Tillslut startade turbon!

Efter två dagars konditionsträning ute i skogen med Eva var det idag dags för Lára att töltträna på ridbanan med matte. När jag gjorde i ordning henne inför ridpasset kunde jag konstatera att det inte bara är höns som kan sandbada... Hon var så sandig på ryggen att det räckte med ett enda drag med en mirakelborste över hennes rumpa för att hela borsten skulle vara helt fylld med sand - med råge t o m! :-O  Tur att det inte var lika illa i sadelläget!

På ridbanan blev det så en repetition av Atlikursens lektionsupplägg: uppvärmning med skritt på volt och flytta ut bakdelen, trav på volt och längs spåret samt tölt i låååååg form längs spåret.

Sedan tränade vi samlad skritt och övergångar till samlad tölt. När vi efter en stund red lite längre sekvenser samlad tölt gjorde vi Atlivändningar då och då för att försöka öva på den där "lättheten" som Atli hela tiden efterlyser.

I slutet av töltpasset, när jag red i höger varv fick jag så känna på lite tölt med riktigt mycket bakben, rygg och bogar som kom upp. Hade ledsnat på att Lára fånar och kastar sig bara jag rör pisken - ett gammalt ridskoleknep som förhoppningsvis ska göra att ryttaren inte vågar använda pisken... Så jag blev obstinat och lät piskspetsen ligga lätt mot hennes bakdel en stund istället.

Oj, vad det rök ur öronen på damen! Det var inte helt lätt att hålla nere tempot när hon nu startat alla cylindrarna, men efter några volter fick jag lite bättre koll även på detta - och tölten kändes riktigt häftig! Men oj, vad hon pustade och stånkade - helt uppenbart tog hon verkligen i ordentligt!

Efter detta krävdes det en hel del trav på volt och längs spåret för att få henne tillbaka till avslappnat läge igen. Men sedan kunde hon åter skritta på hellång tygel med nosen nästan i backen - duktig gumma!

Nu ser jag fram emot terminens första Sylvialektion på torsdag! (I torsdags blev det ju inställt p g a ösregnet.)