Ridlektion!

Idag var det dags för ridlektion igen! Den här gången red jag på vanliga, tredelade bettet. Sylvia tycker att jag ska göra det på lektionerna ett tag framöver för att bättre kunna böja honom.

När vi skrittat igång på böjda spår fick vi jobba hästarna långa och låga i skritt längs spåret och göra volter mitt på varje långsida och kortsida. Sedan joggade vi igång hästarna i trav på volt, fortfarande i lång, låg form. Feykir var riktigt duktig på att hålla traven!




Men i nästa steg blev det lite svårare - då skulle vi rida tempoväxlingar i trav. Några steg varje varv skulle vi öka drivningen för att få hästarna att ta ut stegen lite extra, för att sedan gå tillbaka till riktigt, riktigt långsam trav igen. Hela tiden med bibehållen eftergift. Att öka tempot gick ganska bra, men att sedan kunna bromsa upp igen utan att det blev tölt var svårare... Nyckeln var formen - så länge jag lyckades behålla den låga formen även när jag bromsade så behöll vi också traven.



Anna kämpar för att sitta rak i ryggen när vi travar på Bodentävlingen.


Nu var det dags att börja förbereda tölt. Det gjorde vi genom att skritta längs spåret och rida korta sekvenser riktigt samlad skritt för att sedan ge stooor eftergick och låta hästarna skritta långa och låga igen. Feykir och jag fick ju träna en hel del samlad skritt på Atlikursen och om jag nu påminde då och då med pisken gick det ganska bra.

När det var dags för tölt märkte jag tydligt att jag red på tredelade bettet - Feykir försökte protestera och gå emot handen. Men vi töltade på stor volt och när jag böjde honom ordentligt på volten blev han ju inte riktigt lika stark. I övrigt var det de vanliga instruktionerna: "sitt på rumpan, driv och plocka loss!" I vänster varv behövdes pisken oftare för att han verkligen skulle ta i bak. Avslutningsvis fick vi tölta lite längs spåret. När jag använder pisken och inte har halvstången protesterar han genom att bli VÄLDIGT hög i formen - men Sylvia instruerade mig att ställa honom omväxlande höger-vänster med STORA tygeltag, för att på så sätt få honom att slappna av igen.

Hästarna fick sträcka ut i trav längs spåret - med mycket drivning - som avslutning.

Fast nu inser jag att jag glömt ett moment! Vi fick ju rida skänkelvikningar i skritt på diagonalerna också. Vända in, ställa om och flytta. Feykir var faktiskt riktigt, riktigt duktig på detta! I slutet fick vi variera oss genom att då och då lägga till skänklarna och driva hästen rakt fram några steg - för att sedan fortsätta med skänkelvikning igen. Allt för att hålla hästen allert och vaken. Sådant behöver Feykir och jag!

Tack vare att han nu är helklippt blev han inte så svettig. Han fick äta kraftfoder med nya team-fleecetäcket på och sedan kändes han redan torr!