Midurtävling - finaldag: vann två finaler!

OJ, vad Feykir varit duktig idag!!! Och hans matte också för den delen!

Förmiddagen började med vår A-final i V5 (fyrgång) och man skulle kunna säga att den satte nivån för hela dagen! Tyckte att jag hittat bra form för uppvärmningen inför fyrgångsuttagningen igår så jag kopierade den. Först massor av skritt (han har ju faktiskt stått på box och behöver få igång ledvätskan ordentligt, det är inte som hemma när han går ute och rör sig hela tiden.) Enda nackdelen med den suveräna anläggningen på Bodentravet är att det är väldigt långt från gäststallarna till ovalen, så när man är vid stallen har man ingen aning om vad som händer på banan. Skräcken är ju att beräkna tiden fel så att man inte är på plats och förberedd när det är dags att rida in på banan! Men jag har kommit på att jag löser det problemet riktigt bra med min långa framskrittning - jag skrittar helt enkelt i närheten av banan så att jag hela tiden har koll på vilka ekipage som rider. Märker jag att det är förseningar så är det ju bara att skritta extra länge innan jag börjar själva värmningen.

När det var ca 15 minuter började jag trava på böjda spår - enligt Atlis instruktioner - med fokus på böjning och att "driva in" inner bak. Sedan ett par galoppfattningar innan jag travar rakt fram och verkligen försöker rida ihop honom enl Sylvias instruktioner samtidigt som han blir påmind om att man faktiskt KAN trava utan att fatta galopp efter några steg. Avslutningsvis övergång till tölt: vift med pisk, förhållning med hela kroppen, stooor eftergift och sedan sidföra i tölten för att han ska bli mjuk. Om det inte redan är dags att rida in i collectingring sitter jag sedan av och låter honom hämta andan. I collectingring skrittar jag på volt och flyttar undan bakdelen, rider honom utåtställd på volt i vänster varv för att få koll på högerbogen samt rider riktigt samlad skritt med eftergift. (Ursäkta om jag blir långrandig - men uppvärmningen har verkligen varit ett problem för mig tidigare och nu när jag tror jag hittat ett bra koncept vill jag verkligen komma ihåg det!)

Nu var det dags att rida vår V5-final! Omröstningen i collectingring hade med rösterna 4 mot 2 avgjort att vi skulle rida i vänster varv. Jag hade föredragit höger - men detta gjorde mig bara mer "taggad". Det var ju bara att rida ÄNNU bättre i galoppen så skulle vi väl fixa detta också?! Feykir och jag var ju tvåa efter gårdagens uttagning och den platsen tänkte jag verkligen inte släppa ifrån mig utan kamp!

Första momentet var valfritt tempo tölt och här räknade jag inte med att vi skulle ha med tätstriden att göra... Det var i de andra gångarterna vi skulle samla poäng. Men döm om min förvåning och lycka när poänggivningen ger vid handen att Feykir och jag LEDER! Efter tölten!!! OJ så glad jag blev!!! Han hade ju också känts lika trevlig i tölten som under fyrgången igår, men jag trodde ju ändå att de andra skulle få ännu högre poäng...

I travmomentet gjorde jag som igår: red som en galning samtidigt som jag tänkte på Sylvias instruktioner att räta ordentligt på mig. Vågade inte ställa utåt i kurvorna, för då skulle han garanterat fatta galopp, men gjorde det då och då längs långsidorna för att högerbogen skulle komma på plats. Och efter poänggivningen var Feykir och jag FORTFARANDE i ledningen!!!

I skritten funkade det inte lika bra som igår... Då kunde jag rida honom ganska samlad, men idag var han så laddad att han flera gånger började takta, så jag blev tvungen att länga honom lite för att behålla skritten. Hur mycket skulle det "kosta"? Visste ju t ex att Fia och Lukka brukar få 6:or på skritten, något vi aldrig lyckats med hittills... Och efter poänggivningen konstaterade speakern att Fia och jag nu låg i delad ledning. SPÄNNANDE!

Nu var det alltså bara att "lura" dem som bestämt att vi skulle rida vänster varv och se till att rida RIKTIGT bra galopp! Och det gjorde vi. Galoppfattningen var klockren - som vanligt. JAG HAR EN SÅ DUKTIG HÄST!!! Och sedan red jag än en gång som en furie! Försökte om möjligt "lyfta" Feykir ännu mer i sprången än igår, eftersom han inte har riktigt samma bärighet i vänstergaloppen ännu. Även om det inte kändes riktigt lika bra som igår så var jag riktigt, riktigt nöjd! Och när vi sedan fick galoppoängen började jag ju förstå vart åt det lutade... även om jag inte riktigt vågade tro att det var sant förrän Feykir och jag utropades som segrare!

Jag var bara SÅ LYCKLIG!!! Och det allra häftigaste var nog att vi tagit ledningen direkt i töltmomentet. Det gav verkligen självförtroende inför eftermiddagens B-final i T8!

En riktigt härlig sak med våra islandshästtävlingar är att alla är så positiva, trevliga och peppar varandra. Och nu fick jag ENORMT mycket gratulationer av alla! Var så stolt över min fina häst - och lite över mig själv också! När jag började gå iväg mot stallet med Feykir blev jag tillbakaropad - jag skulle ju välja mitt pris. Det hade jag faktiskt inte haft en tanke på! Var så lycklig över vår prestation och den blågula rosetten! Jag hade skänkt ett antal priser till tävlingen och nu visade det sig att tre av priserna i fyrgångsfinalen var "mina". Dem kunde jag ju inte välja... så tillslut blev det en snygg jacka från Mountain Horse till Johan (den var nämligen lite för stor för mig.) Men "huvudsponsorn" måste ju uppmuntras också! Feykirs belöning blev en REJÄL giva kraftfoder som belöning medan jag firade segern med ett LowCarb mål med stooor Cola light på Max tillsammans med Johan.

Klockan 13.30 skulle Fia och jag rida final igen: B-final i T8. Eftersom man inte ska ändra på ett vinnande koncept värmde jag upp i princip som till fyrgången, fast utan galoppfattningar och trav på rakt spår. Var verkligen jätteladdad! "Nu vinner du väl B-finalen så att du får rida med oss i A-finalen?! undrade Tomas. Och precis det gjorde jag faktiskt!!! Högervarvet kändes hyfsat men vänstervarvet riktigt, riktigt bra och vi vann alltså vår andra final för dagen! På frågan om jag ville rida A-final svarade jag förståss "JA!" Avstod självklart ärevarvet, men det blev ändå bara ett par minuter för Feykir att pusta ut mellan.

Eftersom jag startade i A-finalen som sexa fick jag rida in först - och jag valde att börja med vänster varv eftersom det är vårt bästa töltvarv och jag tänkte att bra poäng där skulle peppa mig att rida bättre i högervarvet sedan. När vi sedan fick poängen för vänstervarvet blev jag lite arg på mig själv - för de var inte i den nivå jag hoppats på... "Här ska minsann RIDAS i högervarvet!" bestämde jag! Och det gjorde jag verkligen! Feykir kändes både "framme och uppe" och jag såg till att flytta något steg för skänkeln då och då, ställa lite inåt, ställa lite utåt... och han kändes så FIN!!! Nu blev poängen också riktigt bra - och vi kom faktiskt på tredje plats!!! När jag red ut fick jag ytterligare belöning när Sylvia sa: "Feykir var RIKTIGT fin!!!"

Senare konstaterade hon också: "Det här måste ju vara er bästa prestation någonsinn! Först en så bra fyrgångsuttagning igår och sedan tre så här bra finaler!" Och det har hon definitivt rätt i! Jag var bara så lycklig, så lycklig! Som jag har kämpat med Feykir i alla dessa år - men nu börjar det förhoppningsvis gå åt rätt håll!

Även denna gång höll jag på att missa mitt pris i glädjeyran! Och precis som sist fanns det möjlighet att välja ett träns som jag skänkt... men jag valde istället ett par grå-beige ridbyxor. Som sedan kom till nytta direkt när jag skulle börja mocka ur boxen och packa våra saker. Ville ju inte riskera att få några svåra fläckar på de vita ridbyxorna och att ta på de svarta överdagsbyxorna igen kändes så VARMT i solskenet... Men de nya blev perfekta! De är visserligen bara knäskodda - och jag brukar alltid rida i helskodda. Men jag fick nyligen veta att det finns något som kallas "sadelklister" så jag får väl skaffa det!

Feykir och Lukka fick gå i lånad hage och mysa tillsammans medan vi tittade på tävlingens höjdpunkt: T3 finalen! Oj, oj, oj så häftigt! En av domarna, Anne-Marie Werner, sa´ efteråt: "Så häftigt att få döma en sådan här final - man fick gåshud!!!" Tänk att en sådan erfaren domare säger så om en final i Norrbotten!!! Vann gjorde förståss Nina på fina Axjón - de fick t o m 7,5 av en domare för ökade tölten!!! Husse Andreas skrek rakt ut av lycka när speakern läste upp poängen! Démantur och Sylvia kom på en mycket hedrande andraplats. Man kan verkligen inte tro att han bara är fem år! På tredjeplatsen kom Anna Ylitalo, en "gammal" kompis från Kirunatiden som sedan 1,5 år tillbaka har en ny, jättefin häst. Ärevarvet red dessa tre i bredd - och eftersom "foto-Linda" var där och fotade för Norrbottens Kuriren håller vi tummarna för en sådan bild i tidningen i morgon!

Nu måste jag börja gå igenom alla bilderna Johan fotat - har rensat från gårdagen så att det "bara" är 500 kvar... men dagens är helt orensat ännu. Återkommer med bilder här så snart jag lyckats välja!