Atlikus dag 2

Så här nära mamma Lára fick Litlamin faktiskt vara i morse... 

När jag körde till stallet för att morgonfodra lystes marken upp av ett pudertunt snötäcke. Atli önskan om snö på det stenhårda underlaget hade alltså gått i uppfyllelse lite, lite i alla fall! Väl i Mariebäck missade jag än en gång att ha mobilen beredd när Lára tränade spansk skritt... (Hon skrapar alltid så uppfodrande med ena framhoven när det är matdags - och skrapandet inleds ibland med att hon först sträcker frambenet rakt framåt!) När både "hemmahästar" och övernattande kurshästar fått sitt gick jag till Josefshallen för att även jag skulle få min frukost. Kan avslöja att den innehöll betydligt mer ägg och  betydligt mindre hö än vad hästarnas gjorde...!

Dagens första lektion red jag och Lára sedan med Elisabeth och Tildra. Stoflockens ständiga radarpar fick alltså göra sällskap även på ridbanan. (När jag berättade för Eva att Tildra ska säljas sa hon: "Nej!!! Det är ju så praktiskt att man även på långt håll så lätt kan avgöra vilken av alla svarta hästar som är Lára, för det är ju hon som alltid står precis bredvid Tildra...") Innan lektionen började konstaterade Atli att underlaget faktiskt var liiiite bättre än igår. Snötäcket var visserligen supertunnt, men gör att hovarna glider aaaaningen och därmed blir kraften som fortplantas upp genom hästens ben inte riktigt lika stor.

Uppvärmningen var som vanligt skritt och trav på volt - då han påpekade att det viktiga i uppvärmningen var att hitta längden på hästens hals. "Har du inte längden på halsen i uppvärmningen får du svårare att hitta den sedan när du börjar kräva samling." P g a underlaget fick vi också begränsa traven på volt till ett minimum.

Sedan handlade det om att samla hästen i skritt längs spåret - och Atli påpekade att på en sådan häst som Lára, som alltid vill iväg framåt, är det viktigt att jag börjar med att kontrollera tempot. "Använd inte skänklarna förrän du behöver dem!" Dessutom sa han till både Elisabeth och mig att när vi ger hästen den första signalen ska den vara TYDLIG - och vi ska dessutom bibehålla den till dess hästen reagerar som vi vill. Båda hade vi en tendens att ge eftergift innan vi riktigt "var igenom" - och då lär man hästen att "om jag bara håller ut en stund ger hon upp tillslut..." När hästen har svarat på en TYDLIG signal ska man nästa gång använda en som är lite lättare - så att man succesivt ger hästen chansen att svara på allt lättare signaler.

Vi fick göra några Atlivändningar i skritt också innan det var dags att samla skritten ytterligare. När drivningen ökade fick jag börja om lite med att få kontroll på tempot - och försökte tänka på Atlis tips från igår, att det främst är sätet och vikten som ska bromsa upp hästen, samt att jag aldrig ska bli starkare i handen utan bara mer rörlig för att få igenom effekten. Atli hjälpte dessutom till att att ta samlingen ett "snäpp" extra genom att peta lite på Láras rumpa med en pisk.

Från det läget fick jag smyga över i tölt - och fick uppleva riktigt trevlig sådan! Men jag fick förståss jobba en hel del för att kontrollera tempot. Och när jag väl gjorde det se till att tillföra ny energi med jämna mellanrum UTAN att tempot drog iväg igen. Fick göra två Atlivändningar i tölt också, men utöver det fick vi hålla oss längs spåret.

Atli sa sedan att det självklart var mycket svårare att få igenom detta när man rider rakt fram längs spåret, men det var för att spara hästarna. Han såg dock i de två Atlivändningar vi gjorde att Lára direkt kom upp mycket bättre med bogarna i tölten - så vi ska definitivt jobba mycket med det så snart underlaget åter tillåter!

Dagens andra lektion red jag också tillsammans med Elisabeth, men då hade hon bytt Tildra mot Sylvias maffige Démantur. Vi fick jobba på samma sätt som under förmiddagen, men tölta mer som avslutning. Och nu gick det bättre för mig att hitta balansen mellan att kontrollera tempot men inte tappa energin. Det kändes riktigt, riktigt bra!!! Och Atli påpekade också att Lára fortsätter utvecklas åt rätt håll.

Sylvia brukar ju säga att Lára och jag är jätteduktiga på att göra allt "nästan rätt" - och ett område där Lára är jätteduktig på att lura mig är eftergiften. Jag upplever henne helt eftergiven i nacken - men när Sylvia säger åt mig att kräva mer så visar det sig mycket riktigt att det finns mycket mer... Men nu har jag hittat ett knep som hjälper mig där: jag tittar på halsmuskeln! I o m att hon är klippt på halsen syns den väldigt väl - och nu när jag lärt mig hur mycket den faktiskt kan svälla ut när hon jobbar rätt så har hon svårare att lura mig! Detta hade jag STOR nytta av under båda dagens lektioner!

Den andra lektionen avslutades föresten med att Atli red Lára en kort stund igen, först i samlad skritt och sedan i dito tölt. Men var höll fotograf-maken hus när jag som bäst behövde honom?! Inte i Mariebäck i alla fall... Min mobilkamera fick rycka in, men inte en enda bild blev bra... Om jag säger att ovanstående var minst dålig så kan ni ju tänka er...

När Atli satt av konstaterade han igen att "Det känns verkligen att hon blir allt bättre! Visst känner du också det?!" och det gör jag ju - men det är förståss fantastiskt att få expertens bekräftelse på att jag känner rätt!!!

Nu LÄÄÄÄÄNGTAR jag till morgondagens lektioner!!! Och visserligen är det OERHÖRT nyttigt att rida så mycket skritt - men liite mer snö, som kan möjliggöra liiite mer tölt, skulle ju inte skada!