Böja, böja, böja!

Idag fick vi inte Fia och Lukka med oss på någon ridtur - så då hade jag inget svepskäl för att INTE rida på ridbanan. Passade på att "böja igenom" Feykir ordentligt med vanligt tredelat bett - efter flera ridpass på raken med halvstången.

Det snöade lätt under eftermiddagen, vilket gjorde att det syntes väldigt tydligt vilka hovspår som var våra. Det utnyttjade jag genom att rida riktigt snäva serpentiner i skritt - med målsättningen att alla bågar skulle bli lika stora. Svååårt! Jag fick verkligen jobba för att bågarna inte skulle bli väldigt mycket större när Feykir skulle böja vänstersidan. När vi ridit en hel långsida och vände tillbaka blev det ÄNNU tydligare: nu gällde det ju att hela tiden passa in en "vänsterböj" mot en "högerböj"!

Övergick till att rida på åttvolt i trav och där avslöjades "halvstångsridningen" när Feykir försökte hålla kroppen rak på volterna... Varvade ledande tygeltag med massor av korta förhållningar följda av snabba eftergifter och succesivt blev han något mjukare i sidorna.

Efter detta fortsatte skrittarbetet på volt. Feykir och jag hade olika uppfattning om det är OK att hänga i handen när vi rider med vanligt tredelat bett, eller inte. Ni kan ju gissa vem som tyckte vad! Alltså jobbade vi riktigt länge med att skritta på volt och flytta ut bakdelen till dess han verkligen trampade in under sig med höger bak och därmed lättade i handen. Halvstångsridningen märktes av på så sätt att han visserligen sökte sig framåt, nedåt men väldigt gärna ville räta ut halsen så snart jag belönade med eftergift. Alltså samma problem som jag haft i traven. Så det behövdes massor av små förhållningar med snabba, snabba eftergifter där emellan för att verkligen få en eftergift i innersidan.

När det började fungera hyfsat bytte vi till vänster varv - och där gick det riktigt bra bara jag höll högerbogen på plats. När jag sedan bytte tillbaka till högervarvet igen så gick det bättre där också. Precis som Atli visat mig - att det går att "ta med sig" lösgjordhet från ena varvet till det andra. Fast det har brukat vara högervarvet som får "hjälpa upp" vänstervarvet - men nu var det alltså tvärt om.

Jobbade lite tölt på volt också - och svårigheterna var förståss desamma där som i skritten. Avslutade sedan med trav på åttvolter - och nu märktes det att dagens ridpass gett resultat, för Feykir kändes MYCKET mjukare och travade i trevlig form, eftergiven i innersidan i båda varven. Duktig kille!

Det är verkligen trevligt med Fia och Lukkas sällskap - men idag var det faktiskt bra att vi fick klara oss utan dem, för vi behövde definitivt det här passet på ridbanan!