Som ni kunde läsa i förra inlägget var min plan för gårdagen att Lára och jag skulle åka till Bodenovalen igen för att träna, men att min kropp satte käppar i hjulet. Men idag fick jag "ge igen"! Hade tänkt att jag skulle ha vila från ridningen idag - och att Lára skulle få göra detsamma om Eva inte kunde rida (det var lite oklart om hon skulle kunna vara kompledig eller inte.) Efter lunch idag ringde jag därför till flygledartornet på Kallax, där jag fick tag i Eva. "Ska jag tolka detta som att du jobbar idag?" undrade jag. Hon bekräftade detta och att Lára därmed var oriden - varför jag snabbt bestämde att det skulle bli ridning efter jobbet för mig ändå!
Dagens ridtur inleddes med att vi klättrade uppför hela "slalombacken". (I vintras, när vi var på Nya Zeeland fick jag ett mejl från Eva där hon berättade att Lára och hon klättrat uppför slalombacken i Mariebäck. Jag blev ganska förvånad... för jag kände inte till att det fanns en slalombacke... Men det visade sig att de kalhuggit ett långsmalt område på andra sidan bilvägen, bara en bit från skjutbanan. Och när all skog var borta såg man plötsligt att berget både var riktigt högt och brant just där! Med ett snölager på marken såg det därför ut precis som en slalombacke!)
Nyligen hade Eva och Lára klättrat där igen - och Eva berättade att Lára verkligen reste sig på bakbenen när hon skulle hoppa från bilvägen över diket (där det nu är vatten). Tur att hon varnat mig! Hade jag inte gjort mig beredd på ett JÄTTEHOPP genom att luta mig framåt och ta mantag låååångt fram på halsen så hade jag nog blivit kvar ute på vägen...! Eller, kanske mer troligt, plaskat ner i diket...
Men nu var jag alltså förberedd - varför vi båda landade tillsammans på andra sidan och kunde därmed ge oss i kast med själva "slalombacken". Lára är ju en synnerligen ihärdig häst - men även hon tyckte faktiskt att det var lämpligt med ett par andhämtningspauser innan vi hade nått toppen. Väl där fortsatte vi rakt fram, nedför en BETYDLIGT "snällare" utförsbacke, till dess vi kom till en skogsväg som kommer ut på bilvägen igen en bit närmare Avan (mitt emot sandvägen.)
Innan vi var tillbaka nere på bilvägen passerade vi därmed den backe där Feykir och jag tränade mycket galoppintervaller. Så jag bestämde att Lára och jag skulle fortsätta dagens styrketräningspass med detta. Det blev fyra vändor uppför backen, två i vardera galoppen. Och för varje galopprace blev Lára förståss mer och mer upplivad. Tillslut rök det nästan ur öronen på henne, så jag insåg att det skulle krävas endel för att få henne att varva ner igen ordentligt.
Började nedvarvningen med trav fram och tillbaka längs sandvägen. Det blev en riktigt häftig trav, med MASSOR av bakben! Men nu var det ju inte aktivitet utan avslappning jag var ute efter... När vi kom tillbaka ut på bilvägen och därmed också kom till den del av vägen där jag programmerat in "här travar vi alltid avslappnat på hemvägen" slappnade hon dock av riktigt fint och sträckte ut ryggen! Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att vi varit ute i 45 minuter och att Lára var ganska svettig trots att vi ju ägnat mer än halva ridturen åt skritt. Men under klättringen i "slalombacken" fick hon ju verkligen ta i ordentligt. Och sedan tror jag att galoppintervallerna fick henne att svettas en hel del av ren upphetsning!
Dagens ridtur inleddes med att vi klättrade uppför hela "slalombacken". (I vintras, när vi var på Nya Zeeland fick jag ett mejl från Eva där hon berättade att Lára och hon klättrat uppför slalombacken i Mariebäck. Jag blev ganska förvånad... för jag kände inte till att det fanns en slalombacke... Men det visade sig att de kalhuggit ett långsmalt område på andra sidan bilvägen, bara en bit från skjutbanan. Och när all skog var borta såg man plötsligt att berget både var riktigt högt och brant just där! Med ett snölager på marken såg det därför ut precis som en slalombacke!)
Nyligen hade Eva och Lára klättrat där igen - och Eva berättade att Lára verkligen reste sig på bakbenen när hon skulle hoppa från bilvägen över diket (där det nu är vatten). Tur att hon varnat mig! Hade jag inte gjort mig beredd på ett JÄTTEHOPP genom att luta mig framåt och ta mantag låååångt fram på halsen så hade jag nog blivit kvar ute på vägen...! Eller, kanske mer troligt, plaskat ner i diket...
Men nu var jag alltså förberedd - varför vi båda landade tillsammans på andra sidan och kunde därmed ge oss i kast med själva "slalombacken". Lára är ju en synnerligen ihärdig häst - men även hon tyckte faktiskt att det var lämpligt med ett par andhämtningspauser innan vi hade nått toppen. Väl där fortsatte vi rakt fram, nedför en BETYDLIGT "snällare" utförsbacke, till dess vi kom till en skogsväg som kommer ut på bilvägen igen en bit närmare Avan (mitt emot sandvägen.)
Innan vi var tillbaka nere på bilvägen passerade vi därmed den backe där Feykir och jag tränade mycket galoppintervaller. Så jag bestämde att Lára och jag skulle fortsätta dagens styrketräningspass med detta. Det blev fyra vändor uppför backen, två i vardera galoppen. Och för varje galopprace blev Lára förståss mer och mer upplivad. Tillslut rök det nästan ur öronen på henne, så jag insåg att det skulle krävas endel för att få henne att varva ner igen ordentligt.
Började nedvarvningen med trav fram och tillbaka längs sandvägen. Det blev en riktigt häftig trav, med MASSOR av bakben! Men nu var det ju inte aktivitet utan avslappning jag var ute efter... När vi kom tillbaka ut på bilvägen och därmed också kom till den del av vägen där jag programmerat in "här travar vi alltid avslappnat på hemvägen" slappnade hon dock av riktigt fint och sträckte ut ryggen! Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att vi varit ute i 45 minuter och att Lára var ganska svettig trots att vi ju ägnat mer än halva ridturen åt skritt. Men under klättringen i "slalombacken" fick hon ju verkligen ta i ordentligt. Och sedan tror jag att galoppintervallerna fick henne att svettas en hel del av ren upphetsning!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar