Änglavakt!

Kvällsvy vid färjeläget i Norra Sunderbyn. 

Min bil fick komma till Volvos verkstad idag! Och där konstaterade de att BÅDA bromsslangarna var helt av... :-O  (Den har tydligen ett dubbelt system, för att man ska ha kvar bromsverkan på en diagonal fram + bak även om en slang går sönder. Men det hjälpte ju inte i det här läget, när båda gått av samtidigt...) Vilken miss av Bilprovningen att inte upptäcka att slangarna var på bristningsgränsen - det är ju bara en vecka sedan de besiktade bilen... När verkstadschefen på Volvo visade mig en av de trasiga slangarna, som dessutom hade massor av sprickor, sa han: "Det här kan INTE han hunnit hända på bara en vecka..." Med bromssystemet helt utslaget hade det ju faktiskt kunnat gå hur illa som helst... Tala om att jag hade änglavakt!!!

I jämförelse med det var det ju bara en liten bagatell att värken hållit mig vaken i natt och inte ville ge med sig framåt morgonen heller. Då blir det ofta en "jetlag-känsla" också - jag har ögonen öppna men hjärnan kan inte "slås på"... Blev därför tvungen att sjukanmäla mig idag - att krypköra bilen till Volvo efter lunch kändes som en tillräckligt krävande aktivitet. När de konstaterat felet och erbjöd sig att laga det direkt tyckte jag inte det fanns någon anledning att ta bussen hem igen, även om det skulle ta några timmar innan bilen var klar. Jag kunde lika gärna sitta i en soffa på Volvo och lyssna på min ljudbok som att göra detsamma hemma. 

Under denna tid hann jag uppleva lite annan underhållning än boken också! T ex en äldre man som först kom in och lämnade in bilnyckeln i kundmottagningen för att få sin bil åtgärdad. Han pratade länge och omständigt om vad som behövde åtgärdas. Och sedan höll killen i kundmottagningen aldrig på att bli av med honom - för han fortsatte prata om allt möjligt annat. Trots att kön bakom honom växte och han gång på gång fick uppmaningen "Sätt dig ner och vänta så länge!" (Känner igen den kontaktsökande typen - inte helt ovanligt att de dyker upp på banken heller!) 

Tillslut sa mannen i alla fall att han skulle gå till bilhallen och se vad det fanns till salu - och så trodde man ju att "historien" fått sitt slut. Men ca 20 minuter senare kommer den gamle mannen inrusande igen, upprört skrikande: "De har stulit min bil!!! Någon har stulit min bil!!! Jag gav er nyckeln och nu har någon stulit den!!! Den står inte längre där jag parkerade den - någon har stulit den!!!" Killen i kundmottagningen försöker förklara att de tagit in bilen i verkstaden för att fixa det mannen ville ha åtgärdat. "Har ni tagit in den i verkstaden???" utropade mannen MKT förvånat, "UTAN att säga till mig först??!!" Tja, vad säger man...?! :-D

Hemma igen efter Volvoäventyret bestämde jag mig för att inviga mina nya bromsslangar med att åka till Lára. I smärtkursen jag går betonas hela tiden betydelsen av rörelse och att man ska försöka röra på sig - i den mån det går - även när det gör ont. Det blev en ridtur med fokus på skritt. Först på ridbanan där jag på "Atlivolten" även tog med henne åt sidan m h a min vikt för att hon verkligen skulle stretcha sina bakben. Prövade även att skritta med drivning UTAN att hon fick korta upp sig och öka tempot och efter en stund verkade hon minnas senaste Sylvialektionen!

Fortsatte med drivningen i skritt när vi red ut och upp längs skogsvägen bakom bommen. Den korta svängen upp till vändplanen kändes som ett tillräckligt ansträngande projekt för idag. Det var oerhört hårdfruset i marken - så det var inte bara för mig som skritt var en lämplig gångart. Lite trav, där jag också försökte driva fram längd i stegen utan ökat tempo och sedan några galoppfattningar fick bli extra stretching innan vi skrittade tillbaka hem. 

Precis när vi vände hemåt fick hon förståss bråttom... men ganska snart kunde jag ändå hitta tillbaka till ett läge där jag kunde driva henne fram mot bettet och hon längde steget istället för att rusa. Imponerande prestation av speed-hästen!!! Då och då fick jag dessutom se rätt halsmuskel svälla ut ordentligt som ett bevis på att hon verkligen jobbade rätt! I o m att skritt dessutom är den gångart där hästen använder flest muskler, måste detta ha varit riktigt bra styrketräning för henne, trots att hon inte ens kändes varm när vi kom tillbaka till stallet. 

Någon smärtlindring av ridningen känner jag ännu inte av - men förhoppningsvis lättar det framöver. Ska dessutom ta ett varmt bad tänkte jag - det brukar ju hjälpa till också. Förhoppningen är förståss att kunna jobba i morgon!