Hönsdressyr

..är inte min allra bästa gren, har det visat sig... men jag tröstar mig med att jag i alla fall är bättre på det än var hönsen är! ;-)  I söndags gjorde jag flera försök att locka dem till två pallkragar i trädgårdslandet. Med både sand och endel ogräs fanns där en hel del för dem att jobba med, tyckte jag. Men istället satte alla fyra iväg bort till komposten bakom ladan... och lite senare fick jag genskjuta dem när de var på väg ut på Framlänningsvägen (vägen genom Kyrkbyn vilken bl a trafikeras både av lokalbussarna och en hel del stora turistbussar)! :-O

Idag gick det dock lite bättre! Efter jobbet och ångbastu (TACK!!! - sa "ledbrutna" kroppen) lät jag dem komma ut lösa igen. Vädret var ju soligt och fint! Och den här gången verkade de lika förprogrammerade som sist - alla fyra satte av i en väldig fart åt samma håll. Men den här gången inte mot komposten utan mot trädgårdslandet! Nu hade jag dessutom ett trumfkort på hand: jag hade kokat spagetti! Och så snart jag kastade några sådana i pallkragarna flaxade hönorna dit! Liite ogräsrensning ägnade de sig åt sedan, innan de skuttade vidare. Men förhoppningsvis blir det mer nästa gång!

Faktiskt uppehöll de sig till största delen runt trädgårdslandet och vinbärsbuskarna idag. Med några små utflykter in på grannarnas tomt... (Grannarna jämnade sin häck med marken här om året så lite får de ju skylla sig själva att tomtgränsen nu är så lättforcerad! F ö har vi världens bästa grannar - som även är positiva till både hästar och höns på vår tomt!) 

Medan de övriga tre sedan tog sig an området runt vår salladsodling var Fru Kinell flera gånger på väg upp på Kantorsvägen - hon är ju så tuff och gör egna utflykter. Det krävdes att jag schasade ner henne på tomten igen minst fem gånger innan hon gav upp.

Hos Pettsson och Findus har visst alla hönorna samma namn och jag kan förstå en viss finess med det! Nu när våra hönor har fått så fin fjäderdräkt kan jag inte längre skilja dem åt. Jo, "Lillan" är förståss fortfarande den minsta, men skillnaden mot de andra är bara marginell numera. Fru Kinell avslöjar sig då och då genom sitt beteende (hon är den tuffa och den som bestämmer. Oj, vad de andra kan få "på moppo" om de glömmer det!) Men annars ser jag ingen skillnad mellan henne, Kelu (också uppkallad efter en kollega) eller den fjärde damen som aldrig ens fått ett namn.