Jag började 2003 med den träningsmöjlighet som landstinget erbjöd: i bassängen på Sunderby Sjukhus. De träningstider som fanns tillgängliga där krävde dock ganska stora förändringar av mina arbetstider. Något som arbetsgivaren gick med på utan diskussion, men däremot inte Försäkringskassan! :-O Jo, först sa de OK, men sedan var det plötsligt inte alls tillåtet att ha dessa arbetstider...
Som tur var fick jag då börja på City Rehab (privat sjukgymnastik) där jag tränat sedan dess. Det som varit mitt problem den senaste tiden - och även periodvis tidigare - är att man förståss måste boka tid i förväg. Och att det trots god tillgång på träningstider inte alltid finns tider så att jag kan träna efter jobbet.
Som det varit senaste månaderna har jag ofta varit tvungen att ringa och avboka träningstiden med kort varsel när jag insett att jag helt enkelt inte kommer att orka träna efter jobbet... Och efter tillräckligt många sådana avbokningar med kort varsel börjar det bli så pinsamt att jag drar mig för att boka nya tider...
En sådan trött dag, när jag istället åker direkt hem och vilar, kan jag visserligen känna orken återvända efter ett par timmar. Men då är det ju för sent för att åka till någon sjukgymnastik... Och på helgerna, när jag kan prioritera så att jag bara behöver orka träningen, så har de ju inte heller öppet...
Med tanke på att träning är den enda smärtlindring jag har att tillgå är detta förståss inte alls bra... Den som ändå hjälpt mig att "hålla näsan över vattenytan" (var väl ett lämpligt uttryck i sammanhanget?!) är Feykir! Hos honom behöver jag inte boka några tider utan han har ständig drop-in för mig! Behöver jag åka hem efter jobbet för att vila så kan jag komma till honom senare på kvällen istället. Och han har varken helg- eller semesterstängt heller! Det är tack vare honom som jag ändå haft möjlighet till viss regelbunden träning, även om det förståss varit ännu bättre om jag dessutom tränat i bassängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar