Uppladdning inför Atli-kursen!

Fredag-söndag denna vecka är det dags för Atli-kurs igen!!! I o m att jag missade kursen för honom i juli har jag inte ridit för honom på eeeeeeevigheeeeeter! (D v s inte sedan i juni - jo, vi är oerhört bortskämda, jag vet!!!) Idag kändes det därför som ett mkt bra tillfälle att "gå igenom" samling i tölt på ridbanan.

Men först skulle jag ju hämta hästen, som stod läääääängst ner i stohagen och inte alls hade några planer på att komma när matte ropade. När jag knallat ner och med stort besvär lyckats undvika att "plurra" i någon av alla vattenpölarna på vägen hann jag bara PRECIS sätta grimman på henne innan det började regna. Och nu snackar vi SKYFALL!!! Himlen verkligen öppnade sig - och min avsaknad av regnkläder gjorde förståss att jag så snabbt som möjligt ville ta mig tillbaka till stallet. Men då tyckte Lára det var lämpligt att spela ut kortet: "Jag vill INTE gå någonstans, för då kan jag bli blöt om fötterna!!!" Medan en allt mer desperat (och BLÖT) matte försökte få henne att komma på andra tankar... När vi tillslut kom in under tak i stallet såg vi båda ut som två dränkta katter... och precis då började det regna ÄNNU mer...!!! Men sedan var turen på min sida, för när Lára var sadlad och redo för ridtur hade skyfallet slutat lika plötsligt som det började. (Å andra sidan var jag redan genomblöt...)

På ridbanan öppnade Lára stenhårt genom att kunna skritta avslappnat på hellång tygel med lååååång hals flera varv åt båda hållen! "Fröken-allt ska göras jättesnabbt eller jätte,jättesnabbt!" kan verkligen överraska ibland! Fast så snart jag började korta upp tyglarna i skritten blev det förståss ett helt annat tempo - ja, det var inte längre skritt ö h t. Men man får vara glad åt det man får!

Jobbade med övningen från senaste Sylvialektionen, då jag fick skritta med utåtställd häst på volt och vända in m h a vikten, samtidigt som jag höll stadig hand och drev henne fram emot bettet. Samt förståss snabb eftergift så snart hon började trampa under sig ordentligt bak och därmed lättade fram. (Det märks så tydligt i den här övningen - hon känns plötsligt en halvmeter kortare!) När vi gjort detta i både skritt och tölt kändes hon "mellan hand och skänkel" på ett mkt trevligt sätt!

Tyckte nu att vi var mogna att ge oss ut längs spåret och där ökade jag succesivt graden av samling genom att låta änden på pisken ligga lätt mot bakdelen. Hon har ju tyvärr lärt sig på ridskolan att reagera väldigt häftigt på pisken och kasta sig framåt - för då är det många elever som inte vågar använda den igen, och då blir ju allt så mycket mer lättsamt... Så vi behöver verkligen träna på att avdramatisera pisken på detta sätt. (Och ett par gånger, när jag verkligen väntat ut henne har hon t o m kunnat skritta på lång tygel fast pisken fortfarande låg lätt mot bakdelen. Så om tio år eller så kanske det funkar så alltid?!)

Idag hann vi aldrig så långt, men att kombinera denna "piskträning" med att fånga upp energin genom att vända in henne på en volt till dess hon åter var riktigt samlad och sedan fortsätta längs spåret var verkligen effektivt! För under tilltagande stånk och stön (det var alldeles uppenbart hur jobbigt det var) trampade hon verkligen under sig, kom upp med bogarna och sprattlade med benen så att jag studsade ordentligt i sadeln när det var som "värst"! Så häftigt!!! I o m att det krävdes sådan ansträngning fick hon dock ofta pausa med skritt på lång tygel minst ett varv innan vi fortsatte. Och varje gång tänkte jag "den där tölten får jag aldrig fram igen på egen hand..."  men ändå gjorde jag det! Åh, vilken fantastisk häst jag har!!! (Det vore ju häftigt att någon gång kunna plocka fram detta på tävling - men om jag så bara kan lyckas göra det ibland när jag rider själv så är jag jättelycklig!!!)

När jag nu verkligen "tryckt in hennes on-knapp" fick jag ju satsa extra mycket på nedvarvningen efteråt också. För, som Atli alltid säger, det viktigaste är att hon alltid är avslappnad både i början och i slutet av ridpasset. Så det blev skritt på lång tygel, mycket trav på små volter till dess hon verkligen slappnade av och jobbade i lång, låg form, och sedan ännu mer skritt på lång tygel. Efter detta fick damen mumsa välförtjänt kraftfoder. Vilket jag succesivt håller på att trappa upp för att hon ska bibehålla hullet efter sommaren och dessutom bygga ytterligare muskler. Eftersom det bästa hästar vet är att äta är hon verkligen lyckligt lottad!