Aj, aj, aj...

Ingen bra dag... :-( När jag kom till jobbet på morgonen fick jag så väldigt ont i ländryggen - det kändes nästan som att jag hade knivar instuckna där... Att sitta ner var helt omöjligt, men när jag fick låna en kollegas höj- och sänkbara skrivbord för att kunna stå och jobba gick det lite bättre som tur var. (Sedan skulle jag dock påminnas om varför jag själv valt att INTE ha höj- och sänkbart skrivbord, jag får ju så ONT i fötterna om jag står en längre stund!)

Jag har råkat ut för så här akut-ont i ländryggen tidigare. Då förklarade mig sjukgymnast för mig att problemet egentligen kommer från min stela bröstrygg. Ryggraden är konstruerad för att vara rörlig och därigenom kunna fördela ut belastningen. Mycket av min sjukgymnastik går därför ut på att försöka bibehålla rörligheten i bröstryggen, vilken hela tiden "stelnar". När jag inte lyckas med detta måste ländryggen hantera all belastning som kommer på min rygg, musklerna där måste jobba för högtryck för att skydda nedre delen av ryggraden - och tillslut är de så överansträngda att de "larmar" på detta sätt.

Tyvärr har jag inte orkat särskilt mycket sjukgymnastik de senaste månaderna. Är det detta som straffar sig nu? Kämpade i alla fall på fram till lunch, sedan åkte jag hem för att lägga mig på en varm rispåse. Och då hade jag dessutom så ont i fötterna att jag knappt kunde gå...

Aldrig roligt att ha väldigt ont, förståss. Men detta var extra dålig "timing" då vi hade planerat att åka ner till Umeå i morgon för min systers 30-årsfirande. Men drygt 3 timmar i bil är ju inte att tänka på i det här läget... När Johan kom hem från jobbet preparerade han mig med några "turbo-piller" så ännu har vi inte gett upp hoppet helt i alla fall.