Woodfieldväder!

Så här glad blir man för en Woodfieldrock i 40-årspresent! 

...och idag, när vädret bjöd på regn och rusk, fick jag i alla fall glädja mig åt min härliga rock! Ja, min härliga häst också förståss! Red en timme och vi verkade njuta av det båda två!

Efter inledande skritt och trav i lång, låg form fortsatte jag uppvärmningen med att låta Lára galoppera. DET var populärt! Härliga hästen frustade nästan i varje galoppsprång och öronen var förståss spetsade - det var verkligen som att hon sa: "Det här behövde jag!!!" Och det har ju varit mycket fokus på töltträning senaste tiden i o m Atlikursen, så galoppen har kanske hamnat lite i skymundan...

Men det blev förståss tölt även idag. Först även det i lång, låg form. Men när vi galopperat uppför backen in till byn var det dags att börja kräva samling. Fortsatte sedan på hemvägen att rida intervaller med riktigt samlad tölt. Och bitvis hittade vi verkligen den häftiga känslan från i helgen! Gav henne skrittpauser ofta, för att hon inte skulle hinna få så mycket mjölksyra i musklerna. Men i o m att vi var på hemväg var det inte helt lätt att övertyga damen om att utnyttja dessa skrittpauser... Jag hade ju dessutom aktiverat "on-knappen" ordentligt på henne...

Efter en avslutande trav - där hon på slutet verkligen sträckte ut överlinjen och slappnade av (hon var väl tillräckligt trött) så skrittade vi hem via vallackernas tidigare sommarhage, upp genom allén till kyrkan. Och även i skritten kändes hon riktigt avslappnad - m a o hade jag lyckats "aktivera" off-knappen igen. 

När Lára mumsat kraftfoder med fleecetäcke på för att torka serverade jag hästarna ett mellanmål i hagen, i o m att det var så ruggigt väder. Och värre skulle det bli... när jag körde hemåt friskade vinden i ännu mer så att vindbyarna fick bilen att kränga ordentligt. Nu är det SKÖNT att sitta inne i värmen med en tekopp!