Galopp på volt!

Vilket UNDERBART höstväder vi har! Dag efter dag med värmande sol och hög, klar luft till alla vackra höstfärger! I natt regnade det rejält - men när morgonen kom var det åter sol från klar himmel! Eva hade en turridning idag på förmiddagen och jag åkte till stallet för att hinna "umgås" lite med henne medan hon gjorde i ordning turhästarna. Vi hade VIKTIGA saker att prata om - i början av veckan missade vi en planerad surströmmingsmiddag i o m att jag var så förkyld! Fast, som Eva sa, vi ställde inte in den - vi bara sköt upp den lite!

För mig och Feykir stod det galoppträning på schemat, så det blev boots på. När vi skrittat igång på ridbanan började jag värma upp i trav på böjda spår. Glömde av mig och red riktigt tvära serpentiner på en gång - men det fixade han minsann riktigt bra! Annars brukar jag börja med stora volter för att succesivt höja kraven på böjning när han kommit igång lite. Men han börjar vara riktigt duktig på traven nu så även en "chockstart" fungerade!

Efter lite andhämtning i skritt började jag försöka rida ihop honom mer i traven - för att ha ett bättre utgångsläge för samlad galopp sedan. Hörde för mitt inre öra hur Sylvia ropade: "Sträck på dig - skjut fram höfterna!" så jag försökte verkligen göra så. Red sedan övergångar samlad trav - höger galopp, då jag succesivt försökte samla honom mer och mer för att han skulle vara så balanserad som möjligt i galoppen. Sist var jag lite för snabb att börja försöka rida på volt - men nu gav jag honom lite mer tid att balansera sig längs spåret först (fast med MKT böjning i kurvorna).

Red sedan några volter - främst m h a ytterskänkel samt pisken på ytterbogen - men i höger varv vågar jag också ta liiiite i innertygeln. Och det är SÅ tydligt att det inte bara är Feykir som har mycket att jobba med när det gäller galopp på volt - även matte har en hel del hon behöver ta tag i! Jag faller nämligen jättemycket framåt så snart jag svänger in på volten! Hur ska han kunna bära sig bra i galoppen om han har matte hängande runt halsen??!! När jag lyckades räta upp mig igen och sitta mer i sadeln blev också Feykirs galopp bättre och han hittade tillbaka till formen. Tänk när jag klarar av att sitta ordentligt HELA volterna - så mycket lättare det blir för honom!

I vänstergaloppen får jag inte alls försöka inverka på Feykir, f f a inte med tyglarna - för han blir så oerhört lätt spänd och går över i pass... I vänstervarvet sitter hans mentala spärr kvar ÄNNU mer än i höger - att det är JÄTTESVÅRT att galoppera på ridbana... Samtidigt behöver han vara ordentligt samlad för att balansera sig optimalt i galoppen. Så det gäller att jobba honom tillräckligt länge i höger galopp så att allt är ganska "färdigt" där. Och sedan bara byta varv "i förbifarten" och sedan rida vänster galopp med precis samma tygelkontakt hela tiden. Samtidigt får han inte hinna bli allt för trött i sitt fortfarande lite svagare vänster bak - för han måste ju orka ta i ordentligt med det! En svår avvägning!

I högervarvet hade jag hela tiden pisken i ytterhanden - för att m h a den mot bogen kunna styra in på volt så snart han kändes redo för det. När jag bytte till vänster varv började jag med pisken på innerhanden så att jag kunde förstärka med den direkt om han blev för rak i kurvorna för att kunna fuska med inner bak - och det visade sig behövas! Men efter två påminnelser med pisk lyssnade han bättre på innerskänkeln så jag kunde flyttta pisken till ytterhanden igen.

Gjorde några försök med volt i vänster varv och de första gick inte så lysande... Jag fick verkligen smacka på för att han skulle hålla galoppen hela varvet. Och vad gjorde matte för att underlätta för sin häst? Satt hon ordentligt i sadeln så att han fick hjälp att balansera sig? Nej, hon snarare kastade sig fram över halsen på honom... Och hon som ändå tror sig vara normalbegåvad...!!!

"Skärpning Anna!" sa jag - för jag förstod ju att det var hög tid att säga till på skarpen! Sedan gjorde jag nytt försök. Red först samlad trav och försökte verkligen räta på mig ordentligt redan där - sedan galoppfattning och styra in på volten. Så snart jag gav vänd in-signal med ytterskänkeln kände jag hur Feykir blev helt stum i munnen... men jag motstod frestelsen att röra händerna minsta lilla utan lät bara pisken mot ytterbogen förstärka ytterskänkeln. SAMTIDIGT som jag tänkte: "Luta bakåt, luta bakåt!!!" Och Feykir vände in på volten - och höll både galoppen och formen!!! Saktade av till trav - och red några steg där han kändes jättemjuk och fin i innersidan - innan jag gjorde halt och gav honom en godis. Han fick stå stilla och hämta andan medan han mumsade - förhoppningsvis förstod han varför han fick belöningen.

Men eftersom "en gång är ingen gång" var jag ju tvungen att försöka igen. Var även denna gång noga med att förbereda oss i samlad trav innan jag gav galoppskänkel. (I vänster varv vänder jag sedan in på volten nästan direkt - för att inte ge honom någon chans att hinna dra upp tempot, eftersom det skulle göra det svårare för honom.) Även denna gång lyckades jag motstå frestelsen att röra händerna när han stumnade i munnen - utan använde bara ytterskänkeln och pisken mot ytterbogen. Just när jag vände in föll jag framåt - men snabbt rätade jag upp mig igen och FEYKIR GALOPPERADE PÅ VOLT I VÄNSTER VARV MED BIBEHÅLLEN FORM!!! D v till och med bättre än i högervarvet!!! Gjorde halt, gav ny godis och sedan satt jag av som belöning.

Medan jag promenerade runt med honom som "avskrittning" konstaterade jag att det är ju egentligen helt logiskt - eftersom han är mjukare i vänstersidan så "ska" det ju vara lättare för honom att galoppera i form i det varvet. MEN hans tidigare onda och fortfarande svagare vänster bak har ju så hårt präntat in i honom att vänster galopp på volt är jätteobehagligt... Men nu är vi i alla fall en liiiten bit på väg att hantera den mentala biten - både Feykir och jag!

Medan Feykir sedan mumsade kraftoder i solen utanför stallet var matte JÄTTEDUKTIG och rengjorde hans borstar. Jag undrar just när jag gjorde det sist? Hade jag vetat svaret på den frågan hade det definitivt varit pinsamt att skriva ut det här! Använde varmt vatten och såpa - så efteråt var de inte bara rena utan de luktade jättegott också!

När jag precis skulle åka hem kom Evas turridningsgäng inskrittande på gården igen. Med ansikten som bara lyste! Det tror jag det - få rida islandshäst i det här underbara vädret! Livet kan väl inte bli bättre?!