Laviner och snöskred!

När jag steg upp i morse hade vi -17 grader. En timme senare, när jag skulle åka till jobbet, trodde jag knappt mina ögon när jag kollade termometern igen: bara -7 grader! Och när jag åkte till stallet efter jobbet visade termometern i bilen 0-gradigt. Faktiskt första gången vi INTE har minusgrader sedan i början av november! Och detta kraftiga temperaturomslag får konsekvenser... Som ni ser på bilden ovan (från i lördags) så har vi haft MASSOR av snö i träden. Men nu hade snön plötsligt blivit tyngre i "värmen" och började därför rasa från träden.

Detta fenomen bäddade för en riktigt spännande ridtur, där Feykir och Lukka turades om att försöka sitta i varandras knä! Det blev många tvärstopp, med hästar spända som fiolsträngar. Lustigt nog var det allra värst just där jag fotade bilden ovan. En trädtopp hade redan brutits av och låg i plogkanten och ett antal andra träd lutade oroväckande mycket ut över vägen... När vi skulle passera hördes plötsligt ett vinande i skogen - som av en lavin - när snön plötsligt började rasa. Det blev någon slags dominoeffekt - snön föll i stora sjok från träd efter träd! SPÄNNANDE tyckte hästarna och var beredda på att springa hem.

Vi lyckades i alla fall lirka hästarna förbi denna passage och sedan kunde vi ägna oss åt trav och galopp en ganska lång stund innan det åter blev tvärstopp p g a snöras. Livet var verkligen spännande för hästarna idag! Men det intressanta var att precis när vi vänt hemåt igen så var de faktiskt helt oberörda - trots att vi fick två rejäla snöras rakt över oss! Den avslappnade inställningen höll dock inte i sig så länge - det hann bli rejält spännande flera gånger på hemvägen också. Och när vi åter kom till passagen på bilden ovan visade det sig att ett av träden som hängde ut över vägen hade väntat på oss! Precis när vi passerade under rasade snön ner över oss! Var detta egentligen "Dolda kameran"??!!

När vi var nästan hemma och satt av för att gå sista biten, upptäckte jag att Feykir var alldeles vitskummig på halsen och framme på bogen! Vi hade ju hört att hästarna flåsat en hel del i värmen, men inte trodde jag att han svettades SÅ mycket. Men antagligen var det en kombination av alldeles för tjock päls i förhållande till utetemperaturen och all spänning som ridturen inneburit... Båda hästarna var ganska flåsiga fortfarande, så vi tyckte inte att de skulle behöva gå in i varma stallet, utan vi sadlade av och stretchade ute på gården innan de fick gå direkt ut i sina hagar.

När jag började med hästar "på stenåldern" fick vi lära oss att gnugga svettiga hästar med halm eller hö för att de skulle torka. Nu tog jag en tuss hö, tvinnade ihop och gnuggade Feykir med den. OJ, vad han njöt! Den "rev" uppenbarligen härligt skönt i hans päls!