna Niklasson faktiskt förstod något om att rida tölt!!! Det märktes direkt att förmiddagens ridpass hade lagt en bra grund för Hamingja - hon kändes direkt mycket avslappnad och lösgjord. Det var t o m så att jag kunde trava längs spåret utan att det blev "Solvalla nästa" - bara jag var noga med att göra några tydliga förhållningar med sätet i början av varje långsida. Atli tipsade också om att det är bra att ställa henne utåt mot staketet när hon får bråttom eftersom det har en mjukt inbromsande effekt.
Snart fick jag övergå till att rida samlad skritt och jag lyckades riktigt bra med att "tänka halt och rygga" m h a sätet utan att samtidigt spänna axlar, armar och händer. Och därmed "störde" jag inte Hamingja i munnen annat än när jag ibland påminde om att hon skulle vara avslappnad i nacken. Gjorde en övergång till tölt men var inte nöjd med hur min ridning då förändrades d v s försämrades. Så jag återgick till samlade skritten där jag "fick ordning på mig själv igen" och i nästa övergång till tölt kunde jag behålla samma känsla!
Jag har lyckats med övergångar till tölt förr, men då brukar jag alltid bli som paralyserad... Livrädd för att förstöra något gör jag ingenting alls - vilket jag ju egentligen förstår innebär att jag garanterat kommer att förstöra... men att förstå något i teorin och att kunna göra något åt det i praktiken är ju tyvärr två HELT olika saker...
Men det var alltså nu jag plötsligt "kom till insikt"!!! Plötsligt kunde jag börja ta in hur Hamingja rörde sig under mig, känna att hon började skjuta ut rumpan lite åt något håll eller att en bog "var på väg ut på vift" och därmed också göra något åt detta - och detta INNAN allt hade gått åt skogen! Här satt alltså Anna Niklasson och kunde inte bara uppnå utan sedan även BIBEHÅLLA en riktig fin tölt utan att någon annan varje sekund talade om vad jag skulle göra. Jag kunde verkligen RIDA tölt - och inverka på min häst på rätt sätt!!!
Efter många "JÄTTEFIN tölt!!!" från Atli tyckte han att vi varit så duktiga att jag skulle låta Hamingja gå över i trav och varva ner. Och nu lyckades jag ÄNNU bättre än i början på ridpasset hålla traven lugn och avslappnad hela tiden. Det kändes oerhört bra att hon verkligen fick avsluta detta med en allt igenom skön känsla i kropp och själ!!! Matte däremot, var "hög som ett hus"! Vilken GRYMT bra känsla att efter alla dessa år i sadeln äntligen börjar förstå något!!!
När det sedan visade sig att det faktiskt fanns en lektion ledig i slutet av dagen ångrade jag att jag redan ridit Lára idag - annars hade det definitivt varit läge för en "nära Atli-upplevelse" även för henne och en tredje lektion för mig! Men å andra sidan ska skröpliga kroppen helst orka med morgondagen också - när jag förhoppningsvis fortfarande förstår ett och annat - så det kanske ändå var lika bra så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar