Gnistrande morgon!!!

Som vanligt kämpigt att ta sig ur sängen på morgonen...  men när jag kom till Mariebäck och möttes av hästarnas hästarnas välkomnande huckranden kändes det inte så illa att ha morgonfodringen ändå! När vi allihop ätit vår frukost var det sedan dags att se hur det var med Láras muskler idag.

När jag hämtat in henne i stallet kunde jag snabbt konstatera att musklerna fortfarande kändes lite hårda, men mindre än igår. Fortsatte därför med min strategi att rörelse och naturlig stretching borde vara precis vad hon behövde.

Inledde med många varv skritt på ridbanan och tänkte att jag skulle kunna vara på omslagsbilden till en broschyr på temat "säkerheten framför allt" där jag red på inhägnat område, i strålande solsken - och med reflexväst på! Västen hade dock ett syfte - min plan var att efter skrittuppvärmningen våga mig upp bakom vägbommen och trava bort till vändplanen. När jag anlände till stallet på morgonen hade jag visserligen hunnit passera flera "älgjägarbilar" längs vägen, men inte sett till någon i anslutning till vägbommen.

Till min glädje fanns inget som tydde på älgjägare i det absoluta närområdet när vi lämnade ridbanan heller. Det var fortfarande 5 minusgrader och efter den ännu kallare natten var marken tyvärr riktigt hårdfrusen... men jag försökte tänka positivt: ljudet från hästhovarna hördes så tydligt att risken att vi skulle förväxlas med en älg borde definitivt minska!

Jag kunde konstatera att det verkligen var ENASTÅENDE vackert ute idag!!! All rimfrost i gräs, buskar och träd gnistrade så i solskenet att man kunde tro att någon god fe strött ut mängder av diamanter för att förgylla omgivningen!!!

Längs vägen upp till vändplanen skrämde vi upp en stor rovfågel, alt tjädertupp (det gick så fort och jag såg den i motljus så det var svårt att avgöra. Men STOR var den!) Minsta tecken på älgjägare såg vi däremot inte till (inte vid något av de två älgtornen heller)... så uppe vid vändplanen blev jag modigare och styrde Lára upp i skogen. Hon verkade uppskatta att få skritta på i terrängen - och jag tänkte nöjt att det här måste vara precis den stretching hon behövde!

När jag inte vågade mig längre ut i skogen vände vi tillbaka och jag föreslog "terrängtrav" i stället. Lára var genast med på noterna - och en stund senare övertygade hon mig om att "terränggalopp" faktiskt var den mest effektiva formen av stretching! (Jag var inte direkt svårövertalad...!) Snart var vi därför tillbaka på vändplanen - och Lára kunde åter få vila sina öron. (Jag hade som en extra säkerhetsåtgärd sjungit högt hela tiden vi varit ute i skogen.)

Benen fick hon däremot inte vila samtidigt - utan vi varvade trav med höger resp vänster galopp. Det märktes att vi ridit ett par lektioner för Sylvia och fått ordning på saker och ting (d v s "alla bogar") för det var inte minsta problem att komma överens om vilken galopp det skulle vara när. Och trots att det var på hemväg galopperade hon faktiskt riktigt lugnt och avslappnat!

När vi skulle skritta sista biten hem började hon också starkt, med att belåtet sträcka ut halsen och steget på lång tygel. Men sedan var det plötsligt som om hon kom på att hon faktiskt hade ett rykte som speedhäst att försvara... Huvudet åkte upp och hon började takta - och sedan hade jag fullt sjå att behålla skritten resten av vägen hem. Det hann bli många "one rein-stop" och miljoner halvhalter... Och ändå var det först när vi svängde in på gården som hon verkligen slappnade av och fick tillbaka ängden i steget igen.

Efter ridturen kunde jag konstatera att hon kändes ännu mjukare i musklerna på rumpan! Hon verkade inte heller ha så mycket emot att jag masserade henne där. (Förutom att hon fick tag i tränset, som jag hängt ifrån mig utanför närmsta box, och slängde iväg det över golvet. Men det är ju ett helt normalt Lárabeteende när någon är oförskämd nog att ta på henne... ) Det går helt klart åt rätt håll! (Ja, med hennes träningsvärk alltså! När det gäller damens uppförande vill jag inte göra något sådant tvärsäkert uttalande... och inte heller hon om mitt antar jag...)

Hon får fortsätta ha täcke i hagen - för att hålla "rumpmusklerna" varma. (Hade dessutom masserat dem med liniment tidigare, för extra värmande effekt.) Ställer in morgondagens planerade ridlektion och satsar på fortsatt lugn men "stretchande" ridning under veckan. Det känns som bästa sättet att förbereda henne för  Atlikursen nästa helg.