Lára luras - och jag "luras tillbaka"!

Regnet VRÄKTE ner när jag och Lára red ut eftermiddag... men vem hade tid att bry sig om sådana små detaljer?! Och när vi kom tillbaka till stallet hade solen precis tittat fram - så vi passade på att ta denna "selfie" i stalldörren. Och även om man är blöt som en dränkt katt blir man GLAD av att rida en lycko-Lára!!! F ö har The Queen och jag börjat förbereda oss inför söndagens internationella event: "Dress black against racism". Inte för att det blir stor skillnad för någon av oss... men Lára överväger att t o m byta till svart träns på söndag.

Vi red bort till "världens ände" (korsningen vid sjön) och fokuserade f f a på tölt med längd på hals/överlinje. Hon är lite lurig när man böjer hennes hals till vänster och vrider gärna sitt huvud så att man visserligen ser vänster ögas ögonvrå, men inte något av vänster näsborre... För att få henne att böja sig mer "ärligt" brukar jag därför "luras tillbaka" genom att använda ledande tygeltag på vänstersidan. Att på det sättet "tar med henne" åt vänster verkar vara det effektivaste sättet att komma åt hennes "fusk".

Ett par galopper hann vi med också - och f f a red vi förstås höger galopp eftersom hon i dagsläget verkar föredra vänster. (Oftast har ju hästarna en galopp de föredrar, men Lára är oerhört ombytlig och "favoritgaloppen" kan ibland variera mellan ett ridpass och nästa... eller t o m inom samma ridpass! Men just nu verkar alltså vänster vara favoriten.

Det bästa i hennes fall är att börja med den galopp hon väljer mindre gärna för tillfället (vilket alltså inte alltid är så lätt att veta i förväg). För hon tycker ju att det är så ROLIGT att galoppera och när hon väl har fått göra det en gång under ridpasset finns risken att hon blir så ivrig att hon skyndar sig att fatta galopp igen innan man hunnit ge ny galoppskänkel - och då blir det ju den galopp hon själv helst väljer.

Denna HÄRLIGA häst har verkligen lärt mig OERHÖRT mycket rent ridtekniskt - men också endel "knep och  knåp"!!! När vi kom tillbaka till gården möttes vi av ett väldigt gnäggande. Det var Litlamin och Yr som från var sin hagen "sjöng ut" om att de var för sig var den mest ensamma häst i HELA världen...! För vad hjälper väl det att de båda hade ett gäng andra hästar inom synhåll, när ingen av dessa var "deras hästar". D v s Yr saknade Lára och Litlamin både Hremsa (som tävlar i Gällivare i helgen) och Hamingja (som jag redan ridit och som därför stod inne i stallet och torkade.)

När Hamingja fått komma ut i hagen igen - till Litlamins STORA glädje - ville jag fota Hami i hennes snygga "Burberry-trenchcoat"... Men det var som vanligt lättare sagt än gjort eftersom Litlamin nästan hela tiden såg till att befinna sig mellan mig och Hamingja. Litla visar SÅ tydligt med hela sitt kroppspråk att hon vill vara i centrum av all uppmärksamhet!!! Det måste vara något hon ärvt från Démantur... för inte kan hon väl ha fått det från ödmjuka Lára?!!...hm... ;-)

Med Hamingja hade jag innan dess satsat på ytterligare ett träningspass på ridbanan, utifrån samma upplägg som igår (och under helgens Atlikurs). Fast när jag idag efter uppvärmningen övergick till "själva arbetet" med samling i arbetstempo tölt började jag till skillnad mot igår i höger varv. Och jag tyckte att det fungerade betydligt bättre när vi "tog tag i" detta varv innan vare sig häst eller matte hunnit bli så trötta.

Och när vi sedan bytte till vänster varv fungerade det - trots viss trötthet hos oss båda - riktigt bra att bibehålla bärigheten i tölten genom att bromsa upp ytterbogen och flytta ut bakdelen några steg i varje hörn. Tyckte väl inte att jag fick till drivningen med sätet riktigt lika bra som i helgen... men i alla fall lyckades jag rätt bra med att hålla tyglarna ganska långa och verkligen ge lösa tyglar så länge hon behöll längden på halsen. Bara att träna vidare - i takt med att både Hamingja och jag blir starkare ska vi väl förhoppningsvis fixa detta bättre och bättre?!