Till att börja med kan det verka som att detta inlägg bara handlar om mig och Lára, men för den som håller ut till slutet kommer det även lite och Fia och Ljufa. Därför tyckte jag det passade bra med dessa roliga bilder på oss fyra från en Atlikurs!
Jag har nämligen haft den stora förmånen att rida lyckohästen även idag! Hade tänkt ha precis samma upplägg som igår, men det blev ändå viss variation. Inledde i alla fall på samma sätt, med en succesiv övergång från skrölt med lååååång hals till en allt mer samlad tölt. Och jag tycker jag lyckades betydligt bättre idag! När man ska samla hästen i tölt vill man ju att den kortar upp sig allt mer bakifrån - men bibehållen längd på halsen. Men det blir ju så lätt precis tvärt om... med en häst som bara går på bogarna och - beroende på hästtyp - lägger sig i handen... (Been there, done that, got the t-shirt...) I mitt fall har det det riktigt stora problemet handlat om att jag börjat spänna mig så snart jag velat samla i tölten - och vilken häst blir avslappnad då?
MEN idag lyckades jag faktiskt över förväntan! Precis som jag skrev igår tror jag att den där succesivt ökade drivningen är en viktig pusselbit för mig! Då har jag fokus på drivningen och glömmer den inte. Samtidigt som jag hela tiden hinner stämma av att Lára bibehåller sin lösgjordhet. Ett tecken på att jag lyckades ovanligt bra med detta idag var alla hennes frustanden. Jag har aldrig varit med om att en häst frustat så mycket under tiden jag bett om allt mer samling i tölten!
Hade sedan tänkt vända hemåt igen i korsningen vid sjön, precis som igår. Men när jag såg det härliga "ovalbaneunderlaget" på vägen in mot stan kunde jag inte låta bli att fortsätta en bit till! Först vände jag dock runt henne m h a ytterhjälperna på en volt för att samla henne riktigt mycket. Sedan red vi en intervall samlad tölt med lite pisk i rumpan ett par gånger - och tölten kändes ganska bra!
Efter en längre skrittpaus vände vi hemåt igen - efter att jag än en gång vänt runt henne för ytterhjälperna till dess hon verkligen kändes mellan hand och skänkel. Hade märkt att hon gärna slängde ut rumpan åt vänster när jag satte press på henne - men när jag även fick bakdelen på plats under hemvägen fick jag njuta av riktigt häftig tölt igen! Det blev några sådana intervaller på hemvägen innan hon skulle få skritta resten av vägen hem.
Ja, så var det tänkt... men då träffade vi på Fia som lyckligt red sin fina Ljúfa efter att Sylvia tränat henne en period. De hade nu order om korta men intensiva ridpass, så hon vände hemåt igen med oss. Då fick vi se prov på Ljúfas otroligt häftiga ökade tölt - något hon antagligen ärvt från pappa Berserkur! Fascinerande att hon som fortfarande är så ung kan ha ett sådant ruggigt tempo - och inga taktproblem alls när det går så där fort!!!
För mig och Lára blev det ju verkligen ett bra tillfälle att "känna på" den ökade tölten också - när vi hade en så bra sparringpartner. Det var första gången på länge som jag lät henne "gasa på" - sedan senaste Atlikursen har vi ju fokuserat på samlingen. Men att denna träning även förbättrar ökade tempot blev nu OERHÖRT tydligt! Visst testade hon först att gå över i galopp för att springa ifrån den där lilla snorvalpen... men när jag sa ifrån att det skulle vara tölt (och jag nästan lyckades sitta på rumpan t o m) så höll hon utan problem jämna steg med speed-Ljufa, utan några taktfel och det var först på slutet som högerbogen började skjuta ut lite. Något jag ändå lätt kunde korrigera.
Efteråt verkade Lára MKT nöjd med att ha fått "blåsa ur systemet" lite - trots att jag egentligen tyckt att hon jobbat tillräckligt redan innan denna avslutande spurt. Och hon imponerade minst lika mycket när det sedan räckte för mig att vissla lite för att hon skulle fortsätta skritta på lång tygel trots att Fia och Ljúfa avslutade med lite samlad tölt och därmed faktiskt hann in på gården FÖRE oss.
På denna bild är dock ordningen den rätta: Lára först! Den är från samma Atlikurs som bilderna högst upp i inlägget. Här kommer vi tillbaka till gården efter en promenad för att hästarna skulle få varva ner ordentligt efter lektionen.
På denna bild är dock ordningen den rätta: Lára först! Den är från samma Atlikurs som bilderna högst upp i inlägget. Här kommer vi tillbaka till gården efter en promenad för att hästarna skulle få varva ner ordentligt efter lektionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar