Atli-kurs dag 1 - en bra start!

Lille Melker på sin favoritplats: på hyllan högst uppe under taket i foderrummet. (Hela hans kull är uppkallad efter personer i "Saltkråkan".)


Mitt ridpass idag var det första efter Atlis lunchpaus - så jag kunde "tjuvstarta" lite på ridbanan innan han dök upp. Först några varv i lugn, avslappnad skritt - som faktiskt var just lugn och avslappnad både när vi inledde på hellång tygel och när jag en stund senare kortade upp tyglarna lite. Duktig Lára - slappna av och ta det lugnt är ju det svåraste hon vet!

Sedan passade jag på att "böja igenom" henne på riktiga minivolter i tölt - vilket gick hur bra som helst - för att sedan helt odramatiskt kunna övergå till trav på lite större (men fortfarande små) volter. Det känns verkligen bra att jag kommit på det knepet - så slipper vi de stora konflikterna avseende trav på volt!

Nu dök Atli upp och efter att ha förhört sig om hur ridningen fungerat i sommar fick jag fortsätta en stund med trav på volt. I det svårare högervarvet skickade han efter en stund ut oss längs spåret, där jag fick rida henne utåtställd för att få henne att sträcka ut halsen ordentligt.

Sedan var det dags för det riktiga jobbet! Jag fick först skritta längs spåret, med kontakt på yttertygeln. Innerhanden skulle jag föra uppåt och mot yttre höften och "leka" med tygeln till dess hon längde halsen. Belöningen blev förståss STOR eftergift på innertygeln. Men så snart hon kortade upp halsen igen fick jag upprepa: innerhanden uppåt och mot yttre höften, men absolut inte dra utan skicka signaler genom att "leka" med handen.

Nästa steg blev att från läget med hästen inåtställd och med lång hals lägga till mer ytterskänkel för att rida lite sluta längs spåret. För att i nästa steg vända in hästen m h a vikten och ytterhjälperna och byta varv. (En "Atlivändning" m a o, men med ännu mer "finlir" än vad jag fått göra tidigare.)

När jag på detta sätt vänt fram och tillbaka på ena långsidan en stund fick jag övergå till att göra samma sak i tölt. Viktigt är att verkligen få med sig bakdelen och hela tiden behålla lättheten i signalerna genom vändningen. Handen ska "leka" på samma sätt som tidigare. "Sedan gäller det att öva upp snabbheten i signalerna, lättheten kommer från snabbheten. Och det är snabbheten som ger samlingen, inte styrka. Styrka har inget med ridning att göra!" sa Atli.

Fick sedan vända in på motsvarande sätt fast in på en volt, som minskades m h a ytterhjälperna, samtidigt som jag använde samma signaler som tidigare. Först i skritt och sedan i tölt. "Riktigt fin grundform i tölten!" sa Atli. Han konstaterade visserligen att Lára blev lite framtung i det svårare högervarvet, "men det är ingen fara, det kommer att lösa sig!"

Efter detta fick vi åter tölta längs spåret med fler Atlivändningar. "Akta så att ni inte tappar energin framåt i vändningarna!" sa han. Det blev alltså att driva ännu mer - men nu började det också kännas RIKTIGT bra! Bitvis kom hon verkligen upp med bogarna i tölten!

Nu när hon verkligen var "on" fick vi jobba extra mycket med att hitta tillbaka till "off" igen, i trav på volt. Atli påpekade att jag skulle använda hjälperna på precis samma sätt som tidigare i skritt och tölt - men av någon anledning kändes det svårare i traven...

Efteråt sa han i alla fall att det det varit vårt bästa ridpass för honom hittills - och att Lára haft glimtar i tölten då hon varit riktigt, riktigt fin!!! Jättekul att höra - och en bekräftelse på att jag känt rätt, för det hade verkligen känts bra! Normalt tycker jag alltid att första ridpasset på en kurs brukar kännas så ringrostigt - men idag var det inte så. "Du ska bara rida några till sådana här ridpass i helgen, där ni fokuserar på lättheten!" sa han. Jag längtar redan till imorgon!!!