Atlikurs: Lára-euforin fortsätter!

Visst ser man hur uppmärksamt Lára lyssnar på Atlis instruktioner?! (Alla bilder i detta inlägg från första lektionen på lördagen. Har tyvärr inga söndagsbilder - det är landstingets fel eftersom Johan jobbade...)


När min första lektion på söndagen skulle börja idag sa Atli: "Det gick ju VÄLDIGT bra igår!!!" Och jag kunde förståss bara hålla med. "Jag har inte landat ännu, svävar fortfarande på moln!" sa jag. "Det förstår jag att du gör - och nu när du vet vad du söker ska vi bara fortsätta på samma sätt så att du lär dig hitta tillbaka till detta på egen hand."

Innan lektionen hade jag förberett Lára genom att skritta runt i skogen så att hon fick börja mjuka upp sina muskler, vilka antagligen var ganska stela sedan igår. Kanske var det tack vare detta som det gick ganska lätt att sedan lösgöra henne i skritt resp trav på volt samt tölt med riktigt lång hals längs spåret.

När det var dags att börja det riktiga arbetet, med att samla skritten, fick jag börja på egen hand för Atli hjälpte Linn, som red samtidigt som mig. Men sedan kom Atli och hjälpte till lite genom att "peta" på Láras bakdel lite innan jag fick göra övergången till tölt. Tölten kändes hyfsad, men inte i samma nivå som igår. Efter att ha gjort några Atlivändningar, vilket gav lite mer samling, fick jag börja om igen med samlad skritt. Och den här gången kom aldrig Atli och hjälpte till på slutet - utan ropade bara efter en stund att vi var redo att göra övergång till tölt - och nu blev tölten ytterligare ett snäpp bättre! Och jag blev glatt överraskad att jag faktiskt klarat av att hitta den graden av samling själv!

(Tycker det är SVÅRT med den samlade skritten!!! Dels rent ridtekniskt förståss. Men jag tycker också att det är svårt att avgöra när det är varken är för lite eller för mycket utan lagom. Är det för lite samling så märker man ju det när man gör övergången till tölt - eftersom tölten inte blir riktigt bra. Men risken är också att jag inte inser när det är tillräckligt utan kräver mer - vilket riskerar spänd häst... Ridning är verkligen INTE lätt!!!)

När jag fortsatte aktivera Lára i tölten, m h a vändningar resp lite pisk någon gång, fick jag så åter uppleva den häftiga, häftiga tölten från igår!!! Det kändes nästan för bra för att vara sant att det lyckades även idag!!!

På eftermiddagen, när Linn och jag skulle rida vår andra lektion för dagen, sa Atli till mig: "Nu ska jag låta dig rida HELT själv - så får vi stämma av att du klarar det! För i morgon är jag ju inte här..." Jag satte igång med att lösgöra i skritt på volt, trav på volt och trav längs spåret när Lára kändes mjuk och fin. Min voltridning har verkligen utvecklats otroligt mycket i helgen - finslipandet av Atlivändningarna i skritt och tölt har gett ringar på vattnet genom att jag fått mkt bättre koll på mina ytterhjälper! När jag avslutat min uppvärmning med att tölta längs spåret med låååång hals sa Atli: "Så här långt är det helt enligt instruktionsboken  Anna!" Vilket förståss gjorde mig styrkt inför fortsättningen!

Övergick till att samla skritten och sedan göra övergång till tölt. Redan från start kändes tölten ganska bra! Bytte varv m h a Atlivändning och började om med samlad skritt i andra varvet. Övergång till tölt, något pet med pisken och genast uppmana henne att länga halsen igen - och tölten blev allt bättre. Efter några sådana omgångar gav jag min duktiga häst en lite längre skrittpaus.

Atli, som huvudsakligen fokuserade på att hjälpa Linn att öka graden av samling hos Nási, sa att han snart skulle komma och se hur det gick för mig och Lára. Jag började åter samla skritten och när jag sedan gjort övergång till tölt fick jag Atlis "kvitto" när han ropade: "FLOTT, FLOTT, FLOTT!!! JÄTTEBRA!!!"

Atli uppmanade mig att låta henne sträcka ut i trav en stund och när vi sedan avrundade sa han: "Att se sådan ridning som hos er båda idag, gör mig så GLAD! Det är sådana här ridpass som gör att det är roligt att vara instruktör!!!" Linn och jag visste knappt om vi kunde tro våra öron...!!! (Uppenbarligen hade det gått väldigt bra för Linn och Nási också - de hade tagit sig till en ny nivå av samling.) Jag kände mig dessutom väldigt stärkt av att jag faktiskt kunnat åstadkomma detta resultat alldeles själv! Det ökar ju definitivt chanserna att jag klarar av att upprepa det även sedan Atli åkt hem igen!

Han sa också att eftersom hon är gammal ridskolehäst och därmed expert på hur man kan smita undan, så kommer det att krävas att jag säger ifrån på skarpen i början för att hon verkligen ska ta i så här ordentligt. Pet med pisken m a o. Men allt eftersom hon blir starkare och starkare så kommer det att vara lättare och lättare och krävas mindre och mindre för att uppnå samma resultat. Han tipsade också om att alltid redan i uppvärmningen kräva att hon är lätt i handen - för då får man mycket "gratis" senare under ridpasset.

Igår sa han ju att det går snabbt att utveckla en häst från det läge Lára är i nu. Han förtydligade sedan att han då inte pratar om timmar och minuter, men att det handlar om månader - inte år. Så en bit ytterligare på vägen kan vi förhoppningsvis ha hunnit när vi har nästa kurs för honom i slutet av oktober!

Eva kom föresten till Mariebäck och såg vår sista lektion. Kul att hon fick se med egna ögon hur duktig Lára var! I morgon får lyckohästen välförtjänt vilodag. På tisdag får hon rida ut i skogen med Eva och på onsdag ska jag försöka upprepa dagens sista ridpass på egen hand igen. HUR ska jag kunna vänta ända till dess??!!