Äntligen fredag!!!

När jag åkte från jobbet i eftermiddag mötte jag en buss från ett privat bussbolag som istället för sin destination (eller "abonnerad") framme i vindrutan hade "Äntligen fredag!"  Kan man bli annat än glad av något så´nt?!!

Efter ny fyndraid på Häst & Fritids utförsäljning (mer om det i ett senare inlägg) åkte jag till Mariebäck och favorithästen! I dag har vi haft något så obskyrt som uppehållsväder (var du tvungen att googla på vad "uppehållsväder" innebär så har du definitivt tillbringat den senaste månaden vid Norrbottenskusten!)

Uppehållsvädret innebar också något så ovanligt som att min häst var torr i pälsen - så jag passade på att klippa henne en andra gång. Fast inte helklippning den här gången, i o m att hon går på lösdrift, utan bara på halsen och insidan av benen. På bilden ovan ser ni resultatet - och bakom henne kan ni även skymta högen päls som blev förvånansvärt stor trots att området jag klippte var så begränsat.

Har fått berättat för mig hur det krävdes brems de första gångerna Lára skulle klippas, för hon blev verkligen HELT rabiat och slog med frambenen mot alla som kom i närheten. Men som tur är har jag aldrig behövt vara med om några sådana reaktioner utan hon har faktiskt stått hur snällt som helst! Inte ens huggit efter mig, som hon ju gör när man borstar... Idag vågade jag mig t o m på att hålla upp ett framben i taget med ena handen medan jag klippte mellan frambenen med den andra. Var hela tiden beredd på att koppa undan ifall det lyfta frambenen plötsligt skulle komma farande - men det gjorde det aldrig.

Men Láras attityd till omvärlden är ju verkligen så "antingen eller". Inget småsurande här inte, utan antingen är det man utsätter henne för helt OK - eller också gör det henne HELT galen... För säkerhets skull har jag också alltid laddat med mycket godsaker, som hon får med jämna mellanrum under klippningen. Allt för att hon ska fortsätta förknippa klippning med något positivt.

När damen var färdigfriserad red vi ett pass på ridbanan och repeterade gårdagens Sylvialektion. Och det gick verkligen riktigt bra! Efter igångskrittning på volt där jag "tog med hästen åt sidan" med vikten för att få henne att korsa benen ÄNNU  mer och sedan korta intervaller trav på minivolter var vi redo för tölten.

Precis som igår började jag med lååångsam tölt längs spåret och ställa om höger-vänster för att hon skulle slappna av och länga halsen. Idag förknippade hon faktiskt "omställningarna" med ett långsamt tempo på en gång! För att öka graden av samling började jag sedan succesivt lägga till allt mer drivning, utan att hon fick öka tempot.

Varvade Atlivändningar och att vända in henne m h a ytterhjälperna på volt med att tölta längs spåret, för att försöka uppnå den där "lättheten" som Atli alltid pratar om. Och när jag slutligen lät pisken nudda hennes bakdel samtidigt som jag bromsade upp med sätet och kramade loss bettet och gav STOR eftergift så bjöd lycko-Lára på riktigt häftig tölt med fjädrande överlinje och helt lätt i handen! HÄRLIGT!!!

Vid det här laget bolmade det ur öronen på damen - så jag förstod att det skulle krävas en hel del nedvarvning för att hitta tillbaka till ett "off-läge". Började i trav på volt, men gick ganska snart ut på spåret igen för att precis som igår försöka etablera att "omställning" höger-vänster innebär att man ska sluta rusa runt för att istället slappna av och länga både hals och steg. Och det fungerade faktiskt förvånansvärt bra!

Hon fick trava på till dess hon började frusta och tyckte sedan det var helt OK att skritta lugnt och fint på hellång tygel. När vi en stund senare gick över gårdsplanen mot stallet hörde jag hur det liksom började susa i träden. Och det ögonblick jag klev in genom stalldörren började det helt oväntat ÖSREGNA! Tala om timing för min och Láras del!!! (Fast "helt oväntat" hade väl denna höst i o f s varit om det gått en hel dag utan minsta regnskur?!)

Med Láras nya, kortklippta frisyr hann hon utan problem torka medan hon åt sitt kraftfoder. (Vilket i o f s tar ett bra tag eftersom hon får en REJÄL giva.) Och när det var dags att gå ut i hagen igen hade det dessutom slutat att regna igen. Så hon fick gå ut utan något regntäcke, vilket hon säkert tyckte var jätteskönt eftersom hon fått stå ut en hel del med sådant under en period när det regnat i princip dygnet runt.

På väg hem från stallet passerade jag simhallen och lät kroppen "koka" ordentligt två omgångar i ångbastun. Konstaterade då att jag verkligen mått SÅ mycket bättre igen efter den andra resonansbehandlingen med infrarött ljus!