Kort och intensivt

Idag har jag fått rida min vackra häst igen! Fast jag såg ju inte riktigt ut så här förståss... ;- )

De har lagt ut massor av vasst grus igen på bilvägen :-( så jag bestämde mig för att inte rida där. Vill verkligen inte att Feykir ska råka ut för en hovböld! Hittills har det aldrig hänt - men har man så fin häst som jag kan man ju inte ta några risker! :-)

Och han blev inte mindre populär hos matte när han, för andra gången i rad, kom när jag ropade på honom i hagen! Från riktigt lång håll!!! Då fick han TVÅ godisar! (Det är bara om han kommer när jag ropar på honom i hagen samt när han gått in i transporten som han får godis ur handen.)

Nu när tävlingssäsongen är över för i år - är det dags att börja förberedelserna för nästa säsong. Det är ju "bara" åtta månader till vår nästa tävling! :-O Och till dess SKA vi kunna rida tempoväxlingar, Feykir och jag! Men första steget är att fortsätta med det upplägg Sylvia rekommenderade efter senaste Atlikursen: att rida kort och oerhört intensivt när vi väl töltar för att "programmera" in i Feykir att tölt betyder MASSOR av jobb med bakbenen. Påminna honom med pisken hela tiden - så kommer den knappt att behövas sedan när han väl är "omprogrammerad".

P g a det vassa gruset nere på bilvägen valde jag att lilla skogsvägen ovanför stallet för dagens korta och intensiva ridtur. Började flytta undan för skänkeln så snart vi skrittade iväg från stallplan och sedan blev det ganska snart "vift med pisk" och tölt. Sidförde lite fram och tillbaka resp ställde höger-vänster för att han skulle bli mjukare i kroppen. Svängde in på den ännu mindre skogsvägen, som är ojämn och nästan igenväxt, och lät honom trava istället. Avslutade med ett litet skutt över ett nedfallet träd innan vi travade tillbaka.

Fortsatte tölta bort till vändplanen - och jag tycker jag fick honom att ta i bra bakifrån, men han kändes väldigt stel i högersidan. När vi kom till vändplanen skrittade vi lite på volt, först utåtställd i vänster varv och sedan böjde vi riktigt mycket i höger varv. Då kändes det tillslut som att han lossnade i den sidan!

Vände tillbaka och passade på att använda bjudningen jag fick "gratis" av hemvägen till att rida riktigt samlad skritt. Böjde honom i högersidan och tillslut skrittade han riktigt samlat och med eftergift. Så smööög jag iväg i tölt, försökte verkligen sitta på rumpan och driva. Efter en stund började han dock skjuta ut högerbogen igen och bli hög i formen, så jag tog ner till skritt och började om med samlingen där. När vi sedan gjorde ny övergång till lååångsam, samlad tölt tänkte jag att göra som på ovalen: använda MASSOR av högerskänkel för att få bogen på plats, då behövs bara lätta kramningar för att även få eftergiften.

Hela tiden fick jag förståss försöka påminna mig själv om att verkligen sitta på rumpan också! Men ju bättre koll jag fick på högerbogen desto bättre kändes det! Feykir började pusta och stöna, vilket är ett säkert tecken på att han inte fuskar utan verkligen arbetar!

Avslutade med att rida lite tävlingstrav: hålla ihop honom ordentligt, STRÄCKA på mig och DRIVA fram mot handen, med MASSOR av högerskänkel för den där lilla bogen... Riktigt duktig var han! Som belöning gjorde jag halt, satt av och gick med honom tillbaka till stallet.

Det hade börjat duggregna, så Feykir fick stå inne i en box och mumsa sitt kraftfoder med nya teamtäcket på. Jag började förbereda kvällshö - men KG ropade att han fixar det. Han och Yvonne ska bo i Mariebäck i helgen när Sylvia och Janne åker bort. Och de har även lovat att ta hand om alla fodringar! (På helgerna är det annars vi med inhyrda hästar som sköter fodringarna.) STORT TACK till KG och Yvonne!!! Istället hann jag och Freddan (en av stallkatterna) ha lite kvalitetstid tillsammans innan jag sopade stallet. När jag var klar med det hade Feykir ätit upp sin mat - och dessutom torkat. Han såg mycket nöjd ut när han fick gå ut till sin flock i hagen igen!

Och eftersom flera redan undrat om hur det gick med wienervalsen: Andreas hade väl inte den mest talangfulla eleven den här dagen... Men tillslut tror jag att jag hade huvudet åt rätt håll i alla fall!