Lára efter "volymbehandling hos frissan" (d v s hon har gått utan exemtäcket ett dygn, eftersom det regnade så igår.)
Efter en vecka med MKT på jobbet kände jag mig riktigt mör när jag åkte till stallet i eftermiddag. Och i kroppen kändes det som om jag hade våldsam träningsvärk överallt. Tänkte att en skrittur i skogen skulle vara PRECIS vad jag behövde, men jag har ju verkligen inte rätt häst för det...
...trodde jag! Det visade sig dock att Lára var totalsynkad med mina önskemål! Jag red upp bakom vägbommen, gav hellång tygel och Lára skrittade på med lååååånga, luuuugna kliv och låååång hals - hur avslappnad som helst! Halvvägs upp till vändplanen testade jag att ta lite tygelkontakt, men kunde ändå fortsätta rida henne i en lång, låg form med de långa, avslappnade stegen.
Om någon sagt detta till mig för ett år sedan (och även betydligt senare än så), när hon inte skrittade utan taktade runt med en ständigt bromsande matte på ryggen, så hade jag ALDRIG trott att det skulle vara möjligt! Men så har vi ju faktiskt jobbat MYCKET med avslappning i skritt också.
Uppe vid vändplanen blev det en runda inne i skogen också, innan vi SKRITTADE hemåt. Jo, det funkade faktiskt nu också! Fast efter en stund övergick vi ändå till "kasta toppi" - så att vi i alla fall fått "nästan tölta" också.
Tillbaka i stallet träffade jag för första gången matte och lillmatte till Hera som är ny medlem i stoflocken. Hera är dock ingen ny bekantskap, eftersom hon tidigare ägdes av Linda och Tomas som har Tranmyrovalen i Ersnäs. (Fast det visade sig faktiskt att jag även träffat Heras matte tidigare. De bor också här i Kyrkbyn och hon är dessutom kollega till Johan på sjukhuset. Världen är lika liten som vanligt m a o!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar